Så bra är Penny Dreadful

8 Maj 2014 | 22:01

"Penny Dreadful" - konstig, annorlunda och alldeles utsökt

På söndag är det premiär i USA för kabelkanalen Showtimes stora vår/sommarsatsning "Penny Dreadful", en serie som definitivt sticker ut i mängden. Med stora namn både bakom och framför kameran kan nog denna lilla avart tveklöst bli någonting alldeles extra.

Detta är inte första gången Showtime visar på högt mod vad det gäller annorlunda och smått vågade serier, både deras "Shameless" och "Dexter" bröt onekligen rätt ny mark då de debuterade. "Penny Dreadful" är inget undantag, frågan är faktiskt ifall inte denna är ännu märkligare och bisarr? Jag personligen tycker bara detta är positivt i sammanhanget, jag kan dock tänka mig att denna definitivt inte är en serie för alla.

Så är det väl i och för sig med de flesta serier, men då det kommer till just sådana här utstickare brukar oftast starka och tydliga läger bildas. Nu kan man visserligen inte fastställa något fullständigt resultat efter endast ett pilotavsnitt, jag kan dock berätta så pass mycket att jag är ombord, jag vill se mer, trots att jag faktiskt egentligen inte tillhör huvudmålgruppen vilken den här serien förmodligen riktar sig till.

Vilken målgrupp är det då, kanske ni undrar? Ja, alltså vad det gäller åldern så träffar väl serien mig rätt. Detta är en hyggligt vuxen serie, speciellt med tanke på dess underlag som i vanliga fall matats i rätt barnsliga dussinfilmer de senaste åren. "Penny Dreadful" är nämligen en slags monsterserie och jag personligen har väl varit ganska mätt på ämnet ett antal år nu, dessutom har det mer ofta än sällan gjorts floppar inom genren.

Den här serien kan dock bli ett undantag, jag tyckte nämligen att piloten kändes både stabil och intressant, den är då definitivt inte riktad till barn eller ens till yngre ungdomar. Här bjuds vi på både sex, blod, våld och andra diverse perversiteter. "Penny Dreadful" är i och med detta kanske inte den serie man väntar sig vid första ögonkastet. En fördel är så klart ifall man gillar monster och går in i serien med ett litet öppet sinne, då kan man nog i slutändan bli rikligt belönad. Åtminstone är det något jag hoppas på.

Du snackar om monster, sex, perversiteter och blod, vad är det här för serie egentligen? Ja det är som sagt en ganska så bisarr produktion, i alla fall upplevde jag den så. Men jag kan väl gå in och berätta lite djupare om dess premiss så kanske ni blir lite klokare? "Penny Dreadful" samlar alltså några av skräcklitteraturens mest ökända samt ikoniska karaktärer och placerar dem i det viktorianska London (1837-1901). Här hittar vi bland annat Dr. Frankenstein (och hans monster), Dorian Gray och en del välkända figurer mer eller mindre inspirerade av Bram Stokers klassiska roman "Dracula".

Serien är helt enkelt en psykologisk thriller vilken väver ihop en massa klassiska historier till en och den liknar väl inte så mycket annat. Idén känns faktiskt ganska fräsch trots dess uråldriga underlag och man ursäktar sig inte för att vare sig chockera eller stöta sig med sin publik. Dessutom är det hela jäkligt snyggt producerat, tidskänslan finns sannerligen där och det är hög klass på skådespeleriet. I vissa vinklar liknar den nästan en Tim Burton-film med sin gotiska stämning, dock en Tim Burton-film för den mer mognare publiken. Sedan påminner givetvis karaktärsuppsättningen om "The League of Extraordinary Gentlemen", dock tagen och satt i ett helt annat sammanhang. Musiken vill jag också slå ett slag för, riktigt stämningsfull i sin härligt skräckkomponerade enkelhet.

Bakom serien står inga duvungar, som skapare hittar vi manusförfattaren John Logan ("Gladiator", "Skyfall" & "Noah") och huvudproducenten är Bond-kollegan tillika regissören Sam Mendes ("American Beauty", "Road to Perdition" & just "Skyfall"). Mendes var även tilltänkt att regissera men tyvärr hindrade vissa schemakonflikter honom detta, han ersattes då istället av Juan Antonio Bayona ("The Orphanage" & "The Impossible"), ingen lam och svag ersättare ifall ni frågar mig. För övrigt har John Logan skrivit samtliga åtta avsnitt vilka utgör "Penny Dreadfuls" första säsong. Sådana här pass stora namn drar naturligtvis uppmärksamhet till sig, inte minst bland skådespelare som känner att de vill jobba med TV en sväng. Rollistan har därför fyllts med en hel del intressanta namn, eller vad sägs om till exempel Eva Green, Josh Hartnett, Rory Kinnear och den gamle 007:aren Timothy Dalton.

Apropå just Dalton så är det mycket kring honom och dennes karaktär, Sir Malcolm, vilken pilotavsnittet lägger sin fokus på. Sir Malcolm har nämligen fått sin dotter kidnappad och detta av makter som inte direkt tillhör något som kan kallas "vardagligt". Detta blir vi varse om redan tidigt i avsnittet. Sir Malcolm har även en slags allierad kompanjon, Vanessa Ives (Eva Green) vid sin sida. Så mycker mer om deras förflutna avslöjas inte i själva pilotavsnittet, det lär dock dyka upp fler detaljer kring detta samarbete längre fram i serien.

Tillsammans med Vanessa försöker Malcolm dessutom rekrytera den amerikanske cirkusaktören tillika prickskytten Ethan Chandler (Josh Hartnett) samt en rätt besynnerlig doktor (Harry Treadaway). Ingenting avslöjas direkt rakt ut, men man får definitivt känslan av att Malcolm försöker bygga ihop ett slags team ämnade att finna hans försvunna dotter. Allt detta kanske inte låter så skräckinjagande, men vänta ni bara, denna grundhistorie varvas med blod och skräck så det både räcker och blir över. Ja och spindlar...jag som har så svårt för spindlar.

Trots att jag som sagt innerst inne vet att denna förmodligen inte kommer att tilltala alla så rekommenderar jag ändå just er alla att se den. Även den mest tveksamme bör ändå ge den en chans, det finns nämligen en hel del "godis" att hämta i denna, i alla fall att döma av pilotavsnittet. Om inte annat får ni åtminstone en rätt skön timme i ett jäkligt snyggt och gotiskt London. Produktionen håller onekligen hög klass, detta är absolut, inte under några omständigheter, någon amatörserie.

Innan jag rundar av ska ni naturligtvis bjudas på en trailer, en trailer som faktiskt ger en rätt hygglig ton och bild av vad som väntar eder alle som tänker ge er på den;



Så vad tror ni alla där ute? Kan en "klassisk" monsterserie slå sig in bland toppen av serie-eliten framöver eller kommer den bara skamset att dö ut? Kommentera gärna nedan.