Gore Verbinski, mannen som en gång stod på toppen av Hollywood med sina Pirates of the Caribbean-filmer men sen föll lite i glömska efter floppen med ”The Lone Ranger”, är tillbaka – och det märks direkt att han inte har varit sysslolös.
Hans nya projekt ”Good Luck, Have Fun, Don’t Die” känns lite som att någon tagit en hög med manusutkast för ”Black Mirror”-avsnitt, kastat upp dem i luften och bestämt sig för att använda precis allt som fastnar på väg ner. Resultatet? En film som är rörig, spretig – men också rätt svår att värja sig mot.
Premissen är enkel på pappret: en man från framtiden (Sam Rockwell i högform) stormar in på en diner i Los Angeles och påstår att världen är på väg att gå under på grund av en ondskefull AI. För att stoppa det hela behöver han exakt rätt kombination av människor – och just den här kvällen råkar de alla befinna sig i samma lokal.
Med en blandning av hot, desperation och märklig karisma lyckas han få med sig en brokig grupp ut i natten, där ett kaotiskt uppdrag väntar. Snart jagas de genom en dystopisk verklighet fylld av zombieliknande mobilslavar, absurda robotar och andra märkliga hot.
Sam Rockwell kör gasen i botten
Det är ett upplägg som känns bekant – tänk ”Terminator” möter ”Edge of Tomorrow” med en rejäl dos samtidsångest – men Verbinski trycker gasen i botten och vägrar släppa. Tempot är högt, idéerna många och tonen pendlar konstant mellan mörk satir och ren actionkomedi.
Det som verkligen lyfter filmen är just energin. Sam Rockwell bär stora delar av berättelsen på sina axlar och gör det med en nerv som balanserar perfekt mellan galenskap och sårbarhet. Man vet aldrig riktigt om hans karaktär är ett geni eller helt ute och cyklar – och det är precis det som gör honom så underhållande att följa. Även birollerna, med namn som Juno Temple och Haley Lu Richardson, får tillräckligt med utrymme för att kännas mer än bara statister i kaoset.
Visuellt och idémässigt är filmen också lekfull på ett sätt som känns ovanligt idag. Här finns monster som känns lika delar geniala och pinsamt märkliga, och ibland är det just det som gör dem charmiga. Det finns en tydlig vilja att testa saker, att inte vara för polerad – och det ger filmen en mänsklig, nästan lite punkig känsla.
Men det är också här problemen börjar smyga sig på. För varje idé som landar finns det en annan som mest känns halvfärdig. Berättelsen hoppar mellan olika trådar, bakgrundshistorier och sidospår på ett sätt som gör att helheten aldrig riktigt sätter sig.
Ibland känns det mer som en samling löst sammanhängande episoder än en tydlig berättelse. Tempot hjälper, men det döljer inte helt att filmen hade mått bra av lite mer fokus – eller kanske ett annat format, som en serie.
Spretig men underhållande AI-satir
Dessutom blir filmens AI-tema stundtals lite väl förenklat. Kritiken mot teknik och mobilberoende är tydlig, men också ganska rakt på sak. Det finns intressanta tankar här, men de utforskas inte alltid på djupet, och ibland känns det mer som frustration än analys.
Samtidigt är det svårt att inte uppskatta ambitionen. ”Good Luck, Have Fun, Don’t Die” är en film som vågar vara lite för mycket, lite för konstig och lite för ojämn – men den är aldrig tråkig. Och i en tid där mycket känns tillrättalagt och testpublikssäkrat är det nästan uppfriskande.
Det här är kanske inte en fullträff, men det är en underhållande, smått galen resa som bjuder på både skratt, kaos och några oväntat mörka avstick. Och ibland räcker det ganska långt.
Snabbfakta: ”Good Luck, Have Fun, Don’t Die”
Regi: Gore Verbinski
Medverkande: Sam Rockwell, Juno Temple, Haley Lu Richardson
Genre: Actionkomedi, sci-fi
Speltid: 2 timmar 14 minuter
Digital premiär: 13 april 2026
MovieZines betyg: 3/5
