Filmen är baserad på den sanna berättelsen om hur den tyska skådespelaren Ferdinand Marian övertalades att spela den judiska huvudpersonen i Joseph Goebbels propagandafilm ”Jud Süss” från 1939. Ferdinands fru är kvartsjudinna och han bestämmer sig för att ge sin karaktär ett mänskligt ansikte så att publiken ska känna sympati för honom. Goebbels uttalade intentioner är dessutom att det ska bli en konstnärlig film och inte billig propaganda. I själva verket blir det precis tvärtom och ”Jud Süss” blir en av nazisternas mest framgångsrika propagandafilmer.
”I ondskans tjänst” lyckas till en början, och genom stora delar av filmen, att fånga mig. Det är spännande och laddad stämning på ett väldigt obehagligt sätt, som det bara kan bli när det handlar om nazister och förintelsen. Skådespelarna levererar och Tobias Moretti, som spelar Ferdinand, lyckas göra honom mångfasetterad, åtminstone till en början. Han är både en god man som inte vill spela med i nazisternas propagandaspel mot judarna, samtidigt som han är en rätt vidrig kvinnokarl som inte är sen att utnyttja sin makt som berömd skådespelare. I senare delar av filmen förvandlas han mer och mer till en vedervärdig person och hans motiv blir allt svårare att förstå.
Moritz Bleibtreu, som spelar Joseph Goebbels pendlar hela tiden mellan att vara briljant och att spela över. Han lyckas göra honom både karismatisk och motbjudande, men efter ett tag blir hans aggressiva kroppsspråk, särskilt hans viftande långfinger, för enformigt.
Ibland känns det som att det bara finns ett sätt att spela nazist under andra världskriget. Är man högt uppsatt ska man skrika mycket, är man av lägre rang ska man även vara blond och vattenkammad. Karaktärerna blir till slut nästan som karikatyrer. Dessutom håller historien inte ihop genom hela filmen. Från början är det väldigt engagerande, men mot slutet spretar det för mycket och viktiga frågor lämnas utan svar.
”I ondskans tjänst” är trots vissa brister en stark berättelse om en man med ett stort ego, vars största roll också blev hans stora fall. Filmen går från en 4:a till en 3:a, men är helt klart sevärd.
