“Peaky Blinders: The Immortal Man” är en fortsättning på serien som både fördjupar familjen Shelbys saga och ger den ett värdigt avslut. Vi bjuds på en engagerande och förhållandevis dyster final till ett drama som länge varit en av de mest stilfulla och fängslande i modern tv-historia.
Handlingen tar vid ett antal år efter att seriens sjätte säsong avslutades. Europa befinner sig i ett brinnande andra världskrig och den politiska oron sipprar hela vägen ner till Birminghams mörka bakgator.
Tommy Shelby har dragit sig tillbaka, svårt plågad av minnen från förr. Samtidigt har en yngre generation, med hans son Duke i täten, tagit allt större plats. Detta utlöser en intern maktkamp om vem som ska föra familjens namn och arv vidare.
Konflikterna rör därför inte enbart rivaliserande gäng eller politiska hot, utan också identitet, lojalitet och konsekvenserna av våldet och de val som format familjen under många år. Filmen växlar skickligt mellan det personliga och det historiska. För Tommy handlar det inte bara om att konfrontera sitt förflutna och sina förluster, utan också om att navigera i en värld som håller på att förändras i grunden.
Att filmen utspelas mitt i ett krigskaos är naturligt och välmotiverat. Seriens skapare Steven Knight har alltid vävt in politik och fascism i bakgrunden, och nu låter han dessa krafter träda fram. Det mynnar ut i en berättelse som rör sig bort från Birminghams gränder och in i en större värld. Tommy blir en aktör i såväl det känslomässiga som i det globala dramat, snarare än enbart en lokal gangster.
Rebecca Ferguson är ett välkommet tillskott
Cillian Murphys gestaltning av huvudpersonen fortsätter att vara berättelsens pulserande hjärta. Säsong sex bröt ner karaktären fullständigt, och filmen tar vid där. Vi möter inte längre en mäktig ledare, utan en man som apatiskt söker mening i ruinerna av sitt eget liv.
För Tommy handlar tillvaron mer om existens än makt, vilket speglar seriens återkommande tema om priset för våld och makt och ger berättelsen ett djup som få gangsterdraman når. Murphy balanserar sin karaktärs kyliga auktoritet med en sårbarhet som laddar varje scen. Det är en prestation som inte bara bär upp filmen, utan också fördjupar bilden av Tommy som byggts upp under seriens gång.
Barry Keoghan gör en stark insats som Tommys smått urspårade, utomäktenskapliga son Duke och tillför både intensitet och emotionell nerv till berättelsen, framför allt i samspelet med Murphy.
Rebecca Ferguson har en karismatisk och gåtfull närvaro som den mystiska Kaulo. Hennes roll fungerar dock mer som en katalysator för handlingen än som en fullt utvecklad karaktär. Hon är ett välkommet tillskott, men förblir underutnyttjad och når aldrig samma tyngd som övriga karaktärer.
”Peaky Blinders” blir ännu snyggare som film
Rent visuellt förblir “The Immortal Man” trogen den stil som gjort “Peaky Blinders” igenkännbar och så älskad. De rökiga industrimiljöerna och de dramatiska ljuskontrasterna – där skuggor närmast slukar karaktärerna i flera scener – tillsammans med den karakteristiska blandningen av historisk estetik och modern musik, skapar en atmosfär som känns storslagen och samtidigt stillsamt reflekterande.
Samtidigt märks det att berättelsen nu får ett större filmiskt utrymme. Scenerna och miljöerna är mer påkostade och känslan av en värld i förändring blir tydligare när krigets närvaro ständigt gör sig påmind.
Trots det något vidare bildspråket ligger filmens fokus kvar på karaktärerna och deras relationer. I stället för att förlita sig på spektakulära uppgörelser låter filmen dramat växa fram ur människorna och deras val. Det är i mötena mellan överlevande familjemedlemmar, i tröstlösa ansiktsuttryck och i stilla ögonblick av eftertanke som berättelsens verkliga djup framträder.
I perioder dröjer filmen dock kvar något länge i sitt lågmälda tonläge, vilket stundtals påverkar tempot.
En lyckad avslutning på tv-serien
“Peaky Blinders: The Immortal Man” fungerar som en sorts epilog mycket väl. Den binder samman flera av seriens centrala teman – makt, skuld, lojalitet och arv – och gör det på ett sätt som känns både storslaget och stillsamt reflekterande. Filmen försöker inte överträffa några av seriens mest ikoniska ögonblick, utan väljer i stället att ge helheten ett mer kontemplativt och moget farväl.
För seriens hängivna fans är detta utan tvekan ett måste. Samtidigt står filmen stadigt på egna ben som ett brutalt och stämningsfullt historiskt drama. Du kan därför se detta även utan att ha sett serien, men har du inte sett serien bör du bums göra det först. Sedan tar du tag i detta.
“Peaky Blinders: The Immortal Man” bjuder på starkt engagerande spänning och lyckas väl balansera spelfilmens format med den råa, mer intima ton som alltid varit seriens signum. Efter filmen infinner sig en känsla av vemod, närmast sorg – men också en tillfredsställelse över att familjekrönikan får ett avslut (så här långt) som känns både välförtjänt och minnesvärt.
Snabbfakta om ”Peaky Blinders: The Immortal Man”
Regi: Tom Harper
Manus: Steven Knight
Skådespelare: Cillian Murphy, Barry Keoghan, Rebecca Ferguson, Stephen Graham, Tim Roth
Genre: Gangsterdrama
Speltid: 1 timme 52 minuter
Premiär: 20 mars 2026
Streamar på: Netflix
MovieZines betyg: 4 av 5
Läs också: De 45 bästa filmerna på Netflix just nu
Läs också: 40 nya filmer och serier på Netflix Sverige – mars 2026