Av alla högtider har jag länge haft en särskilt kärlek för nyårsafton. Under en kväll befinner vi oss alla i ett kollektivt rus av glädje och förhoppningar, såväl som saknad och sorg.
Det gäller inte minst de gamla vännerna som samlas traditionsenligt för att fira in det nya året i danska dramakomedin ”Nyårsfesten”. Lita på att det bjuds på både skratt och tårar, men vänta dig inga överraskningar. Det här är en film utformad för att inte göra någon upprörd.
Regissören Paprika Steen har tidigare stått bakom julfilmen ”Den tiden på året”. När hon nu tar sig an nästa högtid ser vi Tuva Novotny i huvudrollen som Nomi, värdinnan för en fest som snabbt ska spåra ur. Allt börjar med att hon har bjudit in sin nya partner Finn.
Som en joker i kortleken kastar han helt omkull dynamiken hos de gamla vännerna. Dels saknar han helt förmågan att läsa av ett rum. Dels blir han ständigt jämförd med Nomis förre man, som dog i en olycka – under en av deras tidigare nyårsfester.
Det säger sig självt att mörka sanningar ska komma upp till ytan, att relationer ska sättas på prov och att kvällen kommer sätta djupgående spår hos karaktärerna.
”Min dotter har aldrig druckit alkohol!”
Bäst av skådespelarna är utan tvekan Tuva Novotny. Nomi är den perfekta huvudrollen: Någon som försöker hålla hoppet och humöret uppe, samtidigt som en sorg och en saknad ständigt är närvarande i hennes ögon. Hon är trovärdig och sympatisk, vilket är en lättnad. Särskilt med tanke på att alla andra karaktärer är karikatyrer.
En är kvinnokarl medan en annan har en affär och vill fly till Spanien. En tredje är rik och grinig. Alla är de vit medelklass i medelåldern – vilket också är filmens målgrupp.
De yngre karaktärerna är inte filmens styrka. Vid ett tillfälle i filmen utropar mamman till en sextonåring att ”Min dotter har aldrig druckit alkohol!” Det är ett skämt på hennes bekostnad, men i slutändan känns filmskaparna lika ovetande om vad ungdomar håller på med som henne.
När en karaktär raljerar över sociala medier som Instagram och Tik Tak suckar tonårssonen vid bordet och rättar honom: Tik Tok. Det utlöser nästan öronbedövande skratt i salongen under premiärvisningen på Göteborgs filmfestival.
Småtrevlig kväll på bio
På ett sätt har alltså Paprika Steen lyckats roa sin målgrupp. Och så länge du är med på noterna kan ”Nyårsfesten” bli en småtrevlig biokväll och ett avbrott från vardagsstressen. Om du istället letar efter en film som utmanar och överraskar, då är det bara fortsätta att leta.
Redan innan handlingen sätter igång kan du lista ut ungefär vad som kommer hända under nästkommande 95 minuter, och du blir aldrig riktigt motbevisad. Personligheter krockar, vin och sprit dricks och mot slutet blir det känslosamt och jobbigt.
”Nyårsfesten” hade kunnat vara så mycket bättre med lite mer karaktärsarbete. Om vi verkligen kunde köpa de gamla vännernas relationer och dynamik. Eller tvärtom: Om den verkligen hade tagit ut svängarna. Vågat vara lite obekväm och provocerande – som danskarna vanligtvis är så bra på.
Istället har vi att göra med ett slätstruket kammarspel som lika gärna hade kunnat vara en pjäs på Göta lejon. Den är snäll och oförarglig. När du promenerar hemåt kan du dra en lättnadens suck att ditt eget nyår inte var riktigt lika hemskt som det i filmen – men samtidigt har du inte sett något som har gjort dig upprörd på riktig.
Inget du inte kan skaka av dig. Precis som de bästa nyårsfesterna är det en upplevelse som du snart ska glömma.
”Nyårsfesten” får svensk biopremiär den 17 april.
