Recension: Predator: Killer of Killers (2025)

Ultrablodig och cool antologi med få andningspauser

Den animerade antologifilmen ”Predator: Killer of Killers” av ”Prey”-regissören Dan Trachtenberg är en snygg, underhållande och galet actionpackad film – som lika gärna hade kunnat vara en eller flera live action-filmer.

Publicerad:

I väntan på ”Predator: Badlands” från regissören Dan Trachtenberg (”Prey”) har han hunnit leverera en animerad antologifilm kallad ”Predator: Killer of Killers”, som faktiskt hade kunnat fungera som tre fristående långfilmer – vilket både är dess största styrka och svaghet.

I filmen följer vi tre olika personer i tre olika tidsepoker, som jagas av lika många jaktlystna rovdjur (som vi såg för första gången i ”Predator” från 1987 med Arnold Schwarzenegger).

Vi har en vikingakvinna som är ute efter att hämnas sin far som blev dödad för många år sedan, en förvisad samuraj som även han vill hämnas sin bror som tog tronen ifrån honom och en oerfaren latinamerikansk stridspilot under andra världskriget.

Alla tre berättelser är intressanta och bjuder på unika händelseförlopp, för att till slut knytas ihop på ett snyggt sätt med en riktigt nagelbitande final. Delen med samurajen är till exempel nästan helt ordlös, medan 1940-talsbiten är en häftig luftstrid som känns väldigt annorlunda från de andra två.

Precis som i ”Prey” (och egentligen de flesta ”Predator”-filmerna) är det underhållande att se oss primitiva men listiga människor ta sig an de långt mycket mer högteknologiska mördarmaskinerna. Filmen är riktigt snygg och välregisserad med en stil som påminner en hel del om Netflix-serien ”Arcane”, med något ryckiga rörelser och spännande actionscener.

Det känns däremot lite som att projektet började som en eller flera potentiella uppföljare till ”Prey”, men att de istället valde att satsa på ”Predator: Badlands” och ge den här en chans ändå fast med en lägre budget. Även om jag är underhållen under filmen har jag svårt att släppa tanken att den hade kunnat bli ännu fetare som live action, åtminstone som en film.

Trots att varje karaktär får ungefär 20-30 minuters speltid lyckas de få mig engagerad, men det känns som att jag hade blivit ännu mer investerad om de fått lite mer tid för karaktärsutveckling. Det leder även till att det blir full fart framåt på actionfronten, så att man ibland knappt hinner reflektera över vad karaktärerna faktiskt kämpar för mellan alla huvuden som trillar av och allt blod som flödar.

För ja, ”Predator: Killer of Killers” är trots sin barnvänliga streamingtjänst en riktigt slafsig historia där folk dör till höger och vänster på väldigt kreativa och visuella sätt. Det är helt enkelt ingen rulle för den som inte klarar av sånt, även om våldet råkar vara animerat istället för ” på riktigt”.

Det här är kanske inte den filmen jag skulle rekommendera till någon som aldrig har sett något med de ikoniska rovdjuren tidigare, men det är en riktigt underhållande actionfest för oss som redan diggar de kurrande monstren med en förkärlek för mord.

”Predator: Killer of Killers” dyker upp på Disney+ den 6 juni.

YouTube video

Läs mera