Släpp taget om hatet

KRÖNIKA
11 November 2015 | 23:00

Släpp taget om hatet och omfamna prequel-filmerna

Ett "Star Wars"-fans försvarstal till de kritiserade episod I-III.

Det kan komma som en överraskning att veta att en oroväckande stor andel av Star Wars-fansen har en negativ inställning till prequel-trilogin. Filmerna, ”Det mörka hotet”, ”Klonerna anfaller” och ”Mörkrets hämnd”, som släpptes mellan 1999-2005 och utspelas före händelserna i ”Stjärnornas krig” (1977).

Jag hör till dem som inte delar den åsikten utan finner minst lika mycket njutning och värde i prequel-filmerna som i original-trilogin och är tacksam för att George Lucas ville utmana sig själv med ny teknik och expandera världen han skapade. Mycket av kritiken riktas på småsaker och skymmer de stora bidragen som episoderna I-III tillförde till Star Wars-mytologin. Filmerna får i mitt tycke inte det erkännande de är välförtjänta av.

Jag kommer ta upp några delar för att visa hur innehållsrika filmerna är och att de står sig tillsammans med originalfilmerna som en enda fantastisk berättelse. En saga som kommer fortsätta att expanderas de kommande åren. Varumärket ”Star Wars” är populärare än någonsin och vad passar då inte bättre än att titta tillbaka på filmerna och speciellt de undervärderade prequel-filmerna. 



Ett självklart skäl till att se filmerna är att följa utvecklingen hur Anakin Skywalker blev Darth Vader. Ett av de centrala narrativen i hela Star Wars-sagan. Vi får vittna om viktiga händelser och beslut i hans liv som slutligen förde honom över till den mörka sidan av Kraften. Mycket tack vare Palpatines tidiga inverkan på hans liv och vidare mentorskap. Att följa hur manipuleringen sker i takt med att Anakins klädval blir allt mörkare. Hur de viktiga relationerna till hans mor Shmi, hustrun Padmé samt till de båda mentorerna Obi-Wan och Palpatine påverkade hans väg i livet. Med bakgrundsinformationen om karaktären får vi en större förståelse av Darth Vader i original-trilogin. 

En minst lika intressant handling att följa är Palpatines politiska karriär från senator till kejsare över galaxen. Hur han lyckades manipulera sin väg upp för karriärstegen inom politiken fram till den absoluta makten som envåldshärskare. I det offentliga framstår Palpatine som en hjälpsam och anspråkslös tjänare till republiken men i skuggorna som Darth Sidious drar han i allas trådar.

Han är det mörka hotet ingen ser. Det är fascinerande att följa alla pusselbitar faller på plats enligt Palpatines plan för att se till att Sitherna åter ska ha makten över galaxen. I denna trilogi lämnar vi Palpatine med fullständig kontroll och obegränsad makt över galaxen som dess kejsare med undersåten Darth Vader vid hans sida. Många är de som klagade över att filmerna innehöll för mycket prat om politik, men dessa scener är viktiga att ta för den övergripande intrigen, utvecklingen av klonkrigen, Palpatines handling, samt visar hur demokratiska beslut kan leda till diktatur. 



Det går inte att diskutera prequel-filmerna utan att nämna John Williams, som gjorde fantastisk musik till alla tre filmerna och tilldelade dem egna primära musikspår; ”Det mörka hotet” (1999) med ”Duel of the Fates”, ”Klonerna anfaller” (2002) med ”Love Across the Stars” och ”Mörkrets hämnd” (2005) med ”Battle of the Heroes”. Den som är uppmärksam kan höra hur John Williams mästerligt smyger in musik från original-trilogin till prequel-filmerna. Föraningar om framtiden, om Palpatines och rymdimperiets frammarsch. 

