Från Pennywise i ”Det” via Twisty i ”American Horror Story” till Art i de senare ”Terrifier”-filmerna – clowner har alltid varit tacksamma karaktärer att skrämmas med i skräckgenren. Och trots att de vid det här laget är väl etablerade som både monster och mördare, finns det fortfarande något otäckt med vitsminkade pajasar som ler ondskefullt.
”Clown in a Cornfield”, baserad på en roman av Adam Cesare, gör sitt bästa för att ta vara på detta. Handlingen utspelas i småstaden Kettle Springs, Missouri, dit tonåriga Quinn (Katie Douglas) flyttar med sin ensamstående pappa. Hon blir snart kompis med skolans stökiga gäng – men upptäcker att någon utklädd till stadens fabriksmaskot Frendo hotar att döda dem.
Det rör sig här alltså inte om någon övernaturlig clown utan vi rör oss i mer bekanta slasher-cirklar med mystisk mördare som effektivt slaktar kåta, festande ungdomar. Dessa är skojfriska skämtare som tidsenligt lägger upp kaxiga bus på sociala medier. Beteende som – kanske välförtjänt – straffas.
Liksom sociala medier verkar filmen vara riktad främst till en ung publik, som inte växt upp med slasher-genrens stora titlar på 1970- och 80-talet och är mer obekanta med dess väletablerade regler och stereotyper. Vi nördar som plöjt samtliga ”Scream”-filmer otaliga gånger hittar inte mycket nytt under solen här.
Det mesta är av okej men rutinmässig standard. Vår snälla men lite tråkiga final girl med skinn på näsan. Gänget med ungdomar bestående av grabbiga sportkillar och snobbiga mean girls, samt snygga men lite misstänksamma sonen till borgmästaren. Dysfunktionell relation pappan kan man räkna med. Och ingen blir tyvärr förvånad av att svarta killen i gänget dör först…
Det är inte direkt provocerande dåligt men fortfarande tämligen lättglömt. Åtminstone i första halvan. I den andra blir det betydligt livligare och vi serveras både en del action och twistar. Av de sistnämnda är det kanske inte alla som är helt logiska men de bidrar i alla fall med en frisk fläkt för att distansera sig från de mest tröttsamma klyschorna.
Regissören Eli Craig (som även skrivit manus tillsammans med Carter Blanchard) har bevisat att han kan hantera balansen mellan skräck och humor tidigare. Inte minst i underskattade debuten ”Tucker & Dale vs. Evil” men även ”Omen”-parodin ”Little Evil”. Här är det lite mer ojämnt och som många skräckfilmer med en överdos av humor riskerar denna att varken bli kul eller spännande.
Men det hjälper långt med gott humör, rappt tempo och några sevärda birollsskådisar, som veteranerna Kevin Durand (ännu roligare i fjolårets ”Abigail”) och Will Sasso. Frendo the Clown då? Ja, med ovan nämnda filmclowner har ribban satts högt, inte minst av Art the Clowns brutala blodbad. I skuggan blir Frendo lite tam, speciellt i det oundvikliga avslöjandet av mördaren bakom clownmasken.
Han lär knappast sålla sig till de stora slasher-mördarna som Jason, Freddy och Michael Myers och tveksamt om det blir någon större franchise av ”Clown in a Cornfield”. Men för slasher-fans är det duglig underhållning för stunden som erbjuder åtminstone några enstaka infall som sticker ut.