Intervju

Skribent

Ville Gideon Sörman

1 januari 2005 | 14:01

MovieZine möter Jean-Pierre Jeunet

"Jag avskyr slutet i Alien 4" - MovieZine har träffat bioaktuelle regissören Jean-Pierre Jeunet.

Precis innan jag förs till rummet där Jean-Pierre Jeunet, regissören av filmer som "Amelie Från Montmartre" och nu senast "En Långvarig Förlovning", sitter och kliar sig i örat, dricker jag snabbt en Ramlösa i hotellentrén.

Dock bidrar min nervositet till att all vätska i Ramlösaflaskan bildar en stor klump i magen på mig. Benen fladdrar bokstavligen hit och dit när jag ska gå in i rummet; oroar mig över att Jeunet inte ska ta mig på allvar på grund av min ålder, att mina frågor är dumma, att jag ska göra bort mig.

Då jag dock tar första steget in i rummet försvinner nervositeten. Jeunet sitter med ett leende i en soffa med tomma fåtöljer runt omkring honom. Fåtöljerna intas av oss sju skribenter, alla med papper och penna. I mitten finns ett cirkelformat bord med kakor och kaffe. Det som jag från början väntade mig vara en gråtrist minipresskonferens mynnar istället ut till en slags trevlig fikapaus.

Jeunet börjar våra 30 minuter med att säga ett par ord om kostymerna i "En Långvarig Förlovning" och om sin kostymör, Madeleine Fontaine.

- Jag har alltid ett nära samarbete med kostymören. Vi båda arbetade genom idéer efter fotografier och liknande, men själva kostymarbetet fick hon sköta. Då jag inte kan göra kostymer, säger han och ler varmt.

Jeunet nämner under intervjun att han inte tycker om när skådespelare spelar andra nationaliteter än vad de själva är; dock medverkar Jodie Foster i "En Långvarig Förlovning" och spelar en fransyska.

- Jodie Foster var i Paris för att sälja "Panic Room" och kontaktade mig. Hon sa att hon ville vara med i någon av mina filmer, och jag var i slutet av förproduktionen av "En Långvarig Förlovning". Så jag skickade manuset till henne och hon sade ja. Det fungerade utmärkt då hon pratar felfri franska utan någon som helst accent, och Jodie är så enkel att arbeta med. Enkel och trevlig.

Han kliar sig på hakan och drar en skämtsam anekdot om Foster och han själv.

- Första mötet vi hade med varandra var på samma café som i "Amelie Från Montmartre". Och folk var utanför och fotade oss två. När vi gick ut och vänta på en taxi skulle samma personer fota oss igen. Det första de sa till mig var: "Kan du flytta dig åt sidan?"

Han skrattar högljutt och fortsätter. Samtalet förs in på filmens musik, och om kompositören Angelo Badalamenti, som är mest känd för sitt ständiga arbete med regissören David Lynch.

- Jag arbetade med honom på "The City of Lost Children". Denna gång var det dock inte lika lätt, för vi kontaktade honom för sent. Vi hade nästan ingen tid kvar. När Angelo Badalamenti arbetar med Lynch så berättar David Lynch om scenen och Angelo gör musiken när Lynch talar. Här var vi tvungna att skicka scener till honom via mail, sedan fick han skicka tillbaka musikstycken.

Någon kommenterar hur vacker postern är och Jeunet viker in med ett lite annorlunda "svar".

- Den postern ni har här är den amerikanska postern. Den franska är lite annorlunda.

Den amerikanska, den som vi har i Sverige, föreställer filmens kärlekspar ligga tätt inslingrade mot varandra, medan den franska föreställer Audrey Tautous, huvudrollsinnehavarens, rygg.

- Producenterna sa till mig att amerikaner är korkade och behöver se någonting som får de exalterade. Sex är en av de få sakerna, våld är det andra. Ni som har sett filmen vet dock att Manechs hand ligger på Mathildes bröst, men de retuscherade det till att de håller varandra i händerna istället. För det andra var lite för mycket, tyckte de.

"En Långvarig Förlovning" är den andra filmen i rad där Jeunet använder himmelskt vackra Audrey Tautou i huvudrollen. Hon spelade titelrollen i "Amelie Från Montmartre" och får här axla rollen som Mathilde.

- När jag läste boken "En Långvarig Förlovning" 1991 såg jag ingen Mathilde direkt i mitt huvud. Jag sneglade lite på Juliette Binoche men det klaffade inte riktigt. När jag skulle filma "Amelie Från Montmartre" och träffade Audrey tänkte jag: Herregud! Här är Mathilde. Och Audrey läste boken och sa att hon ville arbeta med mig igen, så hon tackade ja.

Jeunet menar också att filmen följer boken rätt så bra. Många repliker är tagna rätt ur boken och är författaren Sébastian Japrisots. Dock har man ändrat lite på huvudrollen, Mathilde. I boken sitter hon i rullstol, något en läsare lätt kan ignorera då man läser en bok. Men som tittare låser man nästan Mathildes egna tillgångar som karaktär med rullstolen.

- Vi gjorde henne därför halt istället.

Vi trycker Jeunet på lite information om en tidigare film, hans enda Hollywood-gjorda film, "Alien: Resurrection". En film som de flesta anser vara den sämsta i serien, mig själv inräknad.

- Jag fick bra recensioner i Frankrike, läser inga recensioner från USA. Många tänker på Alien som skräckfilm, för mig var "Alien: Resurrection" aldrig en skräckfilm. Jag lade in lite humor. När jag ser på film vill jag hellre ha kul än att skrämmas.

Hans vision om Alien verkade dock inte ha gått fram helt.

- Jag hade mycket kul under inspelningen men jag fick slåss om varenda liten detalj som kostade lite extra. Det var även många av mina idéer som avslogs. Det var så länge sedan, jag kommer inte ihåg specifikt, men alla användes inte. Felet med "Alien: Resurrection" jag känner att det bara var min regi, manuset var t.ex. inte mitt. En annan sak var slutet. Vi hade 5 olika slut vi diskuterade. Det jag ville ha valdes inte. Det slut som vi ser nu i filmen tycker jag är fruktansvärt.

Han skakar på huvudet.

Oscarsnomineringarna avslöjades i dagarna och "En Långvarig Förlovning" fick nomineringar i klasserna Best Art Direction och Bästa Foto. Jeunet själv verkar inte vara sådär otroligt överväldigad.

- Visst, det är jättekul. På två filmer har jag fått sju nomineringar. Men det är fortfarande småklasser. Filmen kunde inte nomineras i Bästa Utländska Film då den kom upp på franska biografer 27:e oktober. Oscarsjuryn har dock bestämt att filmen måste ha släpps innan den 1a för att kunna nomineras.

För några månader sedan tackade Jeunet nej till att regissera den femte filmen om ungdomstrollkarlen Harry Potter, "Harry Potter och Fenixorden".

- Allting är för "klart". Rollbesättning, kostym, platser, manus. Jag vill inte bara gå in och regissera. Det finns ingen passion för projektet då.

Vad har då framtiden att erbjuda från Jean-Pierre Jeunet?

- Jag tittar omkring. Jag läser böcker. Men jag behöver tid. Tid för att finna en story, och tid för att lära mig älska den.

Låter som kloka ord. Från en klok regissör. Jag tvekar inte en sekund på att Jean-Pierre Jeunets nästa film kommer slå oss tittare omkull, precis som "Amelie Från Montmartre" och "En Långvarig Förlovning" gjorde.

| 1 januari 2005 14:01 |