Något som Star Wars-filmerna inte har haft en brist på är bra motståndare till våra hjältar - en bristvara i flera av dagens storfilmer där de som oftast är allt för endimensionella. En av de mest minnesvärda från prequel-filmerna är Darth Maul, som trots sin korta medverkan blev en ikonisk Star Wars-karaktär. Det måste nämnas att George Lucas alltid har lyssnat på fansen.

I den animerade ”Star Wars: The Clone Wars”-serien (2008-2014) dyker Darth Maul upp igen och överlevde därmed händelserna i ”Det mörka hotet” (1999). En karaktär från filmen som inte mottogs lika varmt var Jar Jar Binks. Åter lyssnade Lucas till fansens reaktioner och gav karaktären drastiskt mindre scentid med de två uppföljarna. George Lucas gav Jar Jar en viktig del i republikens fall när representant Binks föreslog inför senaten att kansler Palpatine skulle få förlängt mandat, vilket han gick och därmed orsakade Jar Jar Binks uppkomsten av imperiet.



Prequel-trilogin hade några av de mest spektakulära actionsekvenser som gjort på film. Från podracing till storskaliga krigsscener, som ockupationen av Naboo och flertal krigsskådeplatser under klonkrigen. 

Star Wars hade inte varit Star Wars utan alla lightsaber-dueller och det blev vi rikligt försedda med i prequel-filmerna. Striden mellan Obi-Wan Kenobi, Qui-Gon Jinn och Darth Maul i ”Det mörka hotet” (1999) kan vara den bästa duellen som gjorts på film. Den inte bara utvecklade lightsaber-striderna på alla sätt utan var också en av filmens mest känslomässigaste ögonblick. Till duellen levererade John Williams ett av filmseriens mest oförglömliga musikspår med ”Duel of the Fates”. Den efterlängtade slutstriden mellan Anakin och Obi-Wan på vulkanplaneten Mustafar i ”Mörkrets hämnd” (2005) är en stark utmanare. Då vi dessutom växlade över till duellen mellan ljusets och mörkrets mästare av Kraften, Yoda mot Palpatine/Darth Sidious, inuti senatskammaren och bokstavligen ödelade republikens maktcenter. I prequel-filmerna får vi se Yoda använda lightsaber och Kraften i strid. Hur kan de mest kritiska fansen till prequel-filmerna inte känna ett uns spänning i dessa stunder? Vi får åter prov på att Kejsarens styrka inte ska underskattas, något Yoda får personligen erfara och föra vidare till Luke.
    
En av mina absoluta favoritscener i hela Star Wars-sagan utspelas i ”Mörkrets hämnd” (2005). Det är dialogscenen mellan Palpatine och Anakin Skywalker i operahuset. Scenen har sådan spänning i sig att man blir alldeles svettig. Palpatines självbelåtenhet när han berättar Tragedin om Darth Plagueis den Vise för sin blivande undersåte. Klonkrigen är i slutskedet och Palpatine är redo att verkställa nästa fas i sin plan men är i behov av Anakins hjälp för att utföra det – ”mörkrets hämnd” om man uttrycker det så. I dialogen som Palpatine håller får vi en föraning om vad eller rättare sagt vem som ligger bakom Anakins faderskap. Scenen är så vackert utförd när allt man hör förutom John Williams är konversationen mellan dessa två – där den ena representerar det goda och den andre det onda. Anakin i högsta grad fortfarande en Jedi-riddare men börjar vackla i sin tilltro på att vägen som Jedi är tillräcklig och influeras allt mer av Sith-mästaren.



