I den stora mittsekvensen i ”Vi är Metal Dragon” ska vårt hårdrocksband bestående av fyra förvuxna pojkar spela på en svensexa. Det visar sig att att den blivande maken är ett Jehovas vittne, hans vänner församlingsmedlemmar.
Bandet går ändå upp på scen. Och till publikens stora skräck spelar de den hemmasnickrade låten ”Fuck Me Like a Dragon God” i ostigaste 80-talsstuk. Det spårar snabbt ur.
Så mycket mer smart eller subtil än så blir inte humorn i den här svenska komedin. Det är dumt och fånigt och ofta ganska äckligt – men också skamlöst underhållande.
Pojkar som vägrat växa upp
Bandet Metal Dragon består av fyra barndomsvänner i en svensk småstad som spelar metal i ett garage och svär att de en dag ska få skivkontrakt.
Plötsligt är de femtio år gamla och har inte kommit ett enda steg närmare sin dröm. De har fortsatt spela tillsammans men annars vuxit åt olika håll.
En har ett flott och tråkigt jobb på ett försäkringsbolag, en åker in och ut ur häktet. En bor hemma hos sina föräldrar, och i centrum står Rulle. Sångaren bor i bandets husvagn och aldrig har gett upp på drömmen.
När gitarristen Leffe berättar att han ska flytta från staden ser det ut som att det är över för Metal Dragon. Då bestämmer de sig för att ge sig ut på en sista (och första) turné.
Det blir en galen vecka för de förvuxna pojkarna med spelningar på de mest opassande tänkbara lokalerna. Inte blir det bättre av att de får en mordisk bokare till fiende och att varje gig på ett eller annat sätt går på tok.
Kiss- och bajshumor och ett hjärta av guld
Dialogerna är ofta krystade. Karaktärerna är karikatyrer. Det är fullt av kiss- och bajshumor och manuset är mer högljutt än intelligent. Politiskt korrekt? Inte alls.
Men här finns ingen som bryr sig om allt det där. Det enda som riktigt spelar någon roll är att ha kul. Och det får vi också, i det ena spårade upptåget efter det andra.
Under all galenskap och hårdrock finns inga smarta poänger. Men något som finns är ett hjärta av guld. Hur odrägliga och irriterande karaktärerna än är så hejar vi på dem.
Regissören Titus Paar spelar själv filmens äckligaste och mest odrägliga karaktär, trummisen Drägg. En stor del av rollistan består av hans gamla vänner.
Paar är östgöten som har regisserat Hollywoodaction med Steven Seagal. Det märks att han själv är en man med storslagna pojkdrömmar och fånig humor i behåll.
Kanske är det därför filmen trots alla fjanterier känns så genuin. Inga kontorsnissar i Stockholm har bråkat med den här visionen. Det är en film av en fri filmskapare och som tur är injicerar han den med en hel del genuinitet.
Allt våra huvudpersoner vill är att bli legendariska hårdrockare, och vem kan inte relatera till det? Deras vänskap och drömmar är filmens emotionella kärna.
Vem drömmer inte om att bli hårdrockare?
”Vi är Metal Dragon” är ett skamlöst lyckopiller och en sann underdog-historia. Otaliga kändis-cameos får mig att rulla på ögonen. Men någonstans värmer det ändå mitt hjärta att se Mikkey Dee utbrista att ”Jag trodde inte att någon gjorde sån där musik längre”.
Det finns mycket man kan invända emot och kritisera i ”Vi är Metal Dragon”. Blir det lite väl grabbigt ibland? Är vissa av de kvinnliga karaktärerna lite väl slätstrukna? Hade manuset kunnat arbetas igenom en vända till? Ja, ja och ja.
Men när jag lämnar biosalongen tar det säkert en timme innan jag lyckas bli av med fånleendet jag har på läpparna. Ibland behöver det inte vara så mycket mer komplicerat än så.
Du behöver inte vara hårdrockare för att gilla ”Vi är Metal Dragon”. Det räcker att någon gång ha haft en dröm och att någon gång ha haft en vän. Och kanske att inte vara för pryd.
Snabbfakta om ”Vi är Metal Dragon”
- Regi: Titus Paar
- Skådespelare: Dragomir Mrsic, Andreas Rylander, Mattias Silvell, Karin Bertling, Inger Nilsson, Vilhelm Blomgren, Mikkey Dee, Yohanna Idha, Urban Bergsten
- Genre: Komedi / Musik
- Speltid: 102 minuter
- Svensk biopremiär: 25 september 2026
- MovieZines betyg: 4 av 5
