Andy Stitzer är en sanslöst nördig man i fyrtio års ålder vars dygd är lika orörd som en av hans actionfigurer som stått inne i en plastförpackning hela sitt liv. Men till skillnad från leksakerna har hans oskuld inte gjort att han ökat i värde. Han jobbar på ett lager och använder större delen av sin vakna tid till att spela tv-spel. Så varför är den här filmen så hysteriskt rolig?
Det här är vad som kommer att hända dig om du ser den här filmen – du börjar le redan i första scenen. Det leendet kommer inte att försvinna. Det stiger bara uppåt tills det träffar öronen och låter sig inte hindras där utan fortsätter att klättra.
Andy är en lugn tönt som traskar genom tillvaron alldeles på egen hand, arbetar på ett lager, saknar vänner och trivs rätt bra med livet. Allt kan sägas bero på att han aldrig haft en tjej, hans försök på den fronten slutade med diverse katastrofer i hans ungdom. När alla andra fick till det fick han inte till någonting förutom en tåavsugning. ”It just didn´t happen”, som han själv uttrycker saken. Det låter inte som en störtkul handling, men tro mig – det är det. I varje fall om du är svag för den där sortens uppgivna lidande och småtråkiga humor som kan bli så bra – när plump humor om bröst och sex sägs med torrt tonfall eller uppriktig förvåning. När hans arbetskamrater avslöjar att han är oskuld över ett parti poker – man kan säga att de rätt enkelt genomskådar hans bluff när han jämför smekningar av ett kvinnobröst med att gosa med en påse sand – tar de sig an honom med samma energi och frenesi som en nyfrälst tar sig an Jesus. Det är ganska lätt att förstå varför de plötsligt lägger ner så mycket tid att både hjälpa och reta honom. För Andy springer runt som en förvirrad fyrtioårig Buddy Holly och är så bedårande i sin ”jag kan själv”-attityd att underliga modersinstinkter väcks. Oskulden ska väck och alla medel är tillåtna oavsett Andys protester. ”I love women. I respect women. I respect them so much that I don´t come near them!” tjuter Andy argt när alla på hans arbetsplats fått veta att han är oskuld.
Ja, det är en sjukt grabbig film eftersom alla riktigt roliga roller är killar eller män. Fast jargongen som hela tiden går rakt på sak är inte långt fjärran från den grova vokabulär som mina egna kära tjejkompisar använder om sex och samlevnad… De har fått ihop en grabbklunga som uppriktigt funkar med varann – de är som en enda stor klunga av kärlek som de väldigt, väldigt ofta skämtar med själva genom att utförligt berätta vad som gör just den vännen till bög. Visst förekommer det kvinnor, flera stycken faktiskt, fast det får du upptäcka själv.
Hela filmen står jag fullständigt på Andys sida. Jag hejar på honom, blir generad av honom och lider med honom. Hur jobbiga och odrägliga hans arbetskamrater än må vara så är han i grund och botten rätt glad att de tänker på honom och vill hjälpa honom. Han må vara patetisk men inte osympatisk. Visst tappas lite tempo när han faktiskt hittar en kvinna att dejta och filmen svävar in i en rosa dimma. Och visst blir jag lite ledsen när han överväger att sälja alla sina leksaker som täcker väggarna i hans lägenhet. Dessutom är handlingen på intet sätt oförutsägbar. Men det går inte att komma ifrån att ”40 year old virgin” är en av de roligaste filmer jag sett på mycket länge – den är rolig som få, plågsam, pinsam och riktigt gosigt varm i tonen. Steve Carell som spelar Andy utnämner jag härmed till ett komiskt geni under den lugna ytan. En timme efter filmen ler jag fortfarande…
