Leave the World Behind 2014

Sebastian Ingrosso sade några månader innan sista spelningarna på Friends Arena att Swedish House Mafia gör samma grej som Beatles gjorde på 1960-talet. Det fick enorm kritik på sociala medier av folk som menade att SHM-medlemmen saknade verklighetsuppfattning. Efter att ha sett "Leave the World Behind" förstår jag exakt vad han menar. Gruppen har rest land och rike under en ganska kort tid. Folk från alla kulturer och religioner har vevat armarna ur led och skrikit sig hesa till deras musik. Precis som människor gjorde för femtio år sedan när John Lennon och de andra tre erövrade scenen (och det ska sägas att Beatles själva jämförde sig med Jesus, vilket borde anses som lite värre).

Dokumentären är regisserad av Christian Larson som tidigare gjorde Swedish House Mafia-dokumentären "Take One", som kom ut precis vid gruppens genombrott. Där får vi se hur allt startade. Därför känns det ganska naturligt att det är han som avslutar med en ännu mer explosiv film. Det är signifikativt för Swedish House Mafia. Allt har blivit större de senaste åren. I den nya filmen får vi förutom slutet även se den absoluta början, då de tre träffades och blev vänner. Historien om hur Ingrosso och Angello inte kunde komma överens om vad som var "bra musik" och hur Axwell var någon sorts datornörd var underhållande, och snyggt illustrerade med underbara seriefigurer.

Det är inte bara med illustrationer som "Leave the World Behind" får en att skratta. Det kommer definitivt ta ett tag innan jag glömmer scenen i dokumentären när Steve Angello står i snön i Österrike och undrar var han är nånstans. Jag inser att det inte låter så roligt i text, men jag skrattade högt, och det finns flera sådana här moment filmen igenom.

En av de stora frågeställningarna i dokumentären är huruvida det är rätt eller fel beslut att avsluta det de byggt upp. De har lyckats bli en av de populäraste musikakterna i världen, och nu kastar de iväg det. Som Axwell i ett av gruppens privatjet säger: "Det känns som att vi fått nycklarna till kungadömet och att vi nu kastar iväg dem". Frågeställningen blir extra stark med bilderna av alla femtio konserter vi får se bilder ifrån. Det är en stenhård bas som pumpas ut i biosalongen och bilderna på fansen som skrikgråter ger ryggradsrysningar. Därför undrar man, precis som filmen själv, varför kasta iväg det?

Det finns inget rakt svar på frågan. Men det som trion förklarar är viljan att avsluta på topp. Att bara göra någonting bra, och avsluta när det väl är bra. Tanken på det i dagens urkommersiella samhälle kan kännas svindlande, men det är vackert på något sätt, och gör att dokumentären känns både sorglig och nostalgisk, utan att man själv inte ens var med som fan från början.

I all sin enkelhet är "Leave the World Behind" en påkostad backstage-dokumentär som lyckas lyfta fram fenomenet Swedish House Mafia på ett trollbindande sätt. Även om man får se gruppmedlemmarnas brister, och där det brister, kan man inte hjälpa att älska dynamiken och den fina historien de har tillsammans. Det är nästan så att jag fick hålla nere min näve i biosalongen. Den ville upp och veva.