Tomorrow Never Dies 1997

Efter succén för 90-talets nye Bond satsade man ännu mer på öronbedövande pangpang och explosioner. Pierce Brosnan, Q, mängder av gadgets, snabba bilar och eleganta damer ser till att "Tomorrow Never Dies" har sin självklara plats i varje fans hylla. Det är en pålitlig Bondfilm med alla element på rätta stället, men först och främst - en kallblodig Bondskurk av den gamla skolan.

Jonathan Pryce är utomordentlig som Elliot Carver, en minst sagt ambitiös tidningskung med teatraliska gester och vansinniga idéer. Han vill ta över etern med sin nya globala nyhetskanal, eller ännu hellre - styra nyheterna själv. Vad gör det väl att manipulera fram ett litet krig utanför Kinas kust om det lockar tittare? Carver är en man som går över lik för att få fram den perfekta rubriken eller blir först med det senaste i sina kvällsnyheter. Det låter givetvis helt skruvat men känns ändå mer grundat i verkligheten än vad man kan säga om många andra skurkar före honom.

Och med tanke på senaste tidens avslöjanden kring Rupert Murdoch och News of the World (brittiska blaskan som avlyssnat kändisars och kungligheters telefoner), var man verkligen ute i god tid med en skrupelfri mediemagnat som skurk... 

Här finns kanske inga stilbildande stunts, men vad actionscenerna saknar i originalitet tar de igen i ös och intensitet. "Tomorrow Never Dies" är Bondrullen med full fart från början till slut. Michelle Yeoh adderar lite asiatisk kung fu till mixen, och tiden flyger fort när man har så här roligt.

Samtidigt går den inte till Bondhistorien som någon milstolpe. Vad jag saknar från "GoldenEye" är de små scenerna, enstaka replikskiften som låter oss komma 007 närmare inpå skinnet. När Paris Carver, Elliots fru tillika James gamla flamma dyker upp, väcks hoppet om att hon ska få fram något hos spionen som vi tidigare inte sett. Deras film noir-doftande dialog i kombination med classy utstrålning från Teri Hatchers sida tillför filmen en viss klass, och skapar en fin kontrast mot övrig high tech-thriller i skenet från jättelika tv-skärmar.

Tyvärr blir Paris gästspel alltför kortvarigt för att "Tomorrow Never Dies" ska hinna utvecklas till något större. Och James förblir James, flörtandes med flickor och lekandes med snabba bilar. Den gamle, gode 007 i ännu en pålitlig actionthriller. Tja, sämre har man ju varit med om.

(00)7 onödiga fakta om "Tomorrow Never Dies":

Håll utkik efter Gerard Butler i en av sina alla första roller, som besättningsman på den olycksdrabbade ubåten i början av filmen.

Titeln var från början tänkt att vara "Tomorrow Never Lies", men en miss i ett manus ska ha ändrat L till D, och producenterna gillade det nya namnet.

Band som Pulp, Saint Etienne och danska rockbandet Swan Lee deltog i en tävling om introlåten, som Sheryl Crow vann. Flera av de andra låtarna finns att höra på Youtube.

Anthony Hopkins fick rollen som Elliot Carver, men lämnade den kaotiska inspelningen efter tre dagar. När kamerorna började rulla den 1 april 1997 hade varken Jonathan Pryce eller Teri Hatcher rollsatts än.

Teri Hatcher var gravid i tredje månaden, varpå hennes scener fick filmas snabbt. Hon tackade ja till rollen för att hennes man alltid har drömt om att vara gift med en Bondbrud.

Götz Otto (numera känd från finska effektspektaklet "Iron Sky") fick rollen som Stamper tack vare sin korta och effektiva pitch till producenterna: "I'm big, I'm bad and I'm German".

Natasha Henstridge och Monica Bellucci provfilmade för rollen som Paris Carver. Och professor Inga Bergström, som låter Bond öva på lite danska, spelas av modellen Cecilie Thomsen.