Svagheterna i storyn vägs upp av de många snygga fightscenerna där filmens kvinnliga hjälte tar sig an en man efter en annan. ”Haywire” slutar aldrig att underhålla även om filmen aldrig heller riktigt börjar att imponera.

Den lyckas inte bara vara grymt spännande, utan huvudkaraktärernas dilemma är minst lika fängslande – något som gör ”The Debt” till en totalt solid spionthriller på alla plan.

Alexander Payne är tillbaka med ytterligare en anti-hjälte som försöker klura ut hur han bäst ska handskas med livet. Det är riktigt bra – även om kringhistorien känns aningen överflödig.

”50/50” tar sig an ”the big C” med allvar och humor och lyckas med både och. Men blandningen tunnar ändå ut filmen så att helheten inte blir mer än en ”söt rulle”.

Leonardo DiCaprio är förvånansvärt övertygande både som den unge och gamle Hoover, men storyn lyckas inte förflytta sig lika bra i tiden utan blir förvillande och utan poäng.

Michelle Williams gör en utmärkt Monroe och är omringad av duktiga skådisar. Men det är mer okända Eddie Redmaynes oskyldiga charm som stjäl showen i en film som kanske inte når några större djup men som lyckas med allt den företar sig.

Det finns en anledning till att det tog Hunter S. Thompson nästan 40 år att få den här romanen utgiven. De härliga karaktärerna och bitvis skarpa dialogen kan inte dölja att det inte finns tillräckligt med dramaturgi här.

Med en närgångenhet och ett blottande av sällan skådat slag tar sig ”Shame” an sexmissbruket som beroende. Om någon fått för sig att förminska allvaret av åkomman råder det här inga tvivel om hur skamligt och rent av förgörande det är, något som inte hade känts så äkta som det gör utan de enorma insatser som Fassbender och Mulligan står för – några av de starkaste för dem båda hittills.

En otroligt stark Tilda Swinton lyckas framkalla alla möjliga känslor från både obehag till sympati. ”Vi måste prata om Kevin” försöker inte ge några enkla svar, men får oss att fundera kring de frågor som många ställer sig när något av det värsta som kan hända sker.

#SFF11 – Almodóvar både går tillbaka till sina rötter och provar ny mark med ”The Skin I Live In”, en film som når nya nivåer av det absurda samtidigt som humorn är lika närvarande som de obekväma scenerna. Precis som det ska vara i Pedros filmer.

Kultregissören David Cronenberg tar sig an Sigmund Freud och Carl Jung i ”A Dangerous Method”. MovieZine träffade honom i New York.

Välgjort uti minsta detalj om ett fascinerande ämne som är lika aktuellt nu som för 100 år sedan. ”A Dangerous Method” består av mycket kött och blod, men har också ett par torrare stunder.

Michael Fassbender har i flera år legat och bubblat som ett kommande stort namn. MovieZine har träffat honom.

Tribeca 2011 – Med ett överflöd av härlig irländsk humor som prickar helt rätt, bjuder ”The Guard” på något så ovanligt som en film som man både skrattar högt åt och samtidigt inser är riktigt smart.

Politik är ett smutsigt, smutsigt område och arbetar du inom det länge nog kommer du inte att undgå att få skit under naglarna. Det är svårt att missa den passningen i George Clooneys nerviga skildring av vad som pågår bakom kulisserna på en presidentkandidatskampanj.

Upplägget känns som en rätt ordinär dramakomedi kryddad med romantik. Men ju längre filmen går desto tydligare blir det att här inte finns en enda sympatisk person bland huvudkaraktärerna, vilket tippar filmen över från att tas emot med en axelryckning till ett tydligt skakande på huvudet.

Ibland tippar ”Contagion” över lite väl åt informationsfilmshållet, men den hittar alltid sin gnista igen och skaran imponerande skådisar gör det till en karaktärsdriven och ovanligt realistisk dramathriller.