Jane Bond – fenomenalt eller fiasko?

KRÖNIKA
25 Juli 2016 | 15:00

Jane Bond – fenomenalt eller fiasko?

Gillian Anderson vore en perfekt kandidat för rollen som 007, skriver Jeanette Holmberg.

Läckra bilar, skakad Martini, sluga skurkar, hisnande actionscener och lättklädda ”brudar” i slow motion-scener. Detta är ingredienserna för ett av filmvärldens mest långlivade koncept – James Bond.

De flesta har nog sett en eller flera Bond-filmer och därav skapat en relation till denna självsäkra och nästintill odödliga filmkaraktär. Sedan 1962 har det producerats mer än 20 filmer, där 007-agenten bland annat har spelats av Sean Connery, Roger Moore och Daniel Craig. Men inför nästa film kan det vara förändring på gång.

Sedan i våras har det nämligen ryktats om att Ian Flemings fiktiva karaktär kan komma att spelas av en kvinna i nästa Bond-film, en Jane Bond. Tillsammans med de manliga skådespelarna Idris Elba, Damian Lewis och Tom Hiddleston har även Gillian Anderson nu gett sig in i fighten för den åtråvärda filmrollen.



Gilian Anderson har många gånger bevisat att hon kan ta sig an både små och stora roller. Du känner nog främst igen henne som den tvivlande agenten Dana Scully i den amerikanska tv-serien ”Arkiv X”, som blev en riktig långkörare. Du känner nog också igen henne som den hårda och envisa poliskommissarien Stella Gibson i den irländska tv-serien ”The Fall”, där hon visar de kvinnofientliga polismännen var skåpet ska stå.

Så ja, Gillian är en perfekt kandidat för rollen som Bond. Och att James Bond får ett kvinnligt alter ego skulle vara ett stort steg framåt i den mansdominerade filmindustrin. Men det blir nog inte helt oproblematiskt. Vi vet till exempel hur det gick för ”Mad Max: Fury Road” som fick mothugg från mansrättsaktivister.

De gnällde om att filmen var ”feministpropaganda” för att den hade så många starka kvinnokaraktärer. En självständig Jane Bond kommer nog också svida i dessa lättsårade manshjärtan.

Det finns tyvärr annat som också kan förstöra denna stora chans till förändring. Man kan nämligen förutse hur filmen om Jane Bond skulle kunna se ut beroende på vilka som producerar den. Om Hollywood tar på sig grovjobbet får vi nog se en patriotisk Jane Bond som avfyrar missiler via ett läppstift, som har inbyggda mordvapen i sina stay-ups, som slåss mot asiatiska skurkar och som dricker Cosmopolitan.



Om det däremot blir en brittisk produktion får vi kanske se en rojalistisk Jane Bond som dricker Baileys, som kör en Aston Martin, som pudrar näsan och som har lite mer välklädda bovar efter sig. Det är så klart fördomsfullt, men frågan är vad det egentligen spelar för roll att ersätta en manlig huvudkaraktär med en kvinna om hon bara får tillföra kvinnliga attribut?

En kvinnlig huvudkaraktär med enbart kvinnliga kännetecken kan därför vara en klen tröst om man ser till vem som för handlingen framåt (oftast de manliga karaktärerna), vem som regisserar (oftast en man), vem som producerar (oftast en man) och vem som får ta emot hyllningarna och filmpriserna (en man till...). Ja, ni förstår.

Man kan bara hoppas att en film om Jane Bond blir en lyckad och genomtänkt rulle. Att hon får säga ”Bond... Jane Bond” precis lika kallt och lömskt som sin manliga motsvarighet. Så, upp till bevis filmindustrin – bevisa att ni också kan skipa jämlikhet där kvinnor får ta lika stor plats framför och bakom kameran och vara en lika stor del av handlingen som männen. Det är ju år 2016.

Jeanette Holmberg