Amerikansk film på 70- och 80-talen var grogrund för klassiker efter klassiker som blandade drama och komedi. Mixen har aldrig gjorts så lyckat. För mig är det inte svårt att se vad som gjorde den myllan så näringsrik. Det fanns en naturlighet i allt och en strävan att aldrig glömma människan hur underhållande det än var.
Det här är ännu en roande film för vuxna där det roande är byggt på eftertanke kring tillvaron och livet. Jag sveps med från ruta ett och karaktärer blir omedelbart äkta människor som jag ser fram emot att spendera ett par timmar med. Den här totala avsaknaden av filmiskt filter mellan publik och karaktärer är magisk.
Snack som känns äkta
Skådespelet har inte en falsk ton. Alla lyfter sina roller från pappret och ger personen de spelar kött, blod och själ. Det finns filmstjärnor här, men det är inte för en sekund sådana jag ser när dessa är närvarande. Samspelet mellan aktörerna är perfekt ner till den minsta av biroller.
James L. Brooks intelligenta manus drivs av dialog och vilken dialog vi får. Snacket känns helt äkta. Det ger filmens triangeldrama ett ständigt bultande hjärta och skildringen av arbetet på en tv-station total autencitet. Skådisarna får replikerna att spraka och det verkar som om orden kom ur deras egna tankar just det ögonblick som de sägs.
Brännande aktuellt om media
Tonväxlingarna mellan allvar och humor sköts med lätt hand och en imponerande självklarhet av Brooks som även är magnifik i registolen. Han ger en romantisk intrig som lätt hade kunnat bli billig såpopera en oemotståndlig charm och ser till att ett brustet hjärta känns när det ska. Filmen har ett härligt driv från början till slut.
Det genomgående temat är hur seriös journalistik av den gamla skolan tvingas stå åt sidan för den publikfriande nyhetsrapportering som tar över i det mediaklimat som råder den tid som filmen gjordes och utspelar sig. Detta skildras på ett vasst sätt som gör att det känns brännande aktuellt även idag.
Charm utan att förlora skärpa
Det som verkligen ger Brooks en extra guldstjärna är hur intressant skildringen av media sammanvävs med romantiken. När en skicklig nyhetsproducent (Holly Hunter) hamnar mellan en veteranreporter (Albert Brooks) och ett tjusigt nyhetsankare (William Hurt) så ställs allt på sin spets för henne såväl emotionellt som professionellt.
Scenbyggena är gjorda med ett fantastiskt öga för detaljer där till och med pennorna på skrivborden verkar noga utvalda. Man tvivlar som publik aldrig på att det man ser är helt äkta. Mästerfotografen Michael Ballhaus ser till att deras jobb kommer hundra procent till sin rätt och Brooks ser till att det intensiva myllret på stationen känns.
”Broadcast News – nyhetsfeber” är en blixtrande charmuppvisning och ett skolexempel i hur man underhåller utan att tappa skärpan när man tar upp ett viktigt tema. Det är inte svårt att förstå varför filmen fick 7 Oscarnomineringar och den är tveklöst en tidlös klassiker värd att uppleva gång på gång.
”Broadcast News – nyhetsfeber” visas på SVT Play fram till 5 juli 2026.
Snabbfakta om ”Broadcast News – nyhetsfeber”
Regi: James L. Brooks
Skådespelare: William Hurt, Albert Brooks, Holly Hunter, Jack Nicholson, Joan Cusack
Genre: Drama, komedi, romantik
Speltid: 2 timmar 7 minuter
Svensk biopremiär: 11 mars 1988
Visas på: SVT Play (fram till 5 juli 2026)
MovieZines betyg: 4/5
