Serie

Skribent

Daniel S Ogalde

3 oktober 2016 | 09:10

”The Exorcist” är demoniskt bra

"Varför skulle någon vilja göra en remake", frågade sig regissören Rupert Wyatt. Men i hans händer fick tv-serien årets mest lyckade pilotavsnitt.
Regissören Rupert Wyatt heter mannen som inte bara återupprättade förtroendet för aporna i ”Rise of the Planet of the Apes” utan också nu gett sig på en utmaning som många misslyckats med genom åren. Årets bästa tv-debut hittills ger inte bara tv-skräcken en riktig adrenalinspruta, utan låter en hjältedoldis återta sin nostalgiska plats i rampljuset. 

Att försöka sig på att nutidsanpassa William Friedkins mästerverk ”Exorcisten” från 1971 är att gapa stort, för att inte säga att det möjligtvis skvallrar om en mindre sinnesförvirring. Visst finns det allt från fruktansvärt kassa till dussinet halvlyckade (inte minst filmuppföljarna till kultrullen) och de alldeles för få imponerande exemplen (kolla in "Outcast") men att kavla ut och stycka upp det som en tvåfaldigt Oscarsbelönad kultfilm gjorde för över 45 år sedan är inte lätt. Inte konstigt att Rupert Wyatt själv snäste åt manuset som han fick i sina händer. 

”Varför i all världen skulle någon vilja göra en remake av ”Exorcisten”? Nej tack!”, sa han så sent som i september i en intervju med Empire Online.

Att han blev smått tvingad till att läsa manuset bör vi vara tacksamma för. För det är inte många serier som lyckas fängsla sina tittare i första taget. Långkörande storheter som ”Game of Thrones”, ”The Walking Dead” och ”Lost” har många gånger anklagats för att vara initialt långsamma, tråkiga och har snarare förfört sina tittare avsnitt för avsnitt. Detta i motsats till överhajpade monster som inte alls lyckas leva upp till förväntningarna. Men så finns även de där serierna som greppar tag i en från allra första början, där det mesta tycks klaffa med bisarr perfektion. ”The Exorcist” är just en sådan. 



Likt sin Oscarsbelönade filmföregångare är FOX nya hyllningsserie berättelsen om en präst som ägnar sig åt att bekämpa demoner, men fader Tomas Ortega (Alfonso Herrera) är varken den bibelsvingande hjälten eller den självplågade martyren som vi så ofta får bekanta oss med. Snarare är han den välmenande men ack så realistiske mannen som mer än något ser prästerskapet som ett yrke än en livsstil, för demoner finns ju inte. Ofrivilligt får han stifta bekantskap med sin raka motsats i den dystre och skuldtyngde fader Marcus Keane (Ben Daniels) när de ser sig nödgade att hjälpa en desperat kvinna (Geena Davis) övertygad om att det finns en ondsint närvaro i hennes hem. 

Efter varulvar, häxor, trollkarlar, vampyrer och till och med zombies tycks nu den osexige exorcisten inte bara få sin revansch utan även sin efterlängtade uppdatering. Det är ändå nästan ett halvt decennium sedan Max von Sydow med orden ”The power of Christ compells you!” spöade den andliga skiten ur Linda Blair. Och det är en otippad samling skådespelare som under en säker regissörshand, står för årets kanske mest lyckade pilotavsnitt. Men lika mycket som det var på grund av manuset som Rupert Wyatt valde att hoppa på sin första skräckproduktion, så är det också det som gör ”The Exorcist”, med bara femtio minuter tittade, till en så lovande debut. 

Och när tonerna till Mike Oldfields och Steve Boeddekers klassiska musikslinga ljuder går det inte annat än att njuta. Det här kommer förhoppningsvis bli något av det bästa inom teveunderhållning på länge.


Vad tycker ni om idén att göra tv-serie av "Exorcisten"? Kommentera nedan.
| 3 oktober 2016 09:10 |