Precious (2010)
Drama
Och Oscarn går till...
Även om det råkar vara Mariah Careys extrema makeover som rönt den största uppmärksamheten är det knappast den främsta orsaken att gå och se Lee Daniels "Precious". Det här är sann berättarkonst som både rör och berör i ett fantastiskt stycke film. Och frågan om Oscarn, ja den känns mer som ett konstaterande.
Det är en smått udda ensemble som bär upp en av årets filmsnackisar. En vulgär komiker (Mo'Nique), en medelålders musiker (Lenny Kravitz) och en diva (Mariah Carey) med en glittrig kalkon (Glitter) på cv:et. Filmatiseringen av författaren Sapphires bok "Push" har blivit "Precious" och kan inte ha varit alltför lätt att göra för regissören Lee Daniels. Men resultatet är slående och gripande i all sin tårdrypande enkelhet.
Överviktiga Precious (Gabby Sidibe) är en tonåring som drömmer om kändisskap, lyx och glamour. Den dröm som alla då och då tillåter sig att spinna sina tankars sockervadd kring. För Precious är det en tillflykt för hennes verklighet är en helt annan. Tillsammans med sin misshandlande mamma (Mo'Nique) lever hon i ghettot, våldtagen av sin pappa, mobbad, utan utbildning och när mörkret tätnar tycks livet för oss andra inte vara så beklagansvärt.
Fokus har förstås legat på Mariah Carey som hoppats på att göra en Charlize Theron med sina buskiga ögonbryn, hemska klädstil och till och med en liten läppmustasch som gör rollen som socialarbetare, imponerande. Där även stå-upp-komikern Mo'Nique visar prov på smärtsam inlevelse i en av de mörkaste och antagligen svåraste rolltolkningarna på bioduken på länge. Att inspirationen också kommit från hennes eget liv präglat av övergrepp skänker hennes insats en alldeles speciell styrka.
Men som i filmen ligger rampljuset på nykomligen Gabby Sidibe som porträtterar nyanserat med både sorg, humor och den övergripande känsla som kännetecknar sann talang. Och det är just det som till största del formar "Precious". Lee Daniels har valt att inte hålla tillbaka, tvärtom, och trots att han fullkomligen öser på med hemskheter och motgångar är det här en film som värmer in i hjärtat med tårfyllt resultat. Det balanserar häftigt och engagerande mellan rått och rörande utan att varken bli blödigt eller överdrivet, en annars överhängande risk.
Höstens käftsmäll serveras utan skrupler och väcker kanske inte till diskussion och eftertanke lika mycket som stark känsla. Späckat med talang är det just med de nyanserna som "Precious" hänger sig kvar. Frågan är alltså inte om årets underdog kommer att Oscarnomineras utan snarare för vad.
