Har du också spenderat påskveckan med att mysrysa till ”Glaskupan”? Du är inte ensam. Den nya svenska crimeserien, sprungen från Camilla Läckbergs seriemördartokiga hjärna, ligger just nu etta på Netflix topplista i Sverige.
Mysteriet på sex avsnitt följer Lejla, som i sin barndom kidnappades och hölls fången av en okänd gärningsman. I vuxen ålder återvänder hon hem till hålan i Dalarna. Gamla sår rivs upp när gärningsmannen slår till igen.
Nu varnar vi för spoilers! MovieZine har pratat med skådespelaren bakom rollen, samt andra inblandade, om seriens stora twist.
”Glaskupan” kastar ut några villospår för att lura tittarna under säsongens gång. Först dyker Oscar Töringe upp som en rätt kass copycat – och blir mördad.
Sedan ska vi tro att det är Johan Rheborgs polischef som har en hemlig hobby.
Men sanningen är ännu mörkare än så. Mot slutet av sista avsnittet får Lejla sitt livs chock. Det är Valter, polisen som räddade henne och sedan adopterade henne, som visar sig vara ”Ecki” som hemsökt hennes mardrömmar i alla år. Lejlas rara bonuspappa visar en helt annan sida av sig själv.
För skådespelaren Johan Hedenberg blev det en utmaning att spela en rollfigur med två så olika personligheter.
– Det har varit jättesvårt, säger han till MovieZine.
– Våra själar är som ett kalejdoskop. Skakar man får man fram en bild, och skakar man igen får man fram en annan bild. Vi har ju alla personligheter i oss. Men just den här biten har jag tack och lov inte i mig. Så hur närmar man sig det? Barn är ju det ömtåligaste och finaste jag vet. Så det var en bävan. Jag pratade med Lisa (Farzaneh) och sa: ”Jag kan inte tänka de här två sakerna samtidigt i huvudet, för jag kommer bli galen”.
– Så till 90 procent är jag en hönspappa som försöker närma sig Lejla, vilket inte är så lätt. Och sen de här scenerna i slutet – då var det något helt annat. När jag gjorde ”Deg” för några år sedan trodde jag att nu blir det nog inte värre. Men det blev det, skrattar Johan.
Har du spelat någon sån här mörk roll tidigare?
– Nej, det här slår allt. Det här är vidrigt alltså, det är hemskt mörkt. Fy fan.
Författaren och seriens skapare Camilla Läckberg hyllar Johan Hedenbergs insats som Valter.
– Han är så bra i den rollen. Han är ju som en stor krambjörn genom hela serien. Man vill bara ha honom som pappa. Och den där svängningen på slutet… jag får rysningar, han är så bra där. Det är något som ändras i ansiktet på honom.
Regissören Lisa Farzaneh förklarar att själva mordmysteriet inte är det drivande i serien.
– Vi har försökt få det att kännas under seriens gång som att det kan vara vem som helst. Vi har ett tydligt persongalleri, som man alltid har. Det största målet har varit att det ska vara sevärt, oavsett om man tänker att ”nu har jag en aning om vem det är”.
– Motorn i dramat är inte vem som tog Lejla, utan vad händer bland folk? Kan det finnas ledtrådar här? Att man sitter och jobbar själv i huvudet. Men att det inte skulle göra något om det var Daniel Frick, och man fick reda på det redan i avsnitt 4. Man skulle varit nöjd med att titta på serien iallafall. Jag tror utmaningen mer har varit, hur ska historien stå på egna ben oavsett vem man tror mördaren är?
Till slut frågar jag även Léonie Vincent, som spelar huvudrollen, om hennes syn på sluttwisten:
Hur kommer det sig att Lejla inte har förstått under alla dessa år att Valter var hennes kidnappare?
– Valter är ju den enda personen hon litar på till fullo. Någon hon kan vara sig själv med, och också visa att hon mår dåligt. Hon har tagit till sig Valter, säger Léonie Vincent.
– Men kanske finns det någon undermedveten del av henne som vet… Vad vet jag? Det kanske är ett Stockholmssyndrom långt där inne? I och med att hon också blir intresserad av en annan gärningsman, jag tänker på Oscar Töringes roll. Hon kanske tycker att det finns något familjärt som hon attraheras av.
– För mig är det lika mycket ett mysterium. Men jag blir intresserad av det.
Läs också: ”Jag tänkte på seriemördare, som jag alltid gör”: Camilla Läckberg om idén till ”Glaskupan”
Läs också: Netflix visar upp ett fullspäckat 2025: ”Vårt största år hittills”