Finns det en Disney-film som inte behövde en uppföljare så var det ”Zootropolis” (2016), var min initiala tanke, speciellt inte när jag hungrar så efter en ”Ratatouille 2”. Men nu när jag fått uppleva det så förstår jag att kaninen Judy (Ginnifer Goodwin) och räven Nick (Jason Bateman) såklart ska återvända, gärna igen och igen. För det här var kul!
När vi återser våra oväntade vänner har de arbetat tillsammans inom Zootropolis poliskår i en vecka. När vi lärde känna dem i första filmen hade de precis räddat zoo-tropolen från en korrupt borgmästare som försökte vända bytesdjur mot rovdjur. Då var kumpanerna the talk of the town, nu har ståhejet mojnat något. Nu är de bägge poliser och redo att ta sig an vilket brott som helst.
Polischef Bogo (Idris Elba) som tröttnat på att varken Judy eller Nick tar order bestämmer sig för att sätta hårt mot hårt – de får gå i polis-parterapi. Det går sådär för den envisa duon att sitta i ett rum och prata – men kanske kan de lära sig något ute på fältet?
Istället för att lyssna på Bogo bestämmer sig Judy för att som vanligt ta saken i egna händer och gå undercover med en mot-rävig (see what I did there) Nick. Duon inser snart att en orm har smugglats in i metropolen, en ras som sedan länge varit förvisad från djurens huvudstad.
Det finns en mörk historia av dem i staden och de anses vara opålitliga och onda. Det tycks dock vara så att något inte stämmer, och det är upp till våra fyrbenta vänner att ta reda på vad som egentligen försiggår. Det hela går väl sådär och plötsligt vänds misstankarna mot dem istället och de måste arbeta mot klockan i en katt och råtta-lek som är mycket större än någon någonsin kunnat föreställa sig.
Efter att ha räddat Zootropolis från förödelse en gång ställs nu Judy och Nick nu inför en ännu större konspiration, något som ligger till grund för själva stadens själ och som kan komma att förändra hela historieskrivningen för stadens invånare. Vem kan man egentligen lita på, och vad är egentligen sant?
En klassisk buddy cop-berättelse
“Zootropolis 2” bjuder på många välbekanta trynen och härliga röster från första filmen – inte minst Mr. Big (Maurice LaMarche) och hans fantastiska följe av isbjörnar, mina personliga favoriter. Blir det en trea vill jag gärna se den utforska det gänget närmare.
Hur som helst, filmen är en klassisk buddy-cop-berättelse, och om man hade ersatt de animerade djuren med skådespelare hade den varit mer lik den hårdkokta “Miami Vice” än den mer lättsamma “The Other Guys”. Det är en väldigt cynisk och mörk värld våra vänner kliver in i och jag måste säga att jag blev förvånad över den råa tonen som trappas upp i tredje akten. Jag gillar det!
”Zootropolis 2” är på det hela taget en mognare och mer fokuserad film, med vuxnare humor och mängder av härliga referenser till klassiker som “Gudfadern” och “The Shining”.
Arenan är också mycket rikare den här gången och vi får besöka ett träskområde som jag tycker är väldigt festligt och vackert. Vi får vara med om en motorcykeltur in i en sandöken och besöka en ökenfestival som i sann Zootropolis-anda heter “Burning Mamel”, där vi också får ett kärt återseende av den största popartisten i Zootropolis, nämligen Shakira, ursäkta jag menar Gazelle.
Det finns saker i filmen som är samhällskritiska, vill jag tro, men som inte riktigt klaffar. Bland annat att borgmästaren, en välkänd skådespelare vid namn Winddancer är en slagpåse, orkestrerad att styra medans de riktiga topparna drar i strängarna. Det blir lite slarvigt och känns som en uppenbar vilseledning, det utforskas också för ytligt för att det ska ge någon effekt.
Humor som även går hem hos vuxna
Poddaren Nibbles Maplestick (Fortune Feimster) är också en figur som känns som en vilja att vara aktuell utan att ha någon riktning. Å andra sidan är Andy Sambergs Pawbert Lyxley ett förträffligt härligt tillskott och Ke Huy Quans Gary De’Snake är magnifik.
På det hela taget är jag som sagt positivt överraskad och känner mig hoppfull för framtida sequels om man håller den här nivån.
Jag skrattade högt när Nick sitter och scrollar på Disney+ och det flimrar förbi titlar som ser väldigt bekanta ut men bär andra namn – till exempel Alien, som här blivit “Platipus”. Även här märks en vuxnare tonalitet än i första filmen; minns du hur Duke Weaselton sålde pirat-DVD:er som Pig Hero 6 (Big Hero 6) och Wreck-It Rhino (Wreck-It Ralph).
Jag tycker fortfarande inte att Disney är lika slagkraftiga i sina ordvitsar som deras konkurrenter Dreamworks är, men nog finns det tillräckligt mycket spänning och humor här för att jag med gott samvete kan säga bravo!
Snabbfakta: ”Zootropolis 2”
- Regi: Jared Bush, Byron Howard
- Engelska röster: Ginnifer Goodwin, Jason Bateman, Ke Huy Quan, Fortune Feimster, Andy Samberg, Idris Elba, Shakira
- Genre: Animerad deckare
- Speltid: 108 minuter
- Biopremiär: 26 november 2025
