Wednesday 2022-

Wednesday poster

Synopsis

TV-serien följer Wednesday Addams som ny elev på Nevermore Academy där hon lär sig hantera sina övernaturliga krafter.
Ditt betyg
4.0 av 21 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
SÄSONG
1
SÄSONG 1
01
Wednesday's Child is Full of Woe
2022-11-23
02
Woe is the Loneliest Number
2022-11-23
03
Friend or Woe
2022-11-23
04
Woe What a Night
2022-11-23
05
You Reap What You Woe
2022-11-23
06
Quid Pro Woe
2022-11-23
07
If You Don't Woe Me By Now
2022-11-23
08
A Murder of Woes
2022-11-23

Recensent

Charlotte Brange

23 november 2022 | 09:00

Tonårsdetektiv med rätt att tortera

RECENSION. Gotik + gotik = sant? När Tim Burton får tolka sarkasmens ikoniska regent Wednesday Addams blir det både ris och ros. Wednesday själv går dock fläcklöst segrande ur detta vattendelande tonårsdrama som hemskt gärna vill skriva sin egen kreativa historia.
Efter en rad upptåg som bland annat involverade att släppa ner köttätande pirayor i en simbassäng, blir fröken “jag är allergisk mot färg” Wednesday Addams (Jenna Ortega) relegerad och skickad till Nevermore, ett internat för udda figurer såsom bland annat varulvar, vampyrer, sirener och gorgoner.
 
Här hamnar hon under sträng övervakning från rektorn Larissa Weems (Gwendoline Christie), blir motvilligt roomie med pastelliga Enid (Emma Myers) och finner sig själv att tvingas assimilera sig med mer eller mindre ovanliga klasskamrater. Som en bokstavlig hjälpande hand dyker dock handen Thing upp så att Wednesday i alla fall har en gotisk tingest från sitt hem långt, långt borta.
 
Anpassningen till preppiga Nevermore och staden Jerichos väna stil krockar med Wednesdays surmulna uppsyn och mordiska inställning till livet, speciellt då hon till varje pris vill undvika att bli som sin mamma Morticia (Catherine Zeta-Jones), som träffade sin cara mia Gomez (Luis Guzmán) just på denna plats. Men staden kanske inte är så tråkig som Wednesday först hade trott. I skogstrakterna runt om Nevermore härjar ett obskyrt, gigantiskt monster runt, men som trots hennes varningar och bevis inte verkar tas på allvar av stadens sheriff. Istället blir det nu upp till Wednesday gräva i både Nevermores, invånarnas och sin egen familjs bakgrund vilket leder till en upptäckt av både det ena och det andra skelettet i garderoben.
 
Den märkliga och något bisarra familjen Addams kan dateras ända tillbaka till 1930-talet, men många av oss har nog bara bekantat oss som unga med tecknade TV-serier och det tidiga 90-talets spelfilmer “Familjen Addams” samt uppföljaren “Den heliga familjen Addams” som dök upp ett par år senare.
 
I TV-serien “Wednesday” däremot, där har som titeln antyder bara den äldsta dottern Wednesday satts i fokus. Det är alltså mindre delar överdådigt kärlekspar (Morticia och Gomez syns faktiskt knappt i serien) och mer spotlights på vår sarkastiska tonårings vardagshändelser. Vad man än föredrar är en smaksak, men det är uppenbart att “Wednesday” försöker författa sin alldeles egen variant av den minst sagt annorlunda familjen.
 
På förhand är den här serien personligen ett något känsligt projekt, då både Tim Burton och Wednesday Addams var starka barndomsfavoriter hos mig. Tim Burton var under min 90-tals-uppväxt en synnerligen stark inspirationskälla (en av mina första krönikor här handlade om hur han fick mig att känna mig som hemma), medan hans sväng åt ett mer barninriktat håll under 00-10-talet fick mig att sakna den äkta gotiska känslan han en gång ingav. Jag vet inte om vi någonsin kommer att återse den där äkta helt originella  “burtonesqua” andan, men kombinationen gotisk familj med gotisk mästare känns faktiskt som en bra kombination. Burton har själv regisserat de fyra första avsnitten av serien (vilket i mitt tycke även sammanfaller med att vara de bästa). 
 
