Recension: "Street Fighter 6" är en töntig men snygg smäll i nyllet

Fightingsspelsgenren är troligtvis den allra svåraste att bli riktigt bra på i hela spelmediet. Vem som helst kan välja valfri karaktär och vilt hamra på knapparna och hålla tummarna om att få in en häftig attack i hopp om att vinna, men ska man verkligen lära sig genren gäller det att nöta tekniker och lägga ner en hel del tid. 

 

Personligen har jag aldrig riktigt fördjupat mig i genren och egentligen inte "Street Fighter"-serien heller, men det är alltid kul att spela några matcher mot en kompis.

 

"Street Fighter 6" försöker öppna upp den svårbemästrade genren för en bredare publik, vilket både gör det mer välkomnande och att det förlorar lite av sin tuffa identitet.

 

 

 

För den ensamma spelaren finns spelläget World Tour där får du skapa din alldeles egna slagskämpe, som får träna hos karaktären Luke från "Street Fighter IV" för att bli anställd som säkerhetspersonal. På vägen får du slåss mot andra anonyma slagskämpar, rivaler och även ett och annat bekant ansikte som Ryu och Dhalsim.

 

Läget är absolut ett bra ställe att lära sig grunderna på, men det är däremot aldrig lika kul att spela med sin egna karaktär som det klassiska persongalleriet. Det är dessutom väldigt svårt att lyckas skapa en karaktär som är cool och långt mycket lättare att få fram ett riktigt ohyggligt vidunder till slagskämpe, vilket gör hela äventyret en aning taffligt och pinsamt.

 

"Street Fighter 6" är onekligen väldigt snyggt under striderna, men det är något med stilen och tematiken den här gången som känns lite fånigt. Karaktärerna kläder är designade på ett sätt som jag föreställer mig att någon som har en begränsad uppfattning om vad som är coolt eller trendigt idag skulle skapa. Det har en ganska skön somrig stämning, men i övrigt känns det inte så charmigt.

 

 

 

Där det gäller, under striderna, levererar dock "Street Fighter 6" på många plan. Det är framförallt en riktigt bra uppsättning av både gamla och nya karaktärer här, som klassiker som Ryu, Ken, Chun-Li och Cammy – tillsammans med nykomlingar som Kimberly, JP och Marisa.

 

Att göra snygga attacker i "Street Fighter"-serien kan för vissa (däribland jag) vara en aning komplicerat, då det ofta gäller att flytta styrspaken i en rad olika riktningar innan det är dags att trycka på en spark- eller slag-knapp. När man väl får till en Hadoken eller liknande och faktiskt träffar motståndaren är det oerhört tillfredsställande – men även riktigt läckert.

 

"Street Fighter 6" är nämligen väldigt färgglatt, då det bokstavligt talat skvätter färg runt karaktärerna när du får in en specialattack. Spelet är riktigt snyggt under striderna och flyter på med hög bilduppdatering. Att striderna utspelar sig framför detaljerade och indragande bakgrunder hjälper även det till stämningen. Dock tycker jag som sagt inte att World Tour bjuder på en särskilt vacker upplevelse, då de egendesignade karaktärerna oftast ser väldigt fula eller trista ut, samtidigt som jag upplever att bilduppdateringen är mycket lägre än vanligt.

 

 

 

Att bli riktigt bra på "Street Fighter" och andra fightingspel kan som sagt ta tid, men "Street Fighter 6" introducerar vad de kallar för "moderna kontroller" som förenklar hur du utför de mer avancerade specialattackerna.

 

Det är så klart välkomnande att de släpper in de allra minst erfarna nybörjarna, men samtidigt kan jag tycka att det förtär lite av charmen och poängen med att spela genren. Jag kan tänka mig att många proffsspelare sliter sina hår för att vem som helst kan spela och ha kul nu (kan ni tänka er?!), vilket jag både förstår en aning och tycker är urfånigt.

 

I slutändan är "Street Fighter 6" ett riktigt grymt fightingspel som jag tror att jag kommer plocka upp för några matcher många månader framöver, samtidigt som jag tror att det kan bli ett stort spel för proffsen.

 

 

 

 

Genre: Fighting
Plattform: PS5, PS4, Xbox Series X/S och PC
Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom
Släpps: 2 juni