De flesta intresserade av religion och/eller inredningsdesign känner väl till begreppet Shakers? En av de många kristna grupper som emigrerade till USA för att få utöva sin religion ifred, och som även blev kända för sitt möbelhantverk.
Extremt välgjorda, handsnickrade trämöbler, vars stilrena och avskalade former skulle komma att influera Bauhaus och även Skandinavisk efterkrigsdesign.
“The Testament of Ann Lee” handlar alltså om den religiösa Shakers-gruppen, och hur dess ledare Mother Ann reser med en skara församlingsmedlemmar från England till “Nya England”, området norr om New York, för att etablera församlingen i USA och sprida dess evangelium.
Mother Ann – Jesu andra ankomst
Ann Lee (Amanda Seyfried från “Mamma Mia!”) föds i Manchester år 1736, förklarar lärjungen Mary (Thomasin McKenzie) vars berättarröst åtföljer bildrutorna. Som ung söker sig Ann till den religiösa sekten Wardley Society, en förgrening av Quakers-sekten. Där ger hon sig hän med hull och hår, samt möter sin blivande man Abraham (Christopher Abbott). Paret får fyra barn, vilket slutar i tragedi då samtliga dör innan ett års ålder.
Sektens ledare James och Jane Wardley använder sång, dans, och rytmik under ritualerna för att nå religiös extas, en praktik Quakers tar avstånd från. Shakers namn är alltså en förkortning av Shaking Quakers, vilket blir namnet på den religiösa rörelse Mother Ann grundar i USA.
För efter traumat med barnen läggs Ann in på hem, där hon får religiösa visioner. Hon hämtas tillbaka till sekten, och leder en liten skara villiga att resa över Atlanten till USA medan paret Wardley stannar kvar. Hon blir Mother Ann, Guds nedsända, den kvinnliga manifestationen av Kristus. Hon är löftet om Jesu andra ankomst.
En av hennes visioner ska dock visa sig bli sektens framtida fall (idag finns endast tre medlemmar kvar). Hon kräver att församlingen lever i celibat. Det får hennes man att lämna henne och unga medlemmar som vill gifta sig tvingas bort. Medlemsantalet fylls på genom värvning och adoptioner av barn. När amerikanska staten så småningom sätter stopp för organisationer att adoptera underåriga faller medlemsantalet, men detta sker långt efter Mother Anns bortgång och filmens slut…
“The Testament of Ann Lee” är en framgångssaga där sektens rättviseideal framhävs. De predikar jämlikhet mellan kön och folkgrupper. Församlingen bedriver fredlig handel med indianerna. De har utbyten med andra församlingar. Visst får de lida orättvisor även i det nya landet, men deras stoiska uthållighet får dem att kämpa vidare och växa sig allt större.
Amanda Seyfried fullkomligt lyser i sin roll – och vilken röst!
Filmen är nästan helt koncentrerad på Mother Ann, till den grad att övriga rollfigurer försvinner in i periferin. Hennes bror William (Lewis Pullman) får uppdraget att värva medlemmar medan John Townley (Jeremy Wheeler) får ett religiöst kall i en humoristiskt minnesvärd scen där hans finger tar ledningen och pekar ut platsen för deras amerikanska nybygge.
Men det är Seyfried som bär filmen, och hon gör det med bravur. Seyfried är en naturkraft. Hon fullständigt dominerar filmupplevelsen. Jag köper helt och fullt hennes religiösa övertygelser och orubbliga tro på på sin koppling till Gud. Hennes karisma och förmåga att övertyga andra är lika förtrollande som skrämmande i sin kraft. Dessutom har hon en fantastisk röst, och filmen skulle kunna kallas musikal då en såpass stor del består av sång.
Musiken är komponerad av Daniel Blumberg som blandar originella Shaker-hymner med nyskrivet vilket skapar en unik lyssnarupplevelse. De rytmiska rörelserna och utandningarna är smittande, och man förstår dragningen till denna form av religiös dyrkan. Rytmerna känns antika, uråldriga, primitiva, och medeltida. En blandning av allt. Jag får nästan lite Vikingakänsla. Här måste också dansnumren nämnas, även de inspirerade av verklighetens ceremonier.
Vacker och drömsk fest för ögat
Visuellt är filmen en fest för ögat, tack vare William Rexers filmfoto. Vacker och drömsk i 70mm-format. Även kostym, dekor, och scenografi är en njutning att se (fast kulisserna; husen, och landskapen i horisonten skulle kunnat filats på en smula för en mer realistisk känsla). Regi står norska Mona Fastvold för, och hon har även författat manuset tillsammans med Brady Corbet (“Brutalisten”, ”Vox Lux”). Filmen har spelats in i Göteborg med omnejd, samt på Ostindiefararen Götheborg på Eriksberg.
Filmen kommer dock inte tilltala alla. De två timmarna och 17 minuterna känns långa emellanåt. Valet att låta en berättarröst förklara handlingen såpass detaljerat känns onödigt, som om man inte riktigt litar på att publiken kan bearbeta information från bildrutorna. Det sker dock mest i filmens första akt (den är indelad i tre kapitel).
“The Testament of Ann Lee” är en nischad film. Unik. Och vill man njuta av en av årets stora skådespelarprestationer har man kommit helt rätt.