I den första filmen guidade den fantasifulla sjuåringen Tim Templeton publiken genom en berättelse där hans nyfödde lillebror Ted som stal all uppmärksamhet visade sig kunna prata och bära kostym och styra och ställa som en riktig liten ledarfigur.
I uppföljaren har Ted (Alec Baldwin) mycket riktigt växt upp och blivit en framgångsrik entrepreneur som tjänar en massa pengar medan Tim (James Marsden) valt att bli hemmapappa och ta hand om döttrarna Tabitha (Ariana Greenblatt) och Tina (Amy Sedaris), ungefärligen i samma åldrar som Tim och Ted själva var i “Baby-bossen”.
Dessvärre gör de olika livsstilarna att bröderna inte ses längre, åtminstone inte innan det visar sig att även lilla Tina kan prata och bära kostym och behöver deras hjälp för att avstyra en katastrof som Dr. Armstrong (Jeff Goldblum) står bakom….
Inledningen är minst sagt förvirrande och det tar ungefär halva filmen innan handlingen känns tillräckligt solid så att man kan börja känna med karaktärerna. Tims fantasifulla läggning manifesteras genom att leken med barnen visas både som de uppmålade fantasiscenarierna i fartfyllda färgkaskader och de mer sakliga sekvenserna när han berättar sagorna för dem vid köksbordet eller i bilen.
Vi åker in och ut i fantasin, berättargrepp vanliga i andra barnfilmer som “Dora” till exempel, och även om vi (någotsånär) fattar vad det är som sker är det så rörigt i början att de vilda sekvenserna kan kännas tålamodsprövande för vuxenpubliken. Men det kan väl egentligen hela konceptet med en chefsbebis, ninjabebisar, bebisar som ska ta över världen etcetera etcetera – hur roligt är det egentligen om man inte hör till de allra minsta?
Moralkakor som att familjen kommer först bankas in varvat med syskonkiv som att vrida varandras bröstvårtor och liknande sekvenser som inte alltid är lika roliga som de är tänkta att vara. Filmen känns längre än sina 107 minuter.
Det tröttsamma virrvarret ger dock vika för en mer enhetlig om än förutsägbar fortsättning, och här finns några fina sekvenser mellan bröderna och mellan pappa Ted och Tabitha. Dessutom görs en poäng av att mamma Carol (Eva Longoria) är brödvinnaren och att det är tjejernas tur att visa vad de går för som ligger helt rätt i tiden.
Animationen är fin med en mängd härliga karaktärer som bjuder på mycket charm. Problemet är hur ologiskt och rörigt manuset är för de vuxna, men så länge de skojiga sekvenserna tilltalar barnen är den kanske värd sin biobiljett trots allt.