Stan Winston var din drömmakare

KRÖNIKA
25 Juni 2015 | 20:00

Tacka Stan Winston för dina mardrömmar

Terminator Genisys står runt hörnet och Jurassic World har invaderat världen med storm. Dessa franchises är del av filmhistoria, men vad är orsaken till deras ikonstatus? Mycket ligger så klart hos filmskaparna men vem förverkligade deras visioner och gjorde de vassare. Svaret är Stan Winston och hans praktiska smink- och effektstudio.

"Jurassic Park", "Terminator", "Aliens", "Edward Scissorhands" och "Iron Man" är bara en bråkdel av filmer som Stan Winston Studio ligger bakom. Din barndom i stort sett. Stan Winston började som en sminkör för Disney på 60-talet men gick sedan sin egna väg för att starta sin verkstad som sedan blev Stan Winston Studio. Det började med några skitjobb, till exempel alla Wookies i "Star Wars Holiday Special". Det blev några tv-­filmer och monsterrullar, men trots den bristande kvalitén i materialet så var kvalitén för Stan Winstons dockor och smink av en egen klass. De fick snabbt ett imponerande rykte som spred sig genom Hollywood.



Men det var inte förrän regissören James Cameron hörde av sig, som allting ändrades. Cameron som hade gjort några skitfilmer för Roger Corman, hade nu fått pengar till sin stora regidebut: en liten film som kallades "The Terminator". Cameron gick till Winston för att skapa robotskelettet samt Arnolds smink. Cameron hade förutsatt att mycket av roboten skulle behövas göras genom stop motion­-animation, men Winstons robot var så välbyggd att de använde sig mer av den än väntat. Designen blev en klassiker och vi alla har haft minst en mardröm då Terminatorn jagar oss.



Nästa stora steg för Stan Winston Studio var också en James Cameron­-film. "The Terminator" var en större succé än väntat och Cameron hade nu fått den stora uppgiften att följa upp Ridley Scotts enorma succé "Alien". Cameron hade inte bara en Alien eller monsterkaraktär, han hade flera hundra samt en enorm Alien­-drottning. Winston och hans studio fick uppdraget och byggde alla dräkter samt drottningen. Drottningen fick bli helt mekanisk på grund av dess storlek. Men detta var inte vilken robot som helst, detta var en karaktär. Den rörde sig mjukare än något man sett tidigare, den kunde agera och utföra de kommandon som krävdes. Detta var en karaktär, inte en effekt. Resultatet är så bra att vi inte ens reflekterar på det idag. Den vann Stan Winston sin första Oscar­-statyett.




Detta följdes upp med "Edward Scissorhands" och "Predator". "Edward Scissorhands" var ännu ett bevis på Stan Winston Studios mästerliga händer. Här visade de att effekt och karaktär är integrerade, effekten kan förhöja och hjälpa karaktären. Winston bidrog nu inte bara till skrik och förtjusning, han bidrog till tårar.



Inte långt efter det var det dags för ytterligare en Cameron-­film. "The Terminator" skulle få en uppföljare med större budget och utmaningar. Nu var det inte bara en Terminator, de var två. En helt ny modell hade kommit till stan i form av Robert Patricks T­-1000. En Terminator i flytande metall som kunde forma sig till vad och vem som helst. Men den största utmaningen var inte robotar och smink, det var evolutionen. En ny konkurrent hade etablerats i Hollywood, datorn. George Lucas bolag Industrial Light & Magic hade experimenterat med dataeffekter på film och haft bra resultat med "Young Sherlock Holmes" och Camerons senaste "Avgrunden" och nu skulle tekniken appliceras på robotar. Men Winston såg detta bara som något positivt och som skulle pusha alla till bättre resultat. ILM och Stan Winston inledde ett samarbete som skulle hålla i flera år, de klev inte varandra på tårna, utan hade alltid en diskussion om hur bästa resultat kunde nås. "Terminator 2: Judgment Day" blev en världssuccé och fick mångas hakor att falla. Den resulterade i ännu en Oscar.

Abstract abstract art 3d   31141940 2560 1600

Därefter kom kanske deras mest ikoniska uppdrag. Steven Spielberg kom till studion för att fråga om de kunde göra verklighetstrogna dinosaurier i korrekt storek. Utan att blinka sa Stan Winston ja. Arbetet varade i två år, med en massa research, experimenterande, misslyckanden och triumfer. Till slut hade de ett dussintal dinosaurier som såg ut att vara direkt plockade från verkligheten, som dessutom kunde röra sig mjukt och aggressivt. De hade Velociraptor-­dräkter som kunde springa, T­-Rex­robotar med rörliga pupiller, en andandes Triceratops och en nysande Brachiosaurus. Resultatet var nästan obehagligt verkligt. Ännu en gång inleddes ett samarbete med ILM, under en tid då praktiska effektbolag ansåg detta vara ett allvarligt svek. Men Winston var inte rädd för framtiden, han omfamnade den. Han trodde att de två världarna inte kunde finnas utan varandra och att de bara kunde hjälpa varandra nå bästa möjliga resultat. Behöver vi nämna alla priser som kastades på denna produktion?



Efter detta var Stan Winston och hans studio etablerade i filmhistorien. De skapade effekter, dockor och smink som direkt blev ikoniska. Senast var "Iron Man", de tog serietidningen och gjorde papper till fungerande metall. Ingen utmaning var för stor. 



Stan Winston gick bort i cancer 2008 och en skola har rests i hans namn. Han är en legend som inte bara inspirerat effektfolk och filmskapare, han har inspirerat oss. Alla filmer som format oss har Winston haft en hand i, vi befinner oss inte i detta populärkulturella rum utan honom. Vi får aldrig glömma det, vi får inte glömma de fantastiska praktiska effekterna. Datorerna tar över men det mänskliga ögat kommer alltid kunna uppfatta det. Så nästa gång du ser på en film med Stan Winstons fingeravtryck på, tacka honom i ditt huvud och kom ihåg alla stunder du trollats bort. 

Du uppfattade aldrig hans arbete, därav har han lyckats.