Hur kan en grupp unga soldater på kort tid gå från att med idealistiska motiv vilja kämpa för sitt land till att kallblodigt börja njuta av att jaga och döda försvarslösa civila? I ”The Kill Team” är det kombinationen av en kallhamrad ledare, grupptryck, droger, testosteron och den psykologiska förklaringen till hur gamla tiders exekutionsplutoner lärde sig döda med hjälp av lösa skott.
Filmen är baserad på en sann historia. När den unge soldaten Andrew Briggman (fint porträtterad av Nat Wolff) ska ut på sitt första uppdrag i Afghanistan 2010, slungas han snabbt in i krigets allvar. Den sympatiske Sergeant Bruer (Tunji Kasim) kliver på en landmina när han ska gå och ge karameller till några afghanska barn. Han ersätts av Sergeant Deeks (en iskall Alexander Skarsgård), som är av annat skrot och korn. Alla potentiella hot mot hans mäns säkerhet måste bort! Kvinnor och barn döljer bomber lika mycket som männen för ”sådana är dom”. Överlag tycks han finna nöje i våld och att dominera sina mannar, som han eggar upp mot varandra och rent av själv ger sig på när han misstänker att en av dem tjallat, för lojalitet betyder allt. En för alla och alla för Deeks, skulle man kunna säga.
Andrew ser upp till en början upp till honom, men börjar snart bli fundersam över allt dödande. När han ska skriva rapport kan han inte låta bli att undra hur soldaten som skjöt kunde se att offret hade en fickbomb i handen på 50 meters avstånd? Han kan heller inte låta bli att fundera på själva dådet – att ta en annan människas liv – hur känns det egentligen efteråt?
Svaret han får är historien om gamla tiders exekutionsplutoner som ibland stelnade till och blev oförmögna att skjuta. Genom att ladda några av gevären med blanka skott kände sig exekutionisterna inte skyldiga längre, även om de inte visste vilka gevär som hade de lösa skotten. Den psykologiska effekten var att istället för att känna att de själva utförde exekutionen, var de nu bara en del av teamet, och därmed på något sätt fråntagna ansvar. ”Vi” dödar, inte ”jag”. Precis som i berättelsen börjar även Deeks team flyta ihop till en enhet men Andrews samvete står i vägen och han börjar sakta men säkert gå från vän till fiende i teamets ögon.
Filmen är framför allt uppbyggd som en psykologisk triller kryddad med några mycket obehagliga actionscener. Man har lite ont i magen från första början för det är uppenbart att en sådan här situation inte kan sluta bra. ”The Kill Team” är skrämmande men välgjord och lämnar en del att fundera över efter biobesöket. Filmen är en studie i baksidan av att vara människa.
