My Bloody Valentine 2009

Allt fler arbetslösa såpaskådisar vänder sig till den lokala polismyndigheten sedan det bestialiska mordet på den så kallade slashergenren. Senast den hördes av var i ett övergivet gruvschakt där man spelade in en rysare med titeln "My Bloody Valentine".  Alla inblandade förnekar någon kännedom om mordet, men pålitliga källor rapporterar att det definitivt har skett "en fullkomlig omänsklig slakt därnere". En källa säger rentav: "Det var de där idioterna som dödade genren och nu står vi andra med skägget i brevlådan". 

I nuläget framstår är det oklart exakt vad som blev dödsstöten för offret men polisen arbetar efter olika teorier. "Vi har fog för att tro att offret avled av synnerligen hänsynslöst bruk av menlöst våld. Vapnen tros vara trubbiga sterotyper och hårdför sexism." säger polisens förundersökningsledare kommissarie O. Road.  Vid en teknisk undersökning av gruvan fann man förutom ett par kvarlämnade 3D-glasögon en ledtråd i form av ett PM från en av filmens producenter.  PM:et löd: "Mer blod. Mer naket. Släng gärna in några modeller också". Det används nu av åklagarsidan som bevis för att knyta de misstänkta till mordet.

Ibland saknar man som recensent ord på sina upplevelser. Jag känner mig hyfsad nära den återvändsgränden när det gäller "My Bloody Valentine".  Det är en dussinslasher med siktet inställt på ung publik. Handlingen är förbryllande ologisk. I inledningen visas en mentalsjukhuspatient mörda folk och plocka ur sina kvinnliga offers hjärtan. Cut till nästa scen där tonåringar festar loss i ett gruvschakt. Det är alla hjärtans dag och snart slaktas ungdomar på löpande band av en galning med hacka och gasmask (!)

Tio år senare fokuserar handlingen på de enda överlevarna - rikemanssonen Tom (Jensen Ackles från "Supernatural"), hans highchool sweetheart Sarah (Jaime King) och killen som hon slutligen blir tillsammans med när Tom försvinner från stan, Axel (Kerr Smith). Gruvarbetaren på mördarstrået är död och begraven sedan länge. Eller är han det? Föga överraskande blir det ytterligare en blodig alla hjärtans dag där ingen tycks gå säker. Saker blir inte heller enklare av att de tre huvudpersonerna är involverade i ett alltmer explosivt triangeldrama.

Som publik förväntas vi engagera oss i huvudpersonernas kärleksbryderier . Det är omöjligt. I en nyckelscen står Ackles och King mittemot varandra och ska agera plågade kärleksduvor. Det är som att se en tågurspårning på nära håll. Ackles kartongskådespeleri lyckas med att få Keanu Reeves att framstå karismatisk. Kings försök att framställa förtvivlan resulterar är så komiskt överspelat att det får rakt motsatt effekt. Skräckfilm är inte direkt känd för att vara dramaturgiskt utmanande men även i det här sammanhanget är skådespeleriet en total härdsmälta.

Filmskaparna tar fram täckstiftet - ofullkomligheter kan fördelaktigt maskeras med grovt våld (klyvandet av ett ansikte med en spade är särskilt minnesvärd) och förnedrande nakenscener. Att kameran voyeuristiskt förföljer filmens obligatoriska slampa är legio i slashergenren. Kombinationen naken kvinna, sänggaller som skydd, penetrerande hacka och utdragen scen är dock ganska ny och inte särskilt rumsren. Kvinnosynen är sorglig - Horan och Madonnan dansar ringdans medan männen alltid har en älskarinna vid sidan av sin fru.

Patrick Lussier har filmer som "The Eye" och hyfsade thrillern "Red Eye" på sin meritlista.  Kanske blev lockelsen att kunna lattja runt med 3D såpass övermäktig att förnuftet flög all sin kos. Klart är i alla fall att han med "My Bloody Valentine"  gjort sig skyldig till en kalkon som får "Saw"-serien att framstå som intellektuell. 3D-effekterna blev förvisso både snygga och väl genomförda - men prislappen blev hög. Kanske dags att sadla om till spelindustrin?