Det kan vara knepigt att hypa upp en film för mycket, särskilt en som du älskar. Man vill att så många som möjligt ska se den men vill inte att de ska bli besvikna. Så är det för mig och "Aftersun".
"Aftersun" handlar om elvaåriga Sophie (spelad av den unga debutanten Celia Rowlson-Hall) som åker på en årlig solsemester med sin pappa Calum (Paul Mescal, från "The Lost Daughter" och "Gladiator 2"). Vi följer med dem under veckan, delvis dokumenterad med egen videokamera, bilderna vävs samman med minnen och det blir snart tydligt att under den avslappande ytan står allt inte rätt till.
Filmen är relativt långsamt berättad, fast aldrig tråkig. Mycket tack vare de mer eller mindre korta stunder som låter oss ana vad som ligger dolt under ytan. De får en att reagare, och även om stunderna var för sig är små (ofta delar av scener) bygger de tillsammans upp mot ett slut som är oväntat förkrossande i all sin cinematiska enkelhet.
Hur förkrossande? Efteråt var jag själv tvungen att bryta ihop en liten stund på biografens toalett innan jag kunde bege mig hemåt. En av mina starkaste bioupplevelser någonsin.
Och det från en debutfilm. "Aftersun" är Charlotte Wells första långfilm, vilket bara imponerar ännu mer på mig.
Du behöver inte bara lyssna på mig. MovieZines recensent beskrev "Aftersun" som melankolisk men "samtidigt ryms skratt och värme. Alla scener känns som tagna ur det verkliga livet, det känns både genuint och personligt".
Jag kan förstås inte garantera att du kommer ha samma starka upplevelse, och det finns absolut en risk att jag hypar upp den lite för mycket, men förhoppningsvis ger du ändå den här fina historien en ärlig chans.
"Aftersun" finns att se från och med den här helgen på Viaplay. Den går även att låna hos Cineasterna och hyra via bland annat SF Anytime.
