Schmigadoon! 2021-

Josh och Melissa har nått en tuff punkt i sitt förhållande. Efter flera år tillsammans verkar de ha svårt att väcka samma intensiva känslor som de upplevde när de var nyförälskade. För att återväcka kärleken beger de sig till ett par-retreat, där de i ledning av två flummiga instruktörer ska lära sig att vårda sin relation.

Efter en minst sagt brokig start beger sig paret ut i skogen för att klara den sista par-utmaningen, att genomföra en långvandring tillsammans. Efter att ha gått vilse, bråkat en hel del och varit nära på att ge upp hela sitt förhållande, snubblar paret in i den lilla byn Schmigadoon. Det framgår att byn är något alldeles speciellt när flera av invånarna spontant brister ut i koordinerad sång och dans vid minsta konversationstillfälle. Paret märker även snabbt att byn verkar vara fast i 40-talet och att de inte kan lämna Schmigadoon förrän de har funnit sin sanna kärlek.

”Schmigadoon!” produceras bland annat av den legendariske skaparen av ”Saturday Night Live”, Lorne Michaels, och ensemblen leds av seriens veteran Cecily Strong, tillsammans med Keegan-Michael Key (känd från sketch-serien Key & Peele). Serien är även fylld med flera kända komiker, såsom Fred Armisen och Jane Krakowski och med ett så välrenommerat gäng är det lätt att på förhand anta en komisk fullträff. Tyvärr finns det varken tillräckligt med briljant humor eller musikaliskt genomförande för att göra ”Schmigadoon!” till en succé.

Skämten i serien kan delas in i två kategorier: (1) ”Vad knasigt att alla sjunger!” och (2) ”Vilken förlegad syn på kön och sexualitet man hade på 40-talet”. Dessa komiska pikar hade kanske räckt till en rolig fem-minuters sketch, men blir tröttsamt när det dras ut i seriens ca 3 timmar. För visst är de medföljande kraven på att tittaren ska förstå att karaktärerna i en musikal inte är medvetna om att de sjunger, det som på engelska kallas ”suspension of disbelief”, lite knasigt. Men när man väl påpekat det en gång så slutar det vara roligt.

Att skämta om hur platta kvinnliga karaktärer kan vara i äldre filmer kan även vara roligt (tänk att alla kvinnliga karaktärers högsta önskan är att gifta sig!), men även det blir tröttsamt efter ett tag. Inte heller känns det som en ny och fräsch åskådning.

SNL-eliten som annars är kända för sina skruvade karaktärer kommer inte heller till sin rätta. När jag först såg Fred Armisen göra entré började smilbanden automatiskt att spännas i förväntan, innan jag insåg att även hans karaktär närmast kan beskrivas som intetsägande och förutsägbar. Istället för att ge honom (eller någon av de andra komiska talangerna för den delen) utrymme att skapa någon rolig och vrickad karaktär, får han hålla sig till att spela en lugn och sansad präst.

Allt är dock inte elände, det finns vissa positiva aspekter av ”Schmigadoon!”. Handlingen, som förvisso är väldigt förutsägbar, berättas med stor glädje och framför ett färggrant och mysigt sceneri. Serien kan med fördel beskrivas som just mysig och invaggande. Här finns inga kontroverser. Inga nyskapande grepp. Lustigt nog har serien samma sorts mellanmjölks-känsla som de musikaler den driver med.

 

▸ "Schmigadoon" finns att streama på Apple TV+