En vågad regissör i form av Måns Herngren står på egna ben denna gång, utan sin Hannes Holm. Det är en småkul, men tämligen enkel komedi om fördomar och manlig vänskap.

I ena ringhörnan fina intentioner, Dawid Thewlis och spänning. I andra brist på trovärdighet. När en barnslig Disneylins lägger sig som en hinna över koncentrationslägren blir det mest fel.

Oliver Stones senaste film är en hejdlöst rolig skildring av världens mäktigaste man och de rådgivare som omger honom. Josh Brolin är strålande som Dubya själv och både charmar och förskräcker. Det är ingen nyansrik film, men vad gör det när den är så underhållande.

”The Wrestler” är en bodyslam till film – förutsägbar men omskakande och skön att se på. Rourke gestaltar kongenialt den resignerade brottaren som sällan förmådde lita på livet bortom sin ärrade kropp.

Allen förblir för alltid sinnesbilden för New York – en storstadsskildrare med säker blick för människor, abstraktioner och dialog. Han kunde göra lustigheter som ”En midsommarnatts sexdröm” till små komiska mästerverk sprängfyllda med symboler. Ingen hade samma handlag som Allen, samma lätthet eller humor. Men det var då.

Det griper om hjärtat i en så fyndig film. Så pass att det underliga egentligen inte är Benjamin Buttons själv, utan att ingen kommit på att filmatisera denna historia tidigare. Briljant helt enkelt.