Är det bara en skum film, eller är det en snygg stum-film som försöker säga oss något mer än det vi bara kan se? Även om den inte övertygar mig, är jag övertygad om att den kommer finna sin publik.

Margot Robbie sparkar röv med en charmig glimt i ögat när hon återvänder som den vansinniga men oemotståndliga Harley Quinn.

”The Painted Bird” kan krasst beskrivas som en tre timmar lång tortyrsession av ett barn. För den med ovanligt hög smärttröskel ligger en lika skoningslös som poetisk filmupplevelse i potten.

”LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet” är en fin barnfilm om det unga detektivparet Lasse och Maja. Det är välspelat och lite lätt spännande mellan varven, och den unga publiken tycker tveklöst om det de tittar på. För mig som vuxen känns det dock emellanåt rätt så segt och inte alls så roligt som jag hade önskat.

Österrikiska auteuren Jessica Hausner (”Miraklet i Lourdes”, ”Amour Fou”) är fenomenal på subtiliteter och sällan lättillgänglig. Den som går för att se ”Little Joe” och väntar sig något i stil med en klassisk skräckfilm bör ha det i åtanke.

Välspelat, välproducerat och med en intressant premiss. Vad är det som gör att jag ändå vill ha mer av ”Tsunami”?

Välkommen till Edda, en liten norsk by omgiven av vackra fjäll med hisnande vyer och spegelblankt vatten. Där invånarna går på tur iklädda lusekoftor och tältar i bergen. Det blir inte mer norskt än så här. Lägg till en handfull bekanta ansikten från TV-fenomenet Skam och du är bara en “russebuss” ifrån en total röd-blå-vit explosion.

En snyggt gjord och lagom skruvad indiefilm om mental ohälsa med Alison Brie i huvudrollen. Filmen tacklar ett viktigt ämne men känns lång och spretig.

”Military Wives” vill förtvivlat gärna vara en livsbejakande och lagom sorglig komedi med bredaste möjliga träffyta. Resultatet blir inställsamt och alltför välbekant.

Dee Rees regisserar en fartfylld men förvirrande politisk thriller med Anne Hathaway i huvudrollen. Filmen bjuder på vackert filmfoto och många spännande moment men manuset gör det svårt att hänga med i svängarna.

Taylor Swift är återigen i rampljuset, denna gång i en egen dokumentär som hade premiär idag på Netflix. En film som engagerar, men som också kommer i vägen för sig själv.

Regissören Trey Edward Shults hjärtskärande familjedrama är en omvälvande upplevelse som träffar känslospektret som en tsunami.

Släkten är värst, gillar filmskapare att påminna oss om. ”Familjefesten” är ett välspelat drama om naturgivna relationer som inte nödvändigtvis hade överlevt utan blodsband.

Hur hanterar man när ens förälder kommer ut som transperson? Tunga frågor behandlas med lättsam ton och respekt i varma dramakomedin ”Min pappa Marianne”. Hedda Stiernstedt och Rolf Lassgård har en fin far-och-dotter-relation, och det starka skådespeleriet lyfter filmen även när manuset visar upp sina brister.

Amanda Kernells senaste film efter ”Sameblod” är ett gripande skilsmässodrama, som med tystlåten berättarton belyser det komplicerade förhållandet mellan familjemedlemmarna.

Snygg regidebut av kända musikvideofilmaren Melina Matsoukas med Daniel Kaluuya (”Get Out”) och nykomlingen Jodie Turner-Smith i huvudrollerna. Filmen är en vacker road movie med mörka undertoner av polisbrutalitet, men känns melodramatisk och stel i utförandet.

En ung man med downs syndrom och en tjuvfiskare på rymmen ger sig ut på en odyssé genom den amerikanska Södern i det moderna Mark Twain-äventyret ”The Peanut Butter Falcon”. Hjärtat är på rätt ställe men eftersmaken lite väl smörig.