Att Wednesdays arga flätor och svartvita uppsyn skulle vara svår att iklä sig var jag förberedd på, men Jenna Ortega gör en alldeles ypperlig prestation. Hon lyckas både med konststycket att fånga Christina Riccis dödsseriösa Wednesday från 90-talets filmer, men också att skapa sin alldeles egna Wednesday. Och på tal om Ricci, så återsyns hon i en biroll som internatets “dorm mom” Marilyn Thornhill. På något sätt känns det som en stark trygghet att hon är involverad - det känns inte som att hon skulle låta sitt livsverk tillika ikoniska “are these cookies made from real girl scouts?” Wednesday Addams reduceras till någon sorts mesig eller intetsägande karaktär.
 
De åtta avsnitten vi följer väver ihop mystik, tonårsdramatik, svart humor, och då och då glimtar det till snabbklippt action. Tänk er att ni har detektiven Kitty från Kitty-böckerna, blanda med internatboende och idéer om “outcasts and normies” som vi kan känna igen från Harry Potter, och snudda vid de många tvistar och törnar som småstadsberättas i “Riverdale”. Ja, det sista kanske inte låter särskilt positivt, men tänk att den här världen är uppbyggd kring märkligheter och udda fåglar - det är mycket mer som “makes sense” än ur nämnda, helt urballade, tonårsröra.
 
Därmed inte sagt att vår historia är perfekt. Berättelsen snurrar stundtals in sig i en “whodunnit”-härva som fokuserar på tok för mycket på att anklaga invånarna hit och dit istället för att långsamt bygga upp den där spännande och mystiska stämningen. Det skulle kunna snyggas till lite i kanterna om vi kapade ett par avsnitt och fokuserade närmare på våra karismatiska huvudkaraktärer, för det syns uppenbarligen mycket talang på våra skärmar.
 
Karaktären Wednesday lever för fullt, kanske till hennes egna stora förtret. Jag hade många roliga stunder medan jag följde Wednesday tackla sin nya omvärld, speciellt när hon själv velade kring ifall hon skulle följa sin egen agenda eller hjälpa andra. Det gav oss en mjukare Wednesday, men som ändå bjuder på någon slags sorts dubbelironi som tar oss långt ifrån ifall du är ond eller god - i hennes värld kan ju död till exempel vara en bra sak.
 
Det finns mycket mer jag önskar av säsong två, främst att vi får se ännu mer av den stora familjen Addams (jag ser gärna en modern tids kusin Itt!) och hemskt gärna en ingående återvändo till det stora, gotiska slottet och alla dess spännande gångar, kistor och ond bråd död där du minst anar det.
 
