Bryan Singer vet hur man gör film, och han vet hur man gör serietidningsfilm.

”Nyckeln till bra komedi är timing.” Av alla visdomsord som unge Max får höra av sin farbror Henry är detta kanske det som upprepas oftast. Det är ironiskt att regissören bakom ”Ett bra år” själv inte lyckas ta till sig detta budskap.

”Shaggy Dog” är en barnfilm och måste också, så långt det är möjligt, bedömas som en sådan. Man kan med andra ord inte leta efter djup, mening eller fantastiska rolltolkningar. Man kan däremot leta efter moralkakor och stereotypa roller.

En cocktail av sköna miljöer, schyssta stunts och tyvärr några explosioner för mycket.

Världen är full av föräldrar som hetsar sina barn till framgång, inom sport, skönhetstävlingar och liknande, inte sällan för sin egen skull snarare än deras.

”Mr & Mrs Smith” må bygga på en tunn story, men de snygga actionscenerna (och de snygga skådespelarna) väger upp och ger balans åt alla nackdelar. Doug Liman, regissören bakom bl.a ”The Bourne Identity”, bjuder på massor med godis för ögonen i en råare och våldsammare actionkomedi än vad vi är vana vid.

Den är fransk, den är svartvit… och längre än såhär kommer ungefär 90 procent av er inte läsa. Du som fortfarande hänger kvar har dock chansen att hitta en något okonventionell kärlekshistoria lagom till Alla hjärtans dag, signerad den franske mästerregissören Luc Besson.

Pang! Efter 2 års lugn och ro på en indisk semesterort hittas Jason Bourne (Matt Damon) och Marie (Franka Potente) av en hemlig agent, vilket leder till att Marie dödas.

Connie (Nia Vardalos) och Carla (Toni Collette) är två hysteriska bonntöser som lever för showbusiness.

Nickelodeon möter 80-talsklassikern ”Splash!” i ”Aquamarine”, en fnittrig sommarfilm för dig på väg in i tonåren – och typ, liksom, alla dina bästisar!

Efter McCarthys kommunistjakt, mitt under Kubakrisen och strax innan mordet på JFK har John Frankenheimers ”The Manchurian Candidate” premiär hösten 1962. Trettio år senare är det dags igen.

Stark, skrämmande, välgjord och realistisk. Men nog talat om förra årets virusrulle, ”28 dagar senare”. Årets virusrulle heter ”Cabin Fever” och saknar tyvärr alla de egenskaper som gjorde den brittiska rysaren till en succé och en av mina personliga favoriter. Regidebuterande Eli Roth har här skapat ännu en helt vanlig tonårsskräckis, med flera av de klichéer vi sett sådär 150 gånger förut. Men här har den yxförsedde massmördaren ersatts – med en minst lika ondskefull och dödlig smitta.

21 gram är den vikt en människa förlorar då hon dör. Av vissa anses det därför vara själens vikt. Sant eller falskt? Ingen aning. Men det är härifrån Alejandro González Iñárritu, mannen till vars efternamn jag får använda tangentbords-kombinationer jag inte ens visste var möjliga, fått titeln till sin första engelskspråkiga långfilm.

Clownfisken Marlin och hans fru Coral väntar barn, och flyttar till ett nytt, större hus kring det Stora Barriärrevet. Ett helt nytt liv väntar det förälskade paret, men då händer det som inte får hända – en stor ful gädda (eller vad det nu är för nåt) kommer och käkar upp Coral och alla ungarna. Alla utom en…