Få skådespelare tycks ha överlevt 90-talets sitcom-succéer utan att först ha tvingats genomgå en i vissa fall långvarig dekontaminationsperiod, så också för casten från ”Will & Grace”. Det var längesedan vi såg något av Sean Hayes eller Megan Mullally och något riktigt bra med Debra Messing med långt värre exempel från tv-branschen. It’s a hard knock life för vissa av oss.
Bättre tycks det ha gått för Eric McCormack som tidigare setts i ”Perception” och efter sin populära gaydebut nu tagit sig an något så annorlunda som ett tidshoppande scifi-drama. Och även om många av oss nostalgiker hoppas på en sådär plötslig och snitsig oneliner från Will, jag menar Grant MacLaren, så gör McCormack en stadig roll i vad som bara kan klassas som riktigt bra TV.
En gravid kvinna, en misshandlad fru, en vilsen ung man. Alla tre och fler är, de vitala delar i en plan för att kunna rädda planeten från undergång. Skickade från framtiden är de här med ett uppdrag som ska slutföras kosta vad det kosta vill. Inte bara tvingas de in i en annan tid utan också i ett annat liv när de i princip ockuperar andra kroppar.
Det är klurigt det där med tidshoppande. Oftast blir det allt annat än rätt och personligen minns jag med bävan de serieavsnitt från ”Star Trek”, ”Buffy” eller annan favorit som utspelade sig i cowboy-miljöer eller en befängd medeltid. Något som garanterat fick mig att stänga av. Tidshoppande blir nästan alltid ett pajigt, långdraget och ett väldigt, väldigt tråkigt andrum i den riktiga handlingen. Så att en serie skulle basera sig på just detta koncept är minst sagt vågat om än inte på något sätt unikt.
På samma gång känns det minst sagt betryggande att det är Netflix som står bakom spakarna och även om det ekar lite ”Sense8” mellan raderna är ”Travelers” definitivt en serie som kan stå på egna ben. Här läggs en stadig grund där man satsat på bra skådespelare som bygger en ganska enkel och i förlängningen flexibel historia men som ändå lyckas fånga sina tittare. Här känns även karaktärerna som mer än bara simpla komplement i en historia som ska berättas. Det är uttänkt snarare än öppet för improvisation och ju längre vi lär känna dessa personligheter av dubbel karaktär desto mer kan vi verkligen relatera och förstå dem. De blir med andra nästan riktiga människor om än förpassade till en TV-ruta.
”Travelers” visar med bara några avsnitt lovande potential. Det är välspelat, välskrivet och inte minst väl uttänkt och utan några bombastiska överdrifter tycks detta kunna bli söndagsfavoriten framför TV:n för många.
