Krönika: "Stålmannen är tråkig"

Fabian Nordlander
26 Juni 2013 | 17:01

Krönika: "Stålmannen är tråkig"

Filmfikas Fabian Nordlander försvarar den allmänt utskällde superhjälten Superman.

"Stålmannen är oövervinnerlig, övermäktig och går inte att relatera till. Hans enda svaghet är kryptonit som lägligt nog alltid dyker upp på fel plats vid fel tillfälle. Detta är en utdaterad hjälte som inte fungerar i en kontemporär värld." Detta är något jag som serietidningsläsare får höra om och om igen. Låt mig försöka att ännu en gång få motivera varför Mannen av stål kanske är den mest intressanta av superhjältar.

Först och främst, låt oss begrava namnet Stålmannen. En gammal svensk översättning som idag är lika utdaterad som Läderlappen. Låt oss för artikelns skull kalla honom korrekt som Superman. Något som Warner Brothers nu försöker distansera sig ifrån genom att kalla den nya filmen "Man of Steel", samt inte nämna hans namn någonstans i kampanjerna för filmen.

Namnen är förgiftat, men varför? Troligtvis för att den biogående publiken nu endast ser den orelaterbara utomjordingen med röda kallingar. En bild jag förstår och inte nödvändigtvis klankar ner på. Efter en rad filmer som började med Richard Donners "Superman" 1977 och avslutades med Bryan Singers "Superman Returns", är Superman endast en pastisch utav karaktären från bläckets sidor. Många serietidningsfantaster har svårt för filmernas porträtteringar. Låt mig lysa mot vår bild av karaktären.

Till skeptiker av Superman brukar jag säga: "Visst, Stålmannen låter lika djup som en matskål, men kan du berätta för mig historien om Moses från bibeln?" Ett höjt ögonbryn och en paus utbryter. Sedan berättar personen att Moses föddes i en värld som var på väg mot sin undergång, Moses föräldrar placerar honom i en korg och släpper den i Nilen för att förhoppningsvis hamna i säkerhet. Moses plockas sedan upp av Faraons dotter som adopterar honom. Moses växer sedan upp och blir en hjälte för sitt folk och genomför mirakel. Här någonstans brukar personen som citerar detta stoppa sig själv, dennes andra ögonbryn höjs. Personen har insett något, detta är ju Supermans ursprungshistoria. Nu väcks det ett litet intresse.

Detta är grunden för karaktären, den teologiska kopplingen som Superman alltid har haft. Han är en slags messiaskaraktär med ett enormt ansvar han aldrig sökte. Hans största svaghet är hans hjärta och hans empati. Han har förlorat sin hemvärld och har inte råd att förlora en till. Han älskar en kvinna som inte delar hans krafter eller historia, en kvinna som kan skadas och dö. Superman bad aldrig om dessa krafter eller ansvar, han bara måste bära dem. Han är en gud i vår värld med dess tunga ansvar som kommer med det.

Samtidigt är han blyg, klumpig och inte så bra med människor. Bland oss går han som en människa vi aldrig skulle märka i en folksamlig, Clark Kent är en riktig tönt. Medan Kal-El som Superman måste vara stark, beslutsam, mäktig men samtidigt mänsklig. En mix som sällan går hand i hand.

Jag ser nu trailern till "Man of Steel" och känner att vi nu äntligen är på väg mot ett portätt som gör karaktären rättvisa. Ett portätt av en motvillig gud bland oss, en utomjording bland människor, en messias utan följeslagare.

En man som är sårbar igen och kan förstöras inifrån. Någon som kan få allt taget ifrån honom och lämnas ensam med ett tomt hjärta.

Och är inte det vår allra största rädsla?

Skribent
Skribent