För 25 år sedan slog den här komedin ner och väckte katolikers protester med sin respektlösa behandling av deras tro. Det gick så långt att regissören och manusförfattaren Kevin Smith dödshotades. Kontroverserna ledde till problem med distributionen och filmen hamnade i limbo. Nu blir dock fansen frälsta med möjligheten att återse den på bioduken.
Den katolska kyrkan i New Jersey är trött på att bli kallade dammiga och annonserar att nu är det dags för modernisering av det religiösa budskap som den vill förmedla till folket. Allt deprimerande predikande om skuld ska bytas ut mot peppig kompiskänsla. Alla som går genom porten till den nya kyrkan vid den stora invigningen kommer att få alla sina synder förlåtna.
Tre osannolika hjältar ska rädda världen
Detta passar de två änglarna Loki (Matt Damon) och Bartleby (Ben Affleck) utmärkt då de kastats ut från himlen och i denna enkla rening ser en möjlighet att välkomnas tillbaka dit. Om de lyckas motbevisas hela religionens grundpelare att Gud är ofelbar och hela skapelsen blir ogjord.
Det råder ingen tvekan om att det originella scenariot slipats på noggrannt och länge av Smith.
Den utvalda att rädda världen är Bethany (Linda Fiorentino) som jobbar på abortklinik och två profeter i form av stonerkompisarna Jay (Jason Mewes) och Silent Bob (Smith själv). De sistnämnda är två sköna slackers som mer är med på uppdraget för att de vill ha sex med vår hjältinna än för den goda gärningens skull och Smith lyckas med att få det skämtet att hålla hela filmen.
Skådespelare som älskar visionen
Längs vägen träffar gruppen excentriska karaktärer som alla tillför någonting till de bibliska kommentarer som filmen vill framföra. Framför allt gör det stora galleriet av intressanta karaktärer det här till till väldigt stor del skådespelarnas film. Alla verkar älska att vara en del av Smiths vision och på sitt sätt lyfta den till sin fulla potential.
Damon och Affleck gör sina lekfullt elaka änglar till en oförglömlig duo och samspelet mellan dem är en njutning att skåda. Alan Rickman misslyckas inte med att ge en enda av sina torra sarkasmer bett. Chris Tucker har fått en roll som matchar hans hetsiga spelstil och samtidigt har nyanser i tonfall. Han träffar rätt i alla dessa. Mewes och Smith är nördiga med hög charmfaktor.
Inspiration som flödar utan begränsningar
Den största briljansen är att filmen inte försöker plocka enkla humorpoäng genom att vara högljudd eller använda ett överdrivet vulgärt språk. Här finns inga sådana försök att ta genvägar till skratten. Karaktärerna för sansade samtal där poänger ställs mot varandra på ett intelligent sätt. Det märks att Smith kan den Bibel som han skruvar till på sitt eget sätt och det gör hans kritik till en röst som man respekterar.
Intrigen bygger enbart på grundpremissen och dialogen dominerar. Filmens själ bor i orden och vartenda ett av dem får vingar. Komedin rör sig skickligt över hela skalan. Helheten är en blandad kompott där humor och fantasy får sällskap av drama och action. Existentialistiska frågeställningar och funderingar kring tro ger välbehövligt seriösa stråk. Jag älskar hur Smith låter inspirationen flöda utan begränsningar.
Vanvördighet och skarpt intellekt
Iscensättningen är enkel med få extravaganser i foto eller scenografi i övrigt. Inte ens de få slagsmål och skottlossningar som finns svävar ut i snygga uppvisningar. Det här bildspråket gör så att det känns sådär härligt amerikansk indie som jag inte kan få nog av när det gör. Ett spektakulärt intryck som ändå måste lyftas kring det visuella är änglavingarna som ser helt äkta ut.
”Dogma” är en träffsäker provokation som underhåller med sin vanvördighet och blixtrar med sitt skarpa intellekt. Den förtjänar både status som kultklassiker och en plats på den vanliga klassikerhyllan.
Snabbfakta: Dogma
- Regi: Kevin Smith
- Skådespelare: Matt Damon, Ben Affleck, Salma Hayek, Linda Fiorentino, Chris Rock, Alan Rickman, Alanis Morissette
- Genre: Fantasy/komedi
- Speltid: 130 minuter
- Premiär: 20 april 2000 (nypremiär 30 september 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 4/5
