Precis som befarat så blir det ytterligare ett magplask för ”Göta Kanal 3 – Kanalkungens hemlighet”. Det är helt enkelt inte bra. Och precis när vi tror att det är över, anar vi en uppföljare i en helt annan genre.

Den brittiske och piprökande gåtlösaren har blivit hårdnackad actionhjälte i Guy Ritchies filmatisering som bjuder på ett underhållande och fartfyllt tempo.

Komedin med gammelgubbarna John Travolta och Robin Williams är inget annat än ett extremt misslyckat försök. Det största problemet – den är inte rolig. Sen råkar också storyn vara ointressant och skådisarna, främst de två huvudrollerna, är usla.

Efter 12 år av väntan, löften om en revolutionerande teknik och en närmast manisk hajp landar så äntligen James Camerons mastodontprojekt ”Avatar” på en biograf nära dig. Var det värt väntan?

Trots en bra insats från Björn Kjellman som en sorgsen man som vill rensa upp i samhället, så faller ”Oskar, Oskar” på idéstöld och ett filmhantverk som inte håller måttet.

Det börjar hyggligt. Efter en stund kommer en spännande stund. Däremellan och efteråt är det ungefär lika trist som sist.

Uppföljaren till skräckisen ”Instängd” tar oss tillbaka igen till dödsriket under jorden. Det är en uppföljare som följer skräckfilmens alla lagar om för varje kapitel i berättelsen ösa på med mer. Mer skräck, monster och blod.

”Boot Camp” är en medioker äventyrsfilm om ett par ungdomar som försöker fly från ett läger som försöker omvandla bråkiga ungdomar till hedervärda medborgare. Trots goda möjligheter att skapa en unik klassiker lyckas regissören Christian Duguay inget vidare och resultatet blir istället bara en film som känns hafsig och ointressant för medelsvensken som har svårt att relatera till den historia som däremot fängslar och berör många amerikaner.

Det känns lite underligt, att en film med Russel Crowe och Laura Dern ska ha gått mig helt förbi, jag hade inte alls hört talas om ”Tenderness” innan jag fick recensionsexemplaret i handen. En förklaring kan vara att det är en film som saknar något. Den är bra men någonting vitalt saknas.

En romantisk semester på Hawaii förvandlas till något helt annat när David Twohy leker med publikens förväntningar och får till en relativt smart thriller som fungerar bäst om man inte vet något om filmen innan.

Om du inte sett ettan och inte tänker se trean i filmtrilogin om ”Arthur och Minimojerna” så ska du inte se den här filmen. Utan förklaring eller egen handling och med ett öppet slut är det få som kommer uppskatta ”Arthur och Maltazard”, som dessutom är proppad med obehagliga fördomar.

Kathryn Bigelows adrenalinstinna krigsthriller om en bombgrupp i Irak är också hennes bästa film hittills. Med små medel och med en lysande ensemble skapar hon årets intensivaste filmupplevelse.

Vad som först verkar vara ett relationsdrama utvecklar sig snart till en psykologisk thriller av det obehagligare slaget. Långfilmsdebutanten Johan Jonasson imponerar med sin hantverksskicklighet och manipulationsförmåga.

Julie Delpys film om en seriemördande grevinna vill ge en förklaring och en mänsklig bild av en person som alla tror är ett monster. Tyvärr gör det att första hälften av ”The Countess” känns oerhört långsam för att sedan bryskt byta skepnad och ta oss med till ett skräckinjagande blodbad.

Det viskas och tasslas om The Clooney kommer att nomineras för en Oscar efter sin insats in Jason Reitmans bitterljuva dramakomedi om en nedskärningskonsult i lågkonjunkturens USA. Det borde inte förvåna någon, för Clooney är lysande och ”Up in the Air” är Reitmans hittills bästa film.

Ett möte mellan en äldre engelsk dam och en lika gammal afrikansk man speglar den aldrig falnande islamofobin i vårt nutida samhälle. ”London River” är en film som tar upp ett viktigt ämne men som inte verkar veta när den är gjord.