Recension: Masters of the Universe (2026)

Töntiga actionfigurer i underhållande CGI-fest

”Masters of the Universe” är en film som förstår att He-Man är en ganska töntig franchise i grunden. Den omfamnar 80-talskitschen, musklerna och dess plastiga ursprung i leksaksbranschen till fullo, med ett härligt resultat.

Publicerad:

He-Man har väl egentligen aldrig varit den häftigaste actionfiguren från tecknade tv-serier? Om jag var tvungen att välja mellan mina videokassetter med ”Teenage Mutant Ninja Turtles”, ”Transformers” och just ”He-Man and the Masters of the Universe” i barndomen – var nästan alltid den glättiga fantasyserien ett sistahandsval.

Introt med repliken ”Jag har nu kraften” (eller ”styrkan”, beroende på vem du frågar) var stencoolt. Själva avsnitten var däremot ofta löjliga och fulla med torra moralkakor. Men jag har alltid gillat den fånigt onda skurken Skeletor och hans elaka gäng.

Med detta sagt hade jag inte överdrivet höga förväntningar på en modern tolkning av den gamla leksaksserien. ”Masters of the Universe” fungerar dock ganska bra. Mycket på grund av att den omfamnar det fåniga i hela konceptet, utan att för den delen förlöjliga.

Inspirerad av ”Barbie” och ”Guardians of the Galaxy”

”Masters of the Universe” lånar flera grepp från en annan leksaksfilm, nämligen ”Barbie”. När prins Adam bara var en liten pojke blev hans magiska hemland Eternia anfallet av den ondskefulla Skeletor (Jared Leto).. För att skydda honom och det mäktiga svärdet skurken är ute efter, skickade kungen sin son till vår värld, där han förlorar vapnet och även sig själv.

I 15 år lever Adam (Nicholas Galitzine) ett vanligt liv på jorden. Med ett tradigt kontorsjobb som HR-specialist, gymbesök och misslyckade dejter där han klumpigt berättar om sin udda bakgrund. Plötsligt hittar han svärdet, vilket även Skeletors styrkor får nys om. Tillsammans med sin barndomsvän Teela (Camilla Mendes, känd från ”Riverdale”) åker de tillbaka till Eternia, för att stoppa Skeletor.

Det är något av ett slitet grepp vid det här laget, men det fungerar ganska bra. Det är max 20-30 minuter som spenderas på vår planet, så det blir heller aldrig för mycket av det. När de väl kommer till Eternia blir det en fånig CGI-fest med lika fåniga karaktärer som spänner musklerna, drar dåliga skämt och slåss för fulla muggar.

Det påminner lite om ”Guardians of the Galaxy”, men det uppnår aldrig riktigt samma kvalité som de filmerna. Det är dock helt klart en underhållande blockbuster med glimten i ögat och hjärtat på rätta stället. Det märks att regissören Travis Knight (”Bumblebee”) förstår förlagan väl och faktiskt gillar den.

Färgglada plastgubbar och klockrena skådespelare

Det här hade varit en betydligt sämre film om det inte vore för den riktigt härliga skådespelarensemblen och den glättiga 80-talsdesignen på karaktärerna.

Nicholas Galitzine (”The Idea of You”) är bedårande i huvudrollen som den vilsna Adam tillika He-Man, med sin stora bringa och fumliga beteende. Jag vill att han ska lyckas och blir inspirerad av hans tro om att alla är goda innerst inne.

Jared Leto (”Morbius”) stjäl dock showen som skurken Skeletor. Han är sådär parodiskt ond med sitt kacklande skratt, sin dödskalle till ansikte och sina diaboliska tal till sina undersåtar. Här finns ingen bakgrundshistoria som förklarar eller rättfärdigar hans ondska, bara ren skadeglädje och makthunger. Det bästa är nog att det knappt märks att det är Jared Leto bakom den datoranimerade dödskallen, vilket gör det här till hans bästa rollprestation på många år.

Även Idris Elba gör ett strålande jobb som den alkoholiserade vapenmannen (Man-At-Arms) och det märks verkligen att han haft kul under inspelningen. Camilla Mendes är dock mest bara där och sticker inte ut, medan Alison Brie (”Community”) också lyckas väl med att vara sådär fånigt ond som Evil-Lyn.

Sen är ”Masters of the Universe” en väldigt snygg fantasyrulle. Det är kanske ingen CGI som får mig att trilla av stolen av hänryckning, men de har fått till en snygg genomgående stil som känns som en modern tappning av de plastiga leksakerna från 80-talet. Många actionscener är dessutom ösiga, kreativa och roliga.

Soundtracket av Daniel Pemberton, som är känd för ”Spider-Verse”-filmerna och ”Project Hail Mary”, gör även det mycket för att skapa en peppig och spännande stämning. En viss låt från en legendarisk meme förekommer, men tyvärr schabblas det bort i helt fel scen.

En underhållande blockbuster med fina budskap

”Masters of the Universe” är en skoj popcornrulle som gör kul saker med sin ganska töntiga förlaga. Den vänder upp och ner på de maskulina musklerna från ”He-Man – universums härskare” från 1987 med Dolph Lundgren och får till ett bra budskap om manlighet, samtidigt som den underhåller med snygga scener och härliga karaktärer. Dräkter och allt annat har perfekt dos fånighet i sig, utan att det blir skämskudde över det hela.

Det är dock inte mer än en godkänd film i slutändan. Jag gillar den, men det blir aldrig något mer än en härlig blockbuster att rensa hjärnan med.


Snabbfakta om ”Masters of the Universe”

Regi: Travis Knight
Medverkande: Nicholas Galitzine, Jared Leto, Idris Elba, Alison Brie, Camilla Mendes
Speltid: 2 timmar och 20 minuter
Premiär: 5 juni
MovieZines betyg: 3 av 5

Youtube video