#SFF11 – I ”Buck” möter vi verklighetens ”Mannen som kunde tala med hästar”. Buck Brannaman reser runt i USA nio månader om året för att lära människor hur man handskas med hästar. Eller som han uttrycker det ”Jag lär inte människorna att hantera sina hästproblem, jag lär hästarna att hantera sina människoproblem”.

Den näst sista delen i Twilightsagan lär inte göra många människor glada, förutom såklart de mest inbitna fansen. För även om man uppskattar de tidigare filmerna i serien, infinner sig känslan: Var det här allt?

#SFF11 – Romantik på film har en tendens att bli överdramatisk och pretentiöst eller Hollywood-sliskigt och sockersött. I ”Like Crazy” har man dock träffat huvudet på spiken med en nästan outhärdligt smärtsam skildring av hur ett dömt långdistansförhållande tär på två unga, naiva människor.

Välgjort uti minsta detalj om ett fascinerande ämne som är lika aktuellt nu som för 100 år sedan. ”A Dangerous Method” består av mycket kött och blod, men har också ett par torrare stunder.

#SFF11 – ”Comic-Con Episode Four: A Fan’s Hope” är en kärleksförklaring till nördarna och fansen, och skulle man händelsevis finna det problematiskt att de två begreppen används omväxlande för att beskriva samma fenomen så har man anlagt ett betydligt mer kritiskt förhållningssätt än Morgan Spurlock. För honom räcker det gott med att berätta en feelgood-historia i dokumentär form. Och inget fel med det när resultatet är så pass engagerande som här.

Där satt jag mitt i natten i en mörk biosalong och väntade på att Nicolas Winding Refns nya film, ”Drive”, skulle börja. Sekunderna senare dunkar filmens musik genom salongens högtalare medan en ensam Ryan Gosling långsamt kör från Los Angeles strålkastarbelysta nattgator rakt in i mitt filmälskande hjärta.

#SFF11 – Var beredd på en rejäl åktur fylld av blod och psykologisk krigsföring i ”The Devil’s Double”, där vi får en inblick i elitens liv i Irak på åttiotalet. Filmen bjuder på eminent skådespeleri men tenderar att bli för ytlig och för våldsam.

#SFF11 – ”Underwater Love” är ett utmärkt exempel på asiatisk film i sitt esse, denna japanska sex-musikal-komedi som hämtar inspiration från klassiska legender och använder dessa för att göra något annorlunda, något nytt, något oförutsägbart, något som pressar på gränserna.

#SFF11 – Trots att jag inte närt någon djupare relation till Beatles har jag uppskattat deras musik, bra pop är bra pop och gruppens influens på musiken går inte att bortse från. Just George Harrison har genom åren krypit fram som min favorit av medlemmarna, men min inblick i hans historia har hållits hyfsat ytlig. Med sin senaste musikdokumentär råder den relativt välkände regissören Martin Scorsese rejält med bot på det.

#SFF11 – I Libanons officiella Oscarsbidrag ”Vad gör vi nu?” samsas buskiskomedi med musikalnummer och ond bråd död. Budskapet om jämlikhet och religiös tolerans hamras in med lika delar humor och allvar, och även om Åssa-Nissefaktorn stundtals är närvarande finns här en uppriktighet som känns fräsch och angelägen.

#SFF11 – Hämnddramer på film är ofta saftigt våldsamma och brutalt tillfredställande men i lågmälda ”Another Silence” ligger fokus på sökandet, frustrationen och en oväntad kulturkrock.

Skildringar av yrkesmördare på film har av någon anledning alltid fascinerat mig. Människor som försöker kombinera en hemlig sida av sig själva med den sida som samhället kan acceptera är ett intressant tema att jobba med, både psykologiskt och rent narrativt. Den skickliga franska regissören Luc Besson har bidragit med en hel del i denna underkategori.

#SFF11 – Jag känner att en film alltid i största möjliga mån ska bedömas utifrån egna meriter, på egna ben, men det kan bli knepigt när man inte är närmare bekant med ett lands filmindustri i övrigt. Som Israel, och den här historien om en antiterroristgrupp och dess sammandrabbning med unga aktivister som planerar terrordåd.

#SFF11 – Takashi Shimizu, regissören bakom både de japanska och amerikanska ”The Grudge”-filmerna, ger sig på genren igen men har ersatt spökbarn och långhåriga kvinnor med – en kanin!

#SFF11 – I det karga Alaska begås ett brott ute på isen och vänskap sätts på prov. Den bländvita miljön, frusna atmosfären och lokala skådespelarna lyfter tillsammans detta drama över genomsnittet.

#SFF11 – Ojämna Joel Schumacher fortsätter att vara ojämn med ”Trespass”, en thriller som å ena sidan är spänning på nagelbitarnivå men å andra sidan faller på desperata försök att vara smart, generande repliker och icke-engagerande karaktärer.

#SFF11 – Skräckantologier har gått från klämkäckt äckelroliga till mer pretentiöst dystra på senare tid. ”Little Deaths” är så långt ifrån ”Creepshow” och ”Tales from the Crypt” man kan komma med sin grådaskiga, brittiska arbetarklasskildring och diskbänksrealism.