När den eklektiske Kenneth Branagh blickar tillbaka på sin barndom får vi en kärleksfull uppväxtskildring av klassiskt snitt. Tänk ”Roma”, ”Radio Days” eller för den delen ”Mitt liv som hund”. Här finns så mycket hjärta att man har överseende även med de mest hyperromantiserande tendenserna.

Vad vill vi egentligen uppnå med vår dyrbara, begränsade tid? Den frågan blir levande i musikalen ”Tick, tick…Boom!” om den Broadwayaspirerande Jonathan, som drömmer om det stora genombrottet.

Tysklands Oscarsbidrag bjuder på en udda men oväntat ömsint dramakomedi om drömmen om den äkta kärleken och jakten på att bli lycklig.

När Netflix tolkar animeklassikern ”Cowboy Bebop” från 1998 är det mycket som träffar rätt och samtidigt står på egna ben, men allt är inte klockrent när tecknad blivit live action.

Céline Sciamma ger ett franskt svar på Hayao Miyazakis magiska realism när barndomens utforskande möter sorgehantering.

Den som har mest pengar får dö bäst. ”Allt gick bra” är ett välspelat franskt dödshjälpsdrama med imponerande skådespelarinsatser.

Julie är en bortskämd dansk influencer vars liv ställs på ända när föräldrarna dör i en flygkrasch. Tråkigt för henne, men ”Kamikaze” ger oss ytterst lite att jobba med när det gäller att engagera sig i hennes påföljande livskris.

En inblick i tennismästarna Venus och Serena Williams barndom som fokuserar på deras okonventionella pappa Richard, spelad av Will Smith. Ett hyfsat komplext porträtt av Richard gör tyvärr att filmen tappar komplexitet när det gäller annat.

Sjätte gången gillt i “Ensam hemma”-följetongen och trots ny och kul teknik blir det inte roligare med åren. “Borta bra med hemma bäst” tillför egentligen ingenting nytt och saknar framför allt det viktigaste av allt – bra humor.

Manusförfattaren och regissören Potsy Ponciroli har skapat ett tidlöst västerndrama, som känns gediget utan att vara särskilt nydanade. Spänningen är genomgående hög och Tim Blake Nelsons fina rolltolkning är värd ett biobesök i sig.

Will Ferrell och Paul Rudd får glänsa som hunsad fabriksägare respektive dennes manipulativa psykiatriker i den här verklighetsbaserade serien. Det finns både värme, humor, drama och strålande skådespelarinsatser i första halvan – men outnyttjat potential i den andra.

Den vackert filmade ”Paris 13:e arrondissement” reducerar trots ett lovande uppslag sig själv till Tinder-dramatik om uttråkade storstadsmänniskor som ligger runt.

Maradona, regissörsdrömmar och cigarettsmuggling i en fin “coming-of-age”-film baserad på Paolo Sorrentinos egna uppväxt i Neapel på 80-talet i skuggan av en tragedi. Resultatet är en löst strukturerad (och aningen lång) berättelse som bjuder på mycket värme och underhållande excentricitet bland personligheterna i “la famiglia”.

Spelfilmsversionen av Tage Danielssons tecknade klassiker bjuder på småputtrig julstämning men ger stundtals ett något tafatt intryck. Jonas Karlsson skiner i fatsuit och slokmustasch, på gott och ont.

”Red Notice” är en påkostad actionkomedi bestulen på all action eller spänning. Och även ”komedi” kan ifrågasättas. Tre karismatiska A-listeskådisar gör den någorlunda uthärdlig, men den platta historien om kupper och lurendrejare bjuder sällan på överraskningar.

”Knutby” är en otäck och välproducerad verklighetsbaserad dramaserie i sex avsnitt. Historien som berättas blandar banala vardagsbestyr med skum sektmystik och resultatet är synnerligen intensivt. Mycket är riktigt bra, men bäst är ändå den smått makalösa ensemblen med Aliette Opheim och Alba August i täten.

Regissören och manusförfattaren Mike Figgis tar oss med till nöjesstaden Las Vegas i den starkt berörande filmen ”Farväl Las Vegas”. Det är dock inte en glamourös upplevelse han ger oss utan en känslomässigt brutal skilding av alkoholism och prostitution.