Serien var när den kom i början av 2000-talet, både stil- och temamässigt banbrytande för hur TV-komedi kan göras och se ut. Mycket av humorn uppstår i blickar och obekväma tystnader till följd av politiskt inkorrekta skämt och plumpa kommentarer. Idag är ”The Office” fortfarande utan tvekan det bästa och smartaste som TV någonsin levererat i humorväg och jag har svårt att se någonting på ett bra tag ta över dess plats i täten.

Denna dåliga ursäkt till musikal är inte annat än ett själlöst och blodfattigt dravel om ingenting. ”Walking on Sunshine” innehåller en fin samling svängiga sånger från 80-talet, men utförandena i filmen är så usla att det knappt är förlåtligt. Och då är ändå jag en rätt förlåtande typ.

David Lynch tonar till en början ner det bisarra och får oss åskådare att känna oss välkomna till Twin Peaks – en stad full av kufiska karaktärer, tvetydiga ugglor och ond bråd död. Serien med samma namn som staden det hela utspelas i är lika sagolikt vacker rent visuellt, som stämningen i den är tidlöst gåtfull. Absurd humor förenas med mardrömslik skräck vilket sammantaget ger oss den absolut mest omskakande och minnesvärda TV-upplevelsen någonsin.

”The Wire” är en otroligt mångbottnad polisserie, med det mest intensiva och engagerande berättandet du kan tänka dig. Det här är rörliga bilder i sitt esse, så nära de bara kan komma en välskriven roman. Och även om det tar några kapitel, eller säg avsnitt, att helt komma in i historien så är man efter dessa så inne att man inte längre kan eller vill komma ut.

”Förr eller senare exploderar jag” är en oerhört gripande kärlekshistoria som verkligen känns, utan att för den skull bli för sentimental eller smörig.

Lovande start och mycket vackert foto i en film om ökenvandring som tyvärr sedan bokstavligen rinner ut i den omgivande sanden.

Charlize Theron, Liam Neeson, Neil Patrick Harris, Giovanni Ribisi och Sarah Silverman, samt några fantastiska cameos (låt dessa vara en överraskning!) är vid sidan av den emellanåt riktigt roliga dialogen och de ännu bättre scenerierna, behållningen i en rätt medioker historia om kärlek och, som titeln utlovar, ond bråd och extremt påhittig död.

”Divergent” är den senaste i raden på temat flicka möter pojke och tillsammans försöker de rädda världen, medan han räddar henne. 
Jonna Vanhatalo Birro hoppas se mer nyanserade förebilder på bioduken.

Det blir hyfsat sevärt men inte så mycket mer när den klassiska historien om klasskamp och korrumperade politiker berättas ännu en gång på ett inte alltför originellt sätt. Tempot är högt och slagsmålen snyggt koreograferade, men tyvärr är manuset undermåligt och lämnar väldigt mycket övrigt att önska.

”The Other Woman” är en hämndkomedi om vänskap, svikna löften och otrogna män. Tyvärr har filmen svårt att hitta en balans mellan melodrama och slapstick och skvätter därför väl mycket åt alla möjliga håll för att lyckas hålla ihop som helhet.

Snyggt förpackad romantisk actiondystopi som landar i laddning någonstans mellan ”Twilight” och ”Hunger Games”. Det är underhållande och välspelat på de flesta håll och romansen mellan de två huvudpersonerna känns äkta. Dock är filmen för lång och tappar därför emellanåt i både tempo och energi.

Walt Disneys klassiker ”Mary Poppins” från 1964 bjuder både stora och små på ett magiskt äventyr. Budskap om solidaritet och engagemang varvas med trevlig musik och snyggt koreograferade musikalnummer. Effekterna känns ibland daterade, men för glädjen och värmen som förmedlas finns inget bäst före datum.

Ritesh Batra (bakom både regi och manus) bjuder på en väldigt aptitretande bit romantisk film med sin ”The Lunchbox”, som handlar om längtan och kärlek i ett stressigt och extremt folkfullt Mumbai. Det här är ett fantastiskt välspelat drama, som långt efteråt värmer själen och lär även kunna tina upp de frusnaste av hjärtan.

När världens smartaste hund, Herr Peabody, briljerar med sina kunskaper och reser i tiden för att lära sin adoptivson Sherman historia på ett nytt och fantastiskt underhållande sätt, är det väldigt svårt att hålla sig för skratt. Så varför skulle man?

Det blir både gripande och underhållande när Jonas Karlssons novellsamling ”Det andra målet” blir film om pulserande hjärtan i en kylig huvudstad. Fantastiskt manus kompletteras med otroligt starka rollprestationer och jag vill nästan inte att det ska ta slut. Någonsin.

En rakt igenom strålande ensemble och ett fantastiskt manus lyfter detta stundvis kammarspelsliknande drama. Dock lyckas inte helheten engagera och någonting är i vägen för att jag på riktigt ska kunna ta det till mig.

”Tingeling och piratfen” är en animerad film om vänskap som tydligt både till yta och till innehåll riktar sig till de mindre barnen. Storyn är i simplaste laget och erbjuder inte direkt tuggmotstånd för någon över 7 år, ändå är filmen trevlig att titta på och tacksamt nog tillräckligt kort för att aldrig hinna bli tråkig.