En vanlig missuppfattning och kritik om prequel-filmerna är att allt gjordes med CGI när mycket gjordes praktiskt. Filmerna balanserade användandet av praktiska och datoreffekter mycket mer än vad många av dagens storfilmer gör, som förlitar sig mer på CGI. Det stämmer att mycket skapades digitalt men har någon glömt bort att Star Wars är fantasyberättelser? Var det fel av Lucas att utmana sig själv med den digitala verktygslådan? Både han och prequel-filmerna borde få mer uppskattning för vad de gjorde för att expandera Star Wars-världen och för filmindustrins utveckling. De som sett dokumentärer om skapandet av filmerna kan se att mycket av det vi faktiskt ser i bakgrunderna är praktiskt gjorda modeller och miniatyrer som har skalats om och förfinats i efterproduktionen. Det är anmärkningsvärt att prequel-filmerna får kritik för användandet av green/bluescreens när original-trilogin använde liknande teknik fast med matte-målningar i bakgrunderna. 

Det kanske viktigaste som prequel-filmerna gjorde var att hålla Star Wars-sagan relevant. 
Det går inte att missta att världsbyggandet var väl utfört i prequel-filmerna. Vi fick ta del av en galax med riklig mångfald av olika varelser och utforska andra planeter med dess distinkta arkitektur, design och miljöer. Den som är uppmärksam kan lätt se retroinfluenserna av 50- och 60-talet i prequel-filmerna såsom Dexter’s Diner, neonskyltar, den gula hot rod-farkosten Anakin flyger en klar referens till George Lucas tidigare film ”Sista natten med gänget” (1973). Influenserna är som tydligast på flera av skeppen som introduceras i prequel-filmerna med dess kromade och strömlinjeformade design. Med prequel-filmerna får vi följa utvecklingen av designen till att bli allt mer lik original-filmerna, som till exempel klonarméns hjälmar till att bli allt mer lik stormtruppernas. Som kontrast till prequel-filmerna har den efterföljande trilogin influenser från 70- och 80-talet med dess kantiga och inlevda utseenden. Galaxens tillstånd speglas tydligt i de båda trilogierna. 



Jag kommer alltid att vara tacksam för vad George Lucas ville berätta med prequel-filmerna. De tillförde mer djup och komplexitet till sagans mytologi och gav bakgrundshistorier till händelser och karaktärer från original-trilogin, som Obi-Wan Kenobi, Anakin Skywalker/Darth Vader, Yoda och Kejsaren. Med prequel-trilogin och ”Star Wars: The Clone Wars”-serien lyckades George att överraska med karaktärer som vi redan trodde vi visste allt om. 

Detta har varit mitt försök att inleda en positiv konversation om värdet av prequel-filmerna i strömmen av allt hat och förkastning av dem som finns. Som beundrare av hela sagan är det tragiskt att förtrilogin har fått en så pass stor allmän uppfattning som dåliga filmer. Samtliga Star Wars-filmer berättar de mest fantastiska historier där mycket går att vägleda till vår egen historia och visar oss till platser och varelser man inte ens kan föreställa sig.

Hur kan man förkasta en hel filmtrilogi med all den kvalitet och skönhet som ligger bakom varje bildruta på grund utav att man ogillade uppkomsten av en enskild händelse, en bikaraktär eller en skådespelarinsats? Star Wars-filmerna är mycket större än så. Prequel-filmerna tillsammans med den animerade ”Star Wars: The Clone Wars”-serien hjälpte att utveckla och expandera sagans mytologi och karaktärer. Det går inte att få en full förståelse vad Star Wars-filmerna handlar om utan dem. Om det inte vore för prequel-filmerna och den animerade serien hade sannolikt inte lika många väntat på ”The Force Awakens”.

George Lucas har själv uttryckt att han berättar i teman. Detta är mycket tydligt för den som är uppmärksam. Det finns många likheter mellan filmerna och trilogierna som för filmerna samman till en enda lång härlig saga. Att se valen som Anakin Skywalker står inför även händer sonen Luke. Star Wars-sagan handlar i slutändan om familjen Skywalker och kommer så även att göra i kommande episoder. Händelser som utspelas i prequel-filmerna kommer att ha inverkan även på de filmerna så varför inte släppa på hatet och omfamna dem?

Andreas Österberg
Gästskribent
Gästskribent