Uma Thurman i Stockholm

SFF 2014
9 November 2014 | 00:45

Uma Thurman avskydde dansscenen i "Pulp Fiction"

Läs höjdpunkterna från skådespelerskans frågestund på Stockholms filmfestival.

I veckan gästade Hollywoodstjärnan Uma Thurman Sverige för att ta emot pris på Stockholms filmfestival. 

Inför en fullsatt biograf Park och med sin halvsvenska mor i publiken deltog Uma i ett timslångt samtal med skådespelerskan Moa Gammel, som sträckte sig över hela den nu 25-åriga karriären. Vi har samlat höjdpunkterna.

Uma Thurman om...


…vad som drog henne till skådespeleriet:

- Jag älskade skådespeleriet sen jag var väldigt ung. Sedan den första skolpjäsen kände jag mig mer bekväm när jag agerade, än när jag var mig själv. Det blev mitt sätt att uttrycka mig. 

...sina första erfarenheter:

- När jag började var regissören kung över kungar. Det viktiga för mig var vem regissören var, inte så mycket vem rollkaraktären var. För mig handlade det om att jobba med stora konstnärer, bra skådespelare och bra manus. Det guidade mig. Och så ville jag prova alla genrer: noir, drama, komedi. För varje ny roll behövde jag kasta bort reglerna, och vad jag tidigare lärt mig. Mycket av min karriär handlade om att inte hamna i ett fack, inte bli typecastad. Men precis som i livet möter man på konstant motstånd. Folk som säger ”du är inte rolig nog för komedi” eller ”du kan inte göra action”. Jag håller förresten med om det sistnämnda, haha. 

...hur hon väljer sina roller:

- Det är, för det mesta, efter de två kriterierna: manuset och regissören. Och man vill göra något annorlunda än förra gången. Att läsa ett bra manus är som att läsa en vacker dikt, man ser bilderna framför sig, de lämnar spår i själen. Så har det varit när jag läst en vackert utformad roll eller en väldigt rolig roll. Plötsligt är det som att ett ljus tänds. Det är det bästa, sådana speciella tillfällen.



...vad som gör en bra regissör:

- Det är något odefinierbart. En kul sak om regissörer: vi skådespelare ser många regissörer, och regissörerna ser många skådespelare. Men regissörerna ser inte så många andra regissörer i arbete. Ofta har de en väldigt privat erfarenhet. De har inget att jämföra, förutom den färdiga produkten. Det finns många skillnader i deras teknik. Jag har en svag punkt för duktiga skrivande regissörer, och vem har inte det? De som vill uttrycka något personligt. Det är intressant att se.
    
...vilken roll som har utvecklat henne mest som skådespelare:

- Alla på sitt eget sätt. Omöjligt att svara på, men ibland lär man sig mest där man kämpar mest. Man kanske inte lyckas just den gången. Men det hjälper dig att lyckas nästa gång. Det är en otroligt lång resa. Men att spela The Bride var en otroligt lyckad erfarenhet.

...första mötet med Quentin Tarantino:

- Vi åt middag på en restaurang i Los Angeles. Quentin är, som alla säkert vet, full av liv. En otrolig personlighet, och en briljant person.

...att twista med Hollywoods bästa dansare, John Travolta, i den ikoniska scenen i ”Pulp Fiction”:

- Det var mycket nervpirrande! Jag kände mig hemskt obekväm ändå fram tills vi började. När det väl sätter igång så glömmer jag förhoppningsvis allt. Men jag ville desperat inte göra den scenen! Det var hur som helst väldigt välplanerat. Alla moves har ju sina namn, som The Diver och The Batman. John kunde såklart alla, och Quentin likaså. ”Gör Batman!” ropade Quentin, och vi utmanade varandra nästan som en duell.



…hur ”Kill Bill” kom till:

- Den föddes ur ett samtal mellan Quentin och mig under arbetet med ”Pulp Fiction”. Han förklarade genrefilmer för mig, jag visste inte tillräckligt om dem. Han berättade om vad grindhouse var och om hämndfilmer. Vem kan tänka sig, kvinnor i fängelse är en egen filmgenre! Vi gick igång på att göra en hämndfilm. Och jag fick nöjet att få en roll specialskriven för mig. 

...sitt drömprojekt:

    Jag vet inte. Men jag är så orolig för bions framtid, så jag drömmer om att film ska få fortsätta göras. Att berättarformen med 90 minuters biofilm blir kvar, och att den sista Kodakfabriken inte stängs. Att 35mm-filmen och 70mm-filmen överlever. Alla kanske inte vet det, men det hänger på en skör tråd. Flytten till digitalt har varit fantastisk, men filmmediet hänger på en tråd. Jag hoppas att vi kommer igenom den passagen.

...råd till andra skådespelare:

- Var modig. Man måste ha mod och självförtroende. Var inte rädd för att vara dålig, alla är dåliga ibland. Man blir inte intressant om man inte tar risker, det intalar jag mig själv. Vad är det värsta som kan hända? Att jag är hemsk? Det har redan hänt. Sluta aldrig jobba, hitta alltid ett sätt hur mycket som än går emot dig. Var öppen och upptäck något nytt inom dig för varje scen. Låt inte den kritiska rösten ta över. Den gör dig bara sämre.

Se MovieZines videoreportage från Biograf Park: