Jag är en enkel man. Att se nazister få stryk skänker mig stor glädje, och det var en av anledningarna till att första “Sisu” var en sådan fröjd att skåda. I den efterlängtade uppföljaren, “Sisu: Road to Revenge”, är det tyvärr ont om blodiga nazister.
Fast det är okej, för manusförfattaren och regissören Jalmari Helander har sett till att behålla så mycket annat som fick första filmen att fungera. Utan att för den sakens skull kännas som en ren upprepning, och det är viktigt.
Röda armén slår tillbaka
Den här gången har vår hårdföre huvudkaraktär, Aatami Korpi (den återvändande Jorma Tommila), tagit sig över gränsen till den som en gång var en del av Finland. Nu, i andra världskrigets efterdyningar, tillhör marken Sovjetunionen.
På den ryska sidan finns nämligen det lilla trähus som han delade med sin fru och deras två barn, som alla dog under kriget.
Korpis plan är att riva huset i bitar och föra med sig all stock till finska sidan igen, för att bygga upp på nytt. Men det här vore inte en “Sisu”-film om allt gick så enkelt.
För när Röda armén upptäcker att Korpi är på deras mark, som de ser sitt tillfälle att hämnas för all jävelskap som han ställde till med under kriget.
Därmed har Korpi sin fiende. Röda armén är kanske inte nazister, men de är likväl alldeles utmärkta måltavlor för finländarens skoningslösa våldsamheter. Förutom huvudkaraktärens envishet är det antagligen det viktigaste som Helander har tagit med sig från första filmen.
Skamlös och blodig
“Sisu: Road to Revenge” är nämligen ungefär lika skamlöst underhållande i sin blodighet och sina explosioner som “Sisu” var. Helander håller inte tillbaka, och han tillåter actionscenerna ta plats och vara precis så överdrivna som de behöver vara.
Framför allt finns det en scen med en stridsvagn som fick mig att tjoa högt av förtjusning.
Samtidigt får Korpi en tydligare fiende än sist, då han bara ville ta sig till staden för att lösa in sitt guld. Röda armén har nämligen rekryterat en viss Igor Draganov (Stephen Lang, känd från bland annat “Avatar”), som har många oskyldiga namn på sitt samvete – inklusive Korpis familj.
Det här är visserligen inte en renodlad hämndhistoria. Under större delen av filmen drivs Korpi av ungefär samma envisa driv som förra gången, även om det har en mer personlig grund. Hämndlystnaden slår till först någon gång i skarven mellan andra och tredje akten.
Jag gillar verkligen upplägget. En vanlig fälla att falla i, när det gäller uppföljare, är att bara göra mer av samma. Att blåsa på med det man tror fungerar bäst och gömmer allt som faktiskt gör filmen till en bra film.
För all del, jag säger inte att det hade varit att ösa på ännu fler döda nazister, men Helander lyckas skapa något som känns både välbekant och fräscht samtidigt. Han ger oss vad vi gillade med “Sisu” utan att fastna i gamla fotspår. Fler filmskapare borde tänka som Jalmari Helander.
Två sidor av samma mynt
Att ge fienden ett tydligare ansikte är också en bra idé. Igor Draganov och Aatami Korpi känns dessutom som två sidor av samma mynt. Kanske är Igor mer ideologiskt driven, medan Aatami har mer av en moralisk kompass. Typ. Det är ingen stor kompass, men den existerar.
Det hjälper nog att Tommila och Lang är ganska lika utseendemässigt sett, samma kroppsbyggnad, och en liknande ilska i ansiktet när någon mot all vett och sans vågar ge emot dem.
Det är små skillnader i det stora hela, såväl inuti som utanpå, som skaver till en gnista tänder stubinen på riktigt. Deras sammandrabbning må dröja men är väl värd att vänta på.
Precis som i första filmen leverar “Sisu: Road to Revenge” dessutom natursköna miljöer, som en härlig kontrast till det råa våldet.
Jag tvivlar på att det här är en film som kommer att omvända skeptiker. Gillade du inte första filmen, lär du ogilla även den andra. Men älskar du att se en envis finländare slakta soldater med allt mer spektakulära metoder, då är sannolikt “Sisu: Road to Revenge” något för dig.
Snabbfakta om ”Sisu: Road to Revenge”
- Regi: Jalmari Helander
- I rollerna: Jorma Tommila, Stephen Lang
- Genre: Krig, action
- Speltid: 89 minuter
- Premiär: 21 november 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 4/5
