I framtiden är artificiell intelligens både jury, domare och bödel i svåra brottsfall. I framtiden får kriminella stå till svars för sina handlingar i en digital domstol, där de anses skyldiga tills motsatsen bevisas. I framtiden är Mercy-programmet en effektiv metod för att hålla brottsligheten nere och gatorna säkra… Vad skulle kunna gå fel?
”Mercy” utspelar sig år 2029, i en framtid så pass nära att vi kan se den runt hörnet utan att upplägget känns alltför långsökt. (Det är passande nog också året då mänskligheten slåss mot Skynet i ”Terminator”-filmerna – slump eller påskägg? Vem vet.)
Filmen börjar med att kriminalinspektör Chris Raven (Chris Pratt) vaknar upp fastspänd i en stol mitt i ett tomt rum. Här finns inget utom jättelika skärmar och en röst som vänligt förklarar att han är misstänkt. För mord. På sin egna fru. Om 90 minuter ska han avrättas på plats, om inte han mot förmodan lyckas bevisa sin oskuld.
Till ödets ironi hör att Raven själv hjälpte till att designa Mercy-systemet efter en kollegas död. Med stigande brottslighet och allt fler polismord i Los Angeles såg man en drastisk men effektiv lösning på problemet: tunga brottslingar skulle få sin dödsdom levererad av en snäppet mer avancerad Siri.
Screenlife 2.0
”Mercy” är en slags uppgradering av screenlife-filmer, ni vet, såna där allt utspelar sig på datorskärmar. Bland de mer kända finns thrillers som ”Searching” och ”Missing” och rysare som ”Unfriended”. Den mer ökända är Razzie-nominerade ”War of the Worlds” (2025). Timur Bekmambetov har producerat alla dem och många fler.
Nu gör regissören bakom ”Wanted” (2008) och ”Ben-Hur” (2016) en blockbuster-ifierad variant där skärmarna blir häftiga 3D-hologram som svischar runt Chris Pratt med både ljud- och visuella effekter. Den här teknologin känns egentligen ganska bortkastad på en ensam dödsdömd gärningsman, men koppla bort logiken och det ser åtminstone rätt häftigt ut för en biopublik.
Chris får tillgång till telefonloggar, sociala medier, övervakningskameror och alla bevis i fallet som onekligen pekar mot honom som enda möjliga gärningsman. Så startar en högteknologisk rättegång och en rafflande detektivhistoria som tar med publiken på en berg-och-dalbana i drygt 90 minuter. Nämnde jag att allt utspelar sig i realtid?
Screenlife-grejen är en gimmick som kan kännas uttjatad när man sett några filmer i samma stuk, men ”Mercy” lyckas att modernisera det hela. En styrka med filmen är också att handlingen aldrig blir förutsägbar.
Pratt är felcastad men Ferguson klockren
Inget ont om Chris Pratt, men ingen skulle väl anklaga honom för att vara en särskild vass skådis. Eller? Han är för all del kaxig och karismatisk i sina Marvel-filmer och i ”Jurassic World”, och har både muskelkroppen och humorn som funkar i en sommar-blockbuster. Det här är inte den sortens film.
Pratt får sitta fastspänd filmen igenom med en kamera som sällan lämnar hans allt mer desperata ansikte, men han övertygar mig inte riktigt. Det här är en roll som hade kunnat bli riktigt intressant, speciellt när det gäller att få publiken att börja tvivla på karaktären. Pratt känns felcastad och jag hade gärna sett en mer begåvad skådespelare i rollen, snarare än en filmstjärna med begränsat känsloregister.
Däremot njuter jag av att se Rebecca Ferguson i rollen som Judge Maddox, den artificiella domaren som följer Ravens egna spontana mordutredning med härligt dömande och nedlåtande blick.
Ferguson, mittemellan två ”Dune”-filmer, fick också filma sina scener med inget annat än en kamera mot ansiktet – ett ansikte som knappt får uppvisa några känslor. Det är ett nöje att studera hennes subtila minspel, dels för att AI-utvecklingen både fascinerar och skrämmer mig, och dels för att den svenska stjärnan nog skulle kunna läsa en pizzameny och ändå vara sevärd.
Sci-fi-genren har dessutom en lång historia av att skildra AI som något ondskefullt, men Ferguson lyckas hitta små nyanser som gör att vi som tittar aldrig kan vara helt säkra på var vi har Judge Maddox. Är hon verkligen intresserad av sanning och rättvisa? Vilka buggar kan det finnas i systemet?
Jag kommer osökt att tänka på filmer som ”RoboCop” och ”Minority Report” – futuristiska berättelser om lag och ordning där teknologin kan antingen hjälpa eller stjälpa i jakten på rättvisa. ”Mercy” kan också ses som ett ”Black Mirror”-avsnitt med Michael Bay-touch. Tro det eller ej, de får in både en fartfylld biljakt och explosioner.
”Mercy” är inte den typen av inte science fiction som ställer de djupaste moraliska frågorna. Målet är framför allt att underhålla och det lyckas man med.
Snabbfakta: ”Mercy”
- Regi: Timur Bekmambetov
- Skådespelare: Chris Pratt, Rebecca Ferguson, Kali Reis, Annabelle Wallis
- Genre: Sci-fi/thriller
- Speltid: 100 minuter
- Tillåten från: 11 år
- Biopremiär: 23 januari 2026
- MovieZines betyg: 3/5
