Springfloden 2016-2018

”Nordic noir” – blotta ordet får internationella tv-inköpare att dregla och öppna plånböckerna vitt och brett. Efter sanslösa framgångar med Wallander, A-gruppen och inte minst Bron är det naturligtvis inte konstigt att SVT vill fortsätta att frälsa den allt växande internationella publiken. Den här gången tar man inga chanser, bakom storsatsningen “Springfloden” står samma folk som låg bakom just “Bron”, och rollistan är full av namnkunniga skådespelare från A-listan – vad kan gå fel? En del, visar det sig. För den här gången har manusförfattarna Rolf och Cilla Björklund (som tidigare skrivit “Graven” och “Morden”) kläckt ur sin en historia som aldrig riktigt blir spännande. En kardinalsynd i genren. Men det finns ändå en hel del att tycka om här.

Den unga polisstudenten Olivia Rönning (Julia Ragnarsson) får i skoluppgift att studera ett gammalt olöst mord som skett under makabra omständigheter på västkusten 1990. En ung oidentifierad kvinna grävdes ner och dränktes av tidvattnet. Det visar sig att det är samma fall som hennes bortgågna pappa aldrig kunde lösa och hon tar därför uppgiften på väldigt stort allvar. Snart råkar hon lyfta på ett lock för mycket och vad som verkar vara någon sorts konspiration börjar komma i dager. 

Men mäktiga krafter konspirerar mot Olivia. Här finns den skumme företags-vd:n Linn Magnusson (Helena Bergström), den före detta bordellmamman Jackie Berglund (Görel Crona) och säkerhetschefen Alexander Nordin (Peter Carlberg). Men Olivia råkar också på några värdefulla allierade, så som den hemlöse före detta polisen Tom Stilton (Kjell Bergqvist) och den hale fixaren Minken (Johan Widerberg). 

Parallellt med detta löper en sidointrig som handlar om ungdomar på glid, misshandel av hemlösa och en ytterst osympatisk cage fighting-verksamhet långt under jorden i Stockholmsförorten. Kanske hänger mordet på den unga kvinnan och misshandeln av de hemlösa ihop på något sätt? Den som lever får se.

Det finns som sagt en hel del att uppskatta i “Springfloden”. Det varma fotot är en trevlig kontrast till de senaste årens isblå Nordic noir-produktioner. Huvudpersonen Olivia Rönning är kanske inte tv-världens mest intressanta karaktär, men Julia Ragnarsson gör ett riktigt bra jobb med ett ibland lite bristfälligt material. Kjell Bergqvist är alltid pålitlig och så även här i rollen som den bistre och världströtte ex-snuten och uteliggaren Tom Stilton. Roligast av alla har utan tvekan Johan Widerberg som får briljera i rollen som den sliskige men i grunden sympatiske småkriminella fixaren Minken. Han stjäl i stort sett varje scen han är med i.

Men, och det här är ett hyggligt stort men: mysteriet i “Springfloden” blir aldrig särskilt spännande. Här finns inte de oförutsägbara svängar och twistar som gör framförallt “Bron” så infernaliskt intensivt. Som ett lagom krävande veckobaserat tittande fyller serien mer än väl sin funktion. De som letar efter nästa nya nordiska supersuccé får kanske leta någon annanstans.