Klockan 02:17 i en sömnig amerikansk småstad försvinner en hel skolklass spårlöst. De enda spåren av dem är fångade på övervakningskameror i det lilla villaområdet. Barnen springer ut från sina hus och lämnar den trygga tillvaron bakom sig, men mot vad och varför?
Samhällets blickar riktas mot klassens lärare, Justine Gandy (Julia Garner). Justines blick riktas mot pojken Alex (Cary Christopher), den enda eleven som dök upp i hennes klassrum dagen efter.
I filmen “Weapons” gör regissören Zach Cregger (”Barbarian”) sitt andra försök på skräck-genren och filmens öppningsscener dryper precis som föregångaren av spänning. Sjutton barn som försvinner spårlöst samtidigt, det är en effektiv skräck-krok i sig. Att de dessutom fastnat på video där det enda som syns är hur de springer med armarna ut i luften är genuint obehagligt. I den stunden sjunker jag ner i biostolen och vill inget annat än att springa efter.
Ett mysterium ur olika perspektiv
Men därefter tappar filmen fart. Julia Garner (”The Fantastic Four: First Steps”) gör ett försök att få liv i rollen som den dels plågade och dels jagade läraren, men lyckas aldrig riktigt hitta in i karaktären. När jag tänker att jag borde tycka synd om henne (eller kanske främst att hon borde sluta tycka synd om sig själv?), så känner jag istället inget alls.
Här kommer filmens icke-narrativa berättarstruktur till undsättning. Vi behöver (som tur är) inte följa henne alldeles för länge i ett svep. Filmen är uppdelad i flera kapitel, där vi följer hela händelseförloppet från olika perspektiv. Det gör att vi istället kan börja fokusera på stadens korrupta poliser, förtvivlade föräldrar och… är verkligen allt okej med pojken som lämnades ensam kvar?
Även om jag är ett fan av moderna skräckfilmer som introducerar oss till nya saker att vara rädda för och vågar använda nya grepp, så når denna inte riktigt fram. Min puls höjs inte ens lite, ingen jumpscare får mig att rycka till. Inte en enda gång ser jag på bioduken med mina ögon halvt gömda bakom mina händer.
En segdragen transportsträcka
Grundidén är riktigt bra. Men det som hade kunnat bli en riktigt vass psykologisk mardröm blir istället en segdragen transportsträcka. Det är först under filmens sista 30 minuter, när vi fått de flesta pusselbitarna som spänningen börjar byggas upp på allvar. Men då är det redan försent. Jag har fnissat för mycket åt de billiga effekterna och stört mig för länge på scener som bara lämnats hängande i luften.
Och visst, jag är all for filmer som vågar tänja på gränser, leka med form, som vägrar förklara. Men den fragmentariska berättarstilen ger oss vissa scener som känns som att de slunkit in från en annan film. Andra är så stiliserade att de tippar över i parodi.
Missförstå mig rätt – jag kräver inte logik i skräckfilm. Men om man nu bygger ett pussel, så bör bitarna åtminstone tillhöra samma låda.
”Weapons” är som att befinna sig i en labyrint med fel planritning. Vi kommer fram till slut, men tog filmen verkligen rätt vägar för att ta oss dit?
Saga Kardelo
Snabbfakta: Weapons
Regissör: Zach Cregger
Skådespelare: Julia Garner, Josh Brolin, Alden Ehrenreich, Amy Madigan, Benedict Wong, Austin Abrams
Genre: Skräck / Mysterium
Längd: 128 min
Premiär: 8 augusti 2025
Visas på: Bio
MovieZines betyg: 2/5
