Publikframgången ”Rättfärdighetens ryttare” är svart actionkomedi enligt den beprövade och effektiva danska formeln. Bokstavligt talat, mannen som uppfann den står för manus och regi. Gillade man ”I Kina käkar dom hundar” och ”Blinkande gröna lyktor” så väntar en högtidsstund.

Kommer den norsk-amerikanskfinansierade, ryskregisserade grisdokumentären ”Gunda” att få dig att sluta äta kött? Lär vissa människor, djurvänner inräknade, somna av leda tjugo minuter in i filmen? Talar den till hjärtat med en subtil men stadig röst som saknar motstycke i större delen av filmhistorien, om man ändå håller sig vaken? Inte omöjligt, eventuellt, tveklöst.

Kelly Reichardts omtalade ”First Cow” är ett stillsamt men överväldigande litet mästerverk, en upplevelse som framkallar intensiva lyckokänslor. Fem tveklösa mjölkkossor i betyg till stor filmkonst i anspråkslös förpackning.

”Berlin Alexanderplatz” anno 2020 är en lyckad nutidsanpassning som varken solkar ned eller gör anspråk på att överträffa arvet efter Rainer Werner Fassbinder. Kommer den gå till filmhistorien så stavas anledningen Albrecht Schuch. Behold Reinhold!

”The Trial of the Chicago 7” speglar flera av USA:s mest akuta samtidsproblem i ett historiskt rättegångsdrama som utgör ett koncentrat av Aaron Sorkins styrkor och svagheter som filmskapare. Pratigt, präktigt, patos. Låt oss kalla det ”The 3 P:s of Sorkin”.

Noomi Rapace och Joel Kinnaman möts på vita duken igen för första gången sedan misslyckade ”Child 44”. Det hade varit trevligt att kunna skriva att de har valt ett mer spännande projekt den här gången.

Polske Jan Komasa följer upp hyllade ”Corpus Christi” (2019) med en cynisk blick på sociala mediers roll i kampen mot demokrati. ”The Hater” är nära att slå knut på sig själv några gånger, men övertygar tack vare skådespelarinsatserna och en glasklar samtidsanalys.

”The Outpost” får de flesta Hollywoodianska krigsskildringar att likna en duell med knallpulverpistoler. Det rör sig om en skicklig produktion som både imponerar och tråkar ut den som inte har en särskild fäbless för genren ifråga.

Franska ”Översättarna” får poäng för ämnesvalet – det är inte varje dag som litteraturöversättare figurerar i deckarsammanhang. Särskilt många fler poäng blir det dessvärre inte.

Banalt, övertydligt och stundtals svårt att titta på utan att rodna av skam. Vi vänder raskt blad och fördjupar oss i Marie Curies fascinerande liv på annat håll. En lärobok från mellanstadiet skulle kunna vara ett förslag, de har oftast högre verkshöjd än den här filmen.

Ömsinta och brutala ”Papicha” är ett typexempel på den sortens film där premissen är angelägen, utförandet stilsäkert, men manuset inte tillräckligt genomarbetat. Annars hade betygsfemman varit garanterad.

I ryska Cannesvinnaren ”Beanpole” finns det inte mycket att glädjas över, sett till själva handlingen. Fast vem väntar sig humor i ett intimt drama som skärskådar konsekvenserna av en av de mest förödande belägringarna i världshistorien?  Skådespelarinsatserna är hursomhelst så fenomenala att det pirrar till i magen.

Alice Winocours finstämda ”Proxima” övertygar tack vare känslomässig realism och en Eva Green i högform, men är väl enkelspårig för att förtjäna ett riktigt högt betyg.

Chilenska ”Ema” är en otämjd och hänsynslös filmupplevelse, en urkraft förklädd till dansmusikal. Helst ska den upplevas på bio, viktigast är att man utsätter sig överhuvudtaget.

Det bistra men lågmält humoristiska dramat ”Bait” har med rätta prisats på The British Independent Film Awards och lovordats i den internationella filmpressen. Ska man bara se en svartvit 16-millimetersfilm om gentrifiering och hummerkonflikter i sitt liv så är det läge nu.

”The Outsider” är, undantaget ett par snedskär, en exceptionellt lyckad Stephen King-filmatisering – formmässigt utsökt och ovanligt intelligent, givet den trots allt ganska banala skräckhistoria som driver handlingen framåt. Det är en tio timmar lång studie i förnuftets tillkortakommanden gentemot det okända, och det är ett rent ut sagt förbannat skickligt hantverk.

”The Painted Bird” kan krasst beskrivas som en tre timmar lång tortyrsession av ett barn. För den med ovanligt hög smärttröskel ligger en lika skoningslös som poetisk filmupplevelse i potten.