”Colony” är verkligen den slags zombiefilm som påminner mig om varför jag alltid älskat genren.
Sydkoreanen Yeon Sang-ho nöjer sig inte med att bara kasta blod, kaos och galopperande monster mot sin publik. Han använder sina zombier precis så som de är tänkta att användas: för att kommentera vår samtid, teknikängslighet och en värld där individualiteten sakta håller på att lösas upp.
Intelligent organism
Filmen utspelar sig nästan helt inne i ett enormt skyskrapekomplex i Seoul där ett muterande virus börjar spridas efter ett terrorangrepp. De smittade förvandlas snabbt till något mycket mer skrämmande än vanliga zombier.
Det handlar inte bara om hunger efter levande kött eller blind aggression, utan om infekterade som bokstavligen kopplas samman till en organism där intelligensen växer i takt med att fler infekteras.
När komplexet stängs av från omvärlden försöker en grupp överlevande ta sig ut innan hela byggnaden tas över.
Skoningslöst tempo
Yeon Sang-ho vrider zombiegenren mot vår tids stora rädslor: AI, massövervakning, flockmentalitet och ett samhälle där människor alltmer reduceras till kuggar i ett system. Zombierna i filmen påminner nästan om ett biologiskt operativsystem där alla länkas samman och styrs mot ett gemensamt mål.
Men här finns också ett tema kring kommunikation, eller snarare bristen på den. En central tagline i filmen är att dålig kommunikation är roten till all tragedi. I ”Colony” blir mobiltelefonerna livlinor men skapar också större avstånd mellan karaktärerna.
Yeon Sang-ho verkar leka med ångesten över en värld där vi blivit så beroende av digital kommunikation att vi långsamt tappar förmågan att verkligen mötas.
Men vi bjuds också på ren och skär nervterror. Tempot är skoningslöst och filmen har en hektisk tv-spelsestetik där kameran rusar genom korridorerna. Flera actionsekvenser är så intensiva att jag nästan hoppar upp ur biofåtöljen. Några högljudda skrik lyckades jag inte kväva, och det var jag inte ensam om.
De personliga konsekvenserna
Den slemmiga substansen som läcker ur de smittade förvridna kropparna och binder dem samman känns som något David Cronenberg hade gillat. I vissa scener börjar gegget sluka delar av omgivningen på ett sätt som påminner om interiörerna i Alien-filmerna efter att Xenomorphen dragit fram. Väggar, golv och korridorer börjar pulsera som om även byggnaden blivit infekterad.
Jun Ji-hyun och Koo Kyo-hwan i huvudrollerna ger filmen ett emotionellt djup som gör att man faktiskt bryr sig om de fortfarande levande människorna mitt i all apokalyps. Det är mycket därför ”Colony” träffar så hårt. Man sitter och fasas över barbariet och blir samtidigt berörd av de personliga konsekvenserna.
För under allt slem, blod och tuggande på pulsådror finns en väldigt mänsklig berättelse om vikten av det unika i varje individ och behovet av kontakt med andra människor. Filmen lyckas vara både skrämmande, sorglig och hoppfull på samma gång.
Brutal och tankeväckande skräck
Yeon Sang-ho återanvänder visserligen vissa teman och idéer från sina tidigare filmer, som människors egoism och panik under extrema situationer. Men filmens smarta grundpremiss får allt att kännas oväntat fräscht och nytänkande.
Resultatet blir en brutal, ruskigt spännande och tankeväckande sci-fi-skräckis som visar att ingen annan just nu behärskar zombiegenren lika väl som han gör.
Snabbfakta om ”Colony”
Regi: Yeon Sang-ho
Medverkande: Jun Ji-hyun, Koo Kyo-hwan, Ji Chang-wook, Kim Shin-rok, Shin Hyun-been, Go Soo.
Speltid: 2 timmar 2 minuter
Premiär: TBD
Visas på: TBD
MovieZines betyg: 4 av 5
