Shōya Ishida är en omogen, vilsen och ganska osäker pojke som knappast låter detta lysa igenom som något annat än i elakhet. I synnerhet när den hörselskadade flickan Shoko börjar i hans klass. Det blir något av en självklarhet för honom att plåga henne både fysiskt och psykiskt, ivrigt påhejad av sina klasskamrater. När så Shoko byter klass vänder sig inte bara den dittills blinda vuxenvärldens vrede mot honom utan också de forna vännernas. Han blir ett villebråd som likt många andra offras i det så grymma krig som är skolgången.
Baserad på en mangaserie är ”A Silent Voice” en historia om att främst konfrontera sig själv. Att skildra mobbning är inte en lätt sak. Vi har alla sett det, kanske upplevt det och har än mer alla vår egen version av hur det kanske är. Fördelen finns dock i att vi alla tycker det är en obehaglig förekomst, vare sig vi själva blivit mobbade eller förövaren som man så ofta älskar att hata. Men verkligheten är sällan så simpel som i våra huvuden. ”A Silent Voice” visar inte bara att tunga ämnen kan skildras i vad många avfärdar som ”tecknat” utan också att det är en berättarform värdig en plats längre fram på den internationella scenen.
Det finns något ogripbart vackert i en film som ”A Silent Voice”. En medmänsklighet men samtidigt ett cyniskt konstaterande av en verklighet som ter sig allt annat än human… eller låt oss säga vänlig för det behövs knappast mer för att bevisa att människor kan vara ytterst grymma till sin natur. Ju längre filmen utvecklar sig desto tydligare blir det att det finns fler lager till detta än bara en skolbaserad misär. Att den med sin lågmält, rörande och tankeväckande lunk är en historia om mänskliga förhållanden, fuckups och framför allt att förändras. Kanske är det just Naoko Yamada, för ovanligheten en kvinnlig regissör, som lägger en känsligare hand på denna skapelse men utan att falla i fördomsfulla spekulationer kan vi helt enkelt konstatera att det här är något alldeles extra fint både vad gäller det visuella och budskap.
”A Silent Voice” är en imponerande komposition av vacker animation, berörande musik och ett fantastiskt röstskådespeleri, som från skärmen griper både känsla och koncentration. Med en inledning där vår huvudperson försöker sig på ett självmord till hans smärtsamma insikt om att livet knappast går att undfly, är det en hård film att försöka ta in men definitivt en värd sin tid.