De åtta avsnitten av “Wednesday” släpps (givetvis) onsdagen 23 november på Netflix.
| 23 november 2022 09:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
När regissören Tim Burton som är en mästare på det gotiska, makabra och skräckinfluerade skulle ta sig an att göra något nytt av kultserien “The Addams Family” så blev jag väldigt nyfiken. Till en början tänkte jag att serien inte behöver en reboot. Sedan fick jag höra att det var serieformatet som skulle testas på Netflix. Javisst, tänkte jag. Varför inte? Nu har det i alla fall blivit gjort och serien “Wednesday” som är en spin-off om karaktären med samma namn har haft premiär på Netflix. Jag har sett den och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen. Wednesday Addams (Jenna Ortega) är en något butter tonårstjej som håller upp en mask av otillgänglighet och visar allt och alla att hon inte bryr sig om andra, men när någon gör hennes bror Pugsley (Isaac Ordonez) illa och att han blir svårt mobbad i skolan tar hon itu med det så väl att hon blir relegerad ifrån skolan. Hennes föräldrar Gomez (Luis Guzmán) och Morticia (Catherine Zeta-Jones) bestämmer då att hon ska gå på internatskolan Nevermore som är till för barn som är annorlunda. De så kallade utstötta barnen som kan vara varulvar, sirener eller andra varelser med magiska krafter. Wednesday bestämmer sig för att rymma så fort hon bara kan, men så dyker det upp ett mordmysterium som hon bestämmer sig för att lösa. Mysteriet verkar dessutom vara knutet till hennes föräldrar, som också har gått på Nevermore. Mästerregissören Tim Burton är väldigt kräsen när han tackar ja till ett nytt projekt. Detta för att han har fått blandad kritik för sina filmer med en mörk, gotisk stämning som övergår i det humoristiska många gånger på Burtons karaktäristiska sätt. På senare år har han även ansetts som en slav för Disney som har gjort att hans filmer har fått en påtvingad och mer barnvänlig ton. Själv är jag ett fan av både och, men föredrar det mörka och makabra. I serien “Wednesday” får vi lite av varje i en lagom mix. Tyvärr blir det lite för mycket tonårsfantasy över det hela. Lite sådär åt “Sabrina: Tonårshäxan” hållet fast med lite mer mörker och mystik. Eller om man så vill Kitty ifrån “Kitty” böckerna leker detektiv och löser mord. Fast i det här fallet handlar det mer om häxor, varulvar, monster och förbannelser. Så därav landar det mer på att likna de senare lite mörkare Harry Potter filmerna. Den stora stjärnan i den här serien är Jenna Ortega som på ett fläckfritt sätt axlar Christina Riccis ikoniska roll ifrån 90-tals filmerna. Vi är många som är uppvuxna med de två filmerna om familjen Addams där Ricci spelade Wednesday Addams och de övriga i familjen spelades av bland annat Raul Julia, Anjelica Huston och Christopher Llloyd. Det har tvistats kring vilka som skulle passa att spela karaktärerna. Johnny Depp ville många se som Gomez Addams och Eva Green var ett namn många ville se som Morticia. Alla bekanta karaktärer dyker upp. Till och med handen The Thing dyker upp och ger upphov till många skratt under seriens gång. Uncle Fester får man också åtese framåt slutet av serien vilket också leder till en hel del humor. Föräldrarna Gomez och Mortecia hamnar dock i bakgrunden då det är Wednesday som nu fokuset hamnar på. Men detta känns rätt logiskt. Man får ta del av de problem hon möter då hon ska ge sig ut i stora världen och möta nutidens problematik med att passa in i det som är den moderna världen. Det skämtas brett kring hennes karaktärsdrag. Hennes förkärlek för mord och det övernaturliga. Att hon hellre umgås med döda än levande om hon får välja osv. Man får förvisso se Wednesday mjukna en aning på resans gång. Men i det stora hela känns hon igen. Jenna Ortega gör Wednesday till sin egen samtidigt som hon kombinerar det som Christina Ricci lade till i karaktären i 90-tals filmerna. Hon skapar en bra helhet i karaktären och förflyttar henne på ett träffsäkert sätt till vår tid. Christina Ricci dyker själv upp i en stor roll som har en viktig roll i serien handling. Därav får vi lite av den bekanta stämningen ifrån filmerna. Lyckas Tim Burton att återskapa känslan då? Ja, är mitt svar på den frågan. Tim Burton är ingen uppföljarnas man. Det vet vi sedan innan eftersom det tagit lång tid innan han har bekräftat om de uppföljare på hans filmer som vi önskar oss ska få se dagens ljus. I det här fallet har i han i sin första serie regisserat de 4 första avsnitten som jag anser att är de bästa. Han skapar den rätta känslan. Sedan tar någon annan över vilket märks utan att stämningen ändras allt för mycket. Man får det man förväntar sig. En historia som innehåller mystik, övernaturligt och vandrande i kusliga korridorer och lönnrum bakom bokhyllor i gotiska miljöer. Så Tim Burton stämningen finns där och även den känsla som präglat “The Addams Family” franchisen åren igenom. Känslan ifrån 90-tals filmerna är den jag får när jag ser serien. Men den funkar även för de som snöade in på den gamla svartvita serien som kom först. 5/5 är mitt självklara betyg till serien “Wedenesday” som höll mig trollbunden genom alla 8 avsnitten.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu