Lista: 10 Marvelskurkar som förtjänar en andra chans

Marvel har fumlat bort mången bad guy: här 10 stycken vi gärna vill se igen!

Publicerad:

Marvels storsatsning ”Thunderbolts” är nu precis runt hörnet. Men istället för att följa superhjältar som Captain America eller valfri knasboll ur Guardians of the Galaxy så får vi istället hänga på när några av Marvels mer ljusskygga figurer tvingas gå samman mot ett stort hot.

Eftersom ”Thunderbolts” handlar om skurkar som förtjänar en andra chans så tänkte vi här på MovieZine fortsätta i den andan. Marvel har ju trots allt en mängd skurkar, och långtifrån alla har nått upp till sin fulla potential. Vissa har helt enkelt inte fått tillräckligt med speltid, medan andra fastnade i filmer som var betydligt sämre än vad de själva var. Därmed kommer här listan på 10 Marvelskurkar som förtjänar en andra chans!

10. Quentin Beck/Mysterio

Bara det faktum att Mysterio spenderar hela tredje akten av ”Far From Home” iförd motion-capture-dräkt är så underbart meta att han måste få komma tillbaka.

Det absolut bästa med ”Spider-Man: Far From Home” var för egen del Jake Gyllenhaals insats som Mysterio. Skurken som får uppochnervända fiskskålar att se moderiktiga ut introducerades som en hjältemodig krigare från en annan dimension, men visar sig efter ett tag ha spelat hela världen ett spratt. I själva verket är han ett egocentriskt psykfall som är villig att göra vad som helst (bland annat mörda semestrande tonåringar) för att få hyllningar och berömmelse.

Mysterio fick tyvärr bara en films speltid innan vi tog farväl av honom: han dör till synes i slutet av ”Far From Home”, skjuten av en kula som studsar från en av hans egna drönare. Synd, eftersom det varit kul att se honom som en återkommande fiende till Peter Parker: hans intellekt och illusioner har stor potential, och Gyllenhaals skådespeleri var en fröjd att se. Jag hade lätt velat se Mysterio få en andra chans.

9. Hela

Cate Blanchett ger ond, bråd död ett ansikte.

Thors mordiska storasyster är, i likhet med Mysterio, en skurk som hade mer potential än vad som gick att utvinna ur en enda film. Cate Blanchett verkade ha sjukt kul i rollen, och Helas krafter som krigisk dödsgudinna var som gjorda för häftiga actionscener (vem gillar inte skurkar som bokstavligen trollar fram svärd ur tomma intet?). Tyvärr kolade även hon av i sin första film, efter att ha fått ett enormt brinnande svärd i huvudet.

Det som gjorde Hela extra intressant var hennes koppling till Asgårds historia. Asgård och hela asamytologin är överlag något som borde ha utforskats betydligt mer i Thors filmer (att Thor sprang på Zeus innan han mötte en spejsad fantasyversion av Tyr eller Balder är en smärre skandal). Ett sett att fortsätta utveckla den delen av universumet på är att ge Hela en andra chans, kanske som faktisk härskare över ett dödsrike, vilket hon ju är i nordisk mytologi.

Synd att Cate ska gå i pension bara…

8. Red Skull

Make-up-processen här var tydligen jobbig. Personligen förstår jag inte vad Hugo Weaving pratade om.

Jag ska erkänna: jag är inget enormt fan av varken Red Skull eller ”Captain America: The First Avenger”. Med det sagt så är den blodröde ärkenazisten en av Captain Americas mest ikoniska fiender, och därmed känns det fel att hans roll i MCU varit så oerhört liten. Hugo Weaving spelade honom i en film, och sen gjorde karaktären (inte Weaving, han var less på all make-up) en cameo i ”Infinity War” som glorifierad quest-giver.

Med tanke på hur oerhört viktig Red Skull är i serietidningarna så finns det dock potential för mycket mer från karaktären, och jag tycker att Marvel borde ta en allvarlig titt på det. I brist på bättre idéer kan man ju trolla fram en ny version (behöver inte ens spelas av Weaving) ur multiversumet. Något gott ska ju komma ur den soppan, och inte lär det vara Fox gamla ”X-Men”-karaktärer.

7. Ravonna Renslayer

Renslayer fick den korta änden av tidspinnen i säsong 2 av ”Loki”.

Renslayer, som spelade andraflöjt till Kang i ”Loki”, är en karaktär som jag känner förtjänar lite mer uppmärksamhet än hon fick. Gugu Mbatha-Raw gjorde en fin insats, och karaktären hade stor potential. Trots det tappades hon bort bland alla sönderfallande tidslinjer, varianter och all annan galenskap som ägde rum i den serien, och i säsong 2 kändes det som att manusförfattarna kom på att hon existerade först halvvägs in i skrivandet, och resultatet blev därefter.

Renslayer är ett typexempel på en karaktär som absolut förtjänar en andra chans. Alla ingredienser för något riktigt bra finns ju: intressant backstory, bra skådespelare, och gott om material att dra fram från serietidningarna.

6. Yon-Rogg (och hela Kree-imperiet)

Jude Law för med sig en rogg’n’roll-känsla till Marvels universum.

Minns du att Jude Law är med i Marvels filmuniversum? Nä, tänkte väl det. Han spelade Yon-Rogg, ledaren för Starforce i ”Captain Marvel”, och fick i filmens slutskede så mycket pisk av Carol Danvers att han inte synts till sedan dess (trots att han överlevde filmen). Typiskt Marvel att slösa bort en grym skådespelare i en överlag rätt liten roll och sedan aldrig hämta in honom för en ny vända.

Extra trist är fallet Yon-Rogg just eftersom Kree-imperiet som han lojalt tjänar är en intressant del av Marvels världsbygge som man från högsta ort mer eller mindre skitit i. Det gick så långt att Kree-imperiet i ”The Marvels” blivit förstört av Carol off-screen, varpå fokus flyttades till rymdkatter och dansnummer. Det är en synd jag inte har några planer på att förlåta. Det imperialistiska imperiet som erövrar sig fram genom universum styrt av en A.I hade varit en oerhört intressant (och tidsenlig) skurk, och Jude Law är helt rätt man för att gestalta en fanatiskt hängiven soldat som blir ansiktet för regimen. Trist att vi aldrig fick se det.

5. Ikaris

Ikaris är typ Marvels svar på Javert från Les Miserables.

På tal om hängivna soldater som begår fruktansvärda brott för ett högre syfte, här har vi Ikaris. ”Eternals” är en av Marvels bästa filmer, punkt, och Richard Maddens insats som tragisk hjälte vars pliktkänsla driver honom till att bli ett hot mot hela mänskligheten är grymt underskattad. På sätt och vis tycker jag att hans slut (att begå självmord via solen) är perfekt, både för karaktären i sig och som referens till den grekiska sagan om hans namne Ikaros, men samtidigt så vill jag se mer av honom.

Ikaris är inte ensam om att behöva en andra chans: hela ”Eternals”-gänget fick ju en tuff start i Marvels universum. De tvingades brottas med en dödlig kombination av orättvist dåliga recensioner, superhero-fatigue och en global pandemi. De förtjänar allesammans ett nytt försök att charma publiken, men Ikaris sticker ändå ut lite extra, just på grund av hans tragiska och intressanta berättelse. Och han kan enkelt komma tillbaka: Eternals är mer eller mindre robotar, skapade av Arishem, som utan problem skulle kunna fiska upp Ikaris ur solen, ”laga” honom, och skicka ut honom på nya uppdrag.

4. Ultron

Ultron ser ut som om en brödrost uppfyllde sin önskan om att bli en riktig pojke och sedan fick ett Messiaskomplex.

En av Marvels mest hajpade skurkar genom tiderna måste ha varit Ultron. Jag minns upptakten till ”Age of Ultron”, då filmens trailers fick oss att tro att den mordiske androiden skulle slakta superhjältar på löpande band till tonerna av Pinocchio-referenser. Istället slutade han som en rätt tam skurk, vars motiv till att förgöra världen var att ha spenderat några minuter på nätet. Jag har för all del också läst en del reddit-trådar som får mig att ifrågasätta hur väl mänskligheten fungerar egentligen, men ändå. Lite taffligt, Joss Whedon.

Ultron har dock grym potential: en A.I. som kan förflytta sitt medvetande över internet, få tag på vilken information han vill, uppgradera sina egna funktioner och bygga en gräslig mängd kloner av sig själv är återigen ett hot som ligger rätt i tiden, och det borde Marvel ta vara på. Lyckligtvis verkar det som att just det myntet trillat ner hos Kevin Feige: James Spader förväntas återvända som Ultron i kommande serien ”Vision Quest”. Förhoppningsvis gör man honom rättvisa den här gången.

3. Justin Hammer

Bara den här bilden borde i en rättvis värld övertyga Kevin Feige om att Sam Rockwell är helfestlig och förtjänar att få vara med i alla Marvelproduktioner från och med igår.

Iron Man 2” släpptes 2010, alltså för femton år sedan. Att ingen, under de femton åren, kommit på ett sätt att få in Sam Rockwell som Justin Hammer i MCU igen, är ren och skär galenskap. Visst, ”Iron Man 2” är en av de sämre Marvelfilmerna, men Rockwell stjäl varje scen, inklusive de han har mot Robert Downey Jr. Justin Hammer är precis rätt kombination av dryg, egocentrisk och flamboyant, och ur ett rent underhållningsperspektiv har Marvel haft få bättre skurkar.

Att locka tillbaka Rockwell till MCU borde därmed vara högt upp på priolistan för Marvel. Särskilt efter att Rockwell nu fått uppmärksamhet för en omskriven biroll i ”The White Lotus”, där han bland annat drar en monolog som fått Tony Starks mest hedonistiska sida att sätta i halsen. Hammer hade dessutom passat in perfekt i ett post-Tony Stark MCU: nu har han verkligen chansen att etablera sig som världens nya uppfinnarjocke, fast helt utan den godhet och det hjältemod som Tony Stark hade. Det är som upplagt för både bra berättelse och en faslig mängd ren och skär underhållning.

2. Helmut Zemo

”Hörru, Captain America, spana in min feta skidmask!”

Red Skull i all ära, men den ”Captain America”-skurk som Marvel verkligen lyckats med är Baron Helmut Zemo. Inte bara lyckas han få en raggsocka att se ut som en cool huvudbonad, utan han är också en av Marvels smartast skrivna skurkar.

En i grunden helt vanlig svensson (visst, okej, han är en stenrik elitsoldat, men han har inga superkrafter) som bekämpar superhjältar på grund av en blandning av hämndlystnad och en ideologisk övertygelse om att inga människor ska stå över andra, är sjukt intressant som skurk. Zemo utmanar inte bara superhjältarna fysiskt, utan ifrågasätter själva idén bakom dem. Han är för övrigt klockrent spelad av evigt underskattade Daniel Bruhl.

Så varför behöver Zemo då en andra chans, om han redan är så bra? Enkelt: han har inte nått sin fulla potential, utan får istället spela andraflöjt till annat, oavsett om det är interngräl mellan Captain America och Iron Man eller den uppsjö av antagonister som orsakade kajko världen över i ”The Falcon and the Winter Soldier”. Zemo är en karaktär som förtjänar att få stå i rampljuset som central antagonist (eller antihjälte, om det nu funkar bättre). Han borde verkligen ha fått vara med i ”Thunderbolts”.

1. Gorr the God-Butcher

Ingen kan anklaga Christian Bale för att inte vara dedikerad.

Om ämnet är ”bra saker som Marvel slösat bort helt och hållet” så är Gorr the God-Butcher ohotad etta. Inte bara är han i serietidningarna en av de mest hyllade och fruktade ”Thor”-skurkarna någonsin, utan på något mirakulöst vis lyckades Taika Waititi dessutom lura i självaste Christian Bale att spela honom. Resultatet borde ha varit en av Marvels mest minnesvärda skurkar någonsin.

Det som är så sjukt irriterande med Gorr är att man verkligen ser hur bra det kunde ha blivit. Christian Bale tar rollen på allvar, och gör en insats som förvisso gränsar på överspel (och ibland passerar den helt och hållet), men å andra sidan är helt perfekt för en i lika delar galen som självömkande lönnmördare som gör köttfärs av gudar på daglig basis. Han ger ordet ”scentjuv” ett ansikte, och är en av de mest underhållande skurkar Marvel någonsin satt på en bioduk. Olyckligtvis är han fast i ”Thor: Love & Thunder”, ett tonmässigt haveri som i sin tur är bland det sämsta Marvel någonsin satt på en bioduk.

Egentligen är det inte Gorr som behöver en andra chans, utan snarare Marvel. Deras hantering av Gorr är lika med att förvara en diamant i ett utedass. Gör om gör rätt, och släng ihop en film som är värdig att Christian Bale drar upp överspelet till elva.

Läs mera