Lost in Space 2018-

Sci-Fi
USA
55 MIN
Engelska
Lost in Space poster

Synopsis

Familjen Robinsons uppdrag är att etablera en ny koloni i rymden, men gruppen hamnar oväntat ur kurs och tvingas kraschlanda på en främmande planet. Nyinspelning av serien från 1960-talet.
Ditt betyg
2.8 av 22 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
SÄSONG
1
2
SÄSONG 1
SÄSONG 2
01
Impact
2018-04-13
02
Diamonds in the Sky
2018-04-13
03
Infestation
2018-04-13
04
The Robinsons Were Here
2018-04-13
05
Transmission
2018-04-13
06
Eulogy
2018-04-13
07
Pressurized
2018-04-13
08
Trajectory
2018-04-13
09
Resurrection
2018-04-13
10
Danger, Will Robinson
2018-04-13

Recensent

Jenny Ahonen

18 april 2018 | 10:00

Mamma, pappa, barn på tillrättalagt rymdäventyr

”Lost in Space” är en snygg reboot som trots att den utspelar sig långt ute i rymden inte riktigt vågar kliva utanför villaförortens vitmålade staket.
Rymdäventyret ”Lost in Space” är en uppdatering av en klassisk amerikansk tv-serie med samma namn, som sändes i tre säsonger mellan 1965 och 1968. Precis som originalet handlar de 10 nya avsnitten, skrivna av Matt Sazama och Burk Sharpless, om de rymdresande nybyggarna familjen Robinson. 
 
En bit in i framtiden från nu ger de sig ut i en i stort sett outforskad världsrymd i hopp om att kunna bygga en bättre framtid åt sig själva långt bort från sin egen, utarmade hemplanet. På ett gigantiskt rymdfartyg reser de tillsammans med många andra passagerare med en beboelig planet i galaxen Alpha Centauri som mål. Men efter en olycka tvingas man att hastigt evakuera moderskeppet, varpå flera av de överlevande i mindre farkoster nödlandar på en Tellus-liknande planet i närheten. Där får några av de andra rymdpionjärerna, efter ett par riktigt sega inledningsavsnitt, göra Robinson-familjen sällskap i handlingen.
 
En av dem, Dr. Smith, spelas av talangfulla Parker Posey som tar karaktären så långt som manuset tillåter. Dr. Smith är en manipulativ lögnare som har smugglat ombord sig själv på skeppet och hennes ränker är egentligen det enda som skapar spänning i ”Lost in Space”. Äventyret erbjuder nämligen inte mycket till äventyr. De övriga faror och problem som uppstår under resans gång är som enklare uppgifter i ett tv-spels första banor. Det är förutsägbart, och uttråkande.
 
Det faktum att familjen har en oviss framtid där ute i rymden borde vara kittlande, men är aldrig det. Kanske på grund av att de är rätt så svåra att intressera sig för. Även i originalet är the Robinsons en All-American kärnfamilj och ursprungsserien var på inget vis storartad tv, men i jämförelse med 60-talsfamiljen framstår den nya som väldigt färglös. Visst hade Mrs. Robinson anpassats till hemmafruidealet när hon kånkade runt på en tvättkorg även i rymden, samtidigt utmanade hon som utforskande vetenskapskvinna tidens snäva kvinnoroll.
 
Nya ”Lost in Space” har inga sådana banbrytande ingredienser. Jo, föräldrarna John och Maureen är nu separerade – fortfarande gifta, dock – och Maureen hade en dotter redan innan paret fick sina gemensamma två barn, men familjen framstår ändå som väldigt helylle – som leende på en glättig reklamposter för medelklassliv i en modern villaförort. Den bilden utmanas aldrig ordentligt, vilket gör karaktärerna svåra att relatera till. De få dåliga sidor de blottar är på sin höjd irriterande, aldrig empatiskapande.
 
Det finns ett tillfälle här, som tyvärr inte utnyttjas: att under extrema omständigheter sätta press på det tillrättalagda, med psykologiskt drama som följd. Familjen ruskas aldrig om rejält. Efter några få skrapsår, framstår de fortfarande som gjorda av plast. Den städade dialogen, och det lugna maner med vilket den framförs av de stabila skådespelarna, bidrar till att karaktärerna inte känns trovärdiga och gör att interaktionerna dem emellan är trista att titta på.
 
En något mer underhållande interaktion att ta del av är den mellan yngsta sonen Will och roboten som han möter på den nya planeten. Den ser ut lite som en mix mellan en Terminator och ”Stranger Things” Demagorgon, med blinkande lampor som ansiktsuttryck, men är trots en viss opålitlighet aldrig otäck utan fungerar för det mesta som en praktiskt hjälpreda. Medan Will bondar med den mekaniska varelsen dras hans äldre tonårssystrar in i romantiska känslor för nya mänskliga bekantskaper. Flörtandet mellan en av dem och en vuxen man i sällskapet (det skiljer 12 år mellan skådespelarna) är kanske det mest utmanande i ”Lost in Space”.
 
Serien vågar inte ta risker, kanske för att serieskaparna tror att familjeunderhållning måste spela det såhär safe. Så är det såklart inte. Titta bara på en annan science fiction-serie, ”Doctor Who”, som har lyckats underhålla såväl barn som vuxna med komplexa karaktärer, moraliska dilemman, smart humor och stundtals riktigt läskiga inslag.
 
”Lost in Space” kommer få svårt att engagera äldre tittare, men som underhållning för barn i mellanstadie- och högstadieåldern kan serien funka väl. Showrunnern Zack Estrin har byggt upp en snygg värld – det gäller såväl kläder och interiörer som CGI, även om de utomjordiska miljöerna gärna hade fått skilja sig lite mer från vår egen planets. Yngre tittare kan nog också uppskatta det höga tempo i vilket olika problem får sin upplösning, medan en vuxen publik i brist på mer fängslande storys kommer uppleva avsnitten som oändligt långa. Ett barns egen fantasi behövs nog för att lyfta denna rymdsaga över medioker.
| 18 april 2018 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
1
Inledningen för tankarna till billigt Disneyförsök, och inte blir det bättre. Händelseutvecklingen är rörig och många gånger korkad och ful och skrattretande dålig, familjerelationerna är obegripliga, och karaktärerna beter sig som åsnor. Allvarligt - så sjukt dåligt!!! Visst, serien ger ett löfte om att de kommer reda ut röran allt eftersom, då man får se klipp från deras tid innan rymdresan. Men vad spelar det för roll när man inte vill fortsätta se detta skräp på människor som å ena sidan besitter fantastiska kunskaper - men samtidigt är helt bakom flötet. Antagonisten/antaganisterna presenterades också i avsnittet och ZZZzzzZZZ orkar inte! Såg det med barn - 10 och 12 år gamla. De vill inte heller se mer